onsdag 29 september 2010

Det är lustigt det där med relationen till mat...

Det är viktigt för mig att alltid ha (god)mat hemma. Näst efter att betala räkningarna och köpa hundmat så är det det absolut viktigaste. Jag vägrar leva på nudlar och knäckebröd bara för att jag är fattig och om skafferiet/frysen är tomtfår jag ångest. Man kan tycka att det är en osund inställning till mat (och gissa hur jag blev fet liksom) och det är det ju, det går liksom utöver det normala. Alla människor som har råd har väl mat hemma, men det är liksom en fixering.

Näst efter att frysa så är att vara hungrig det värsta jag vet, och jag fungerar inte utan mat. Får jag inte äta blir jag SUR, hjärnan fungerar inte osv.

Inför operationen ska jag gå ner 10 kilo, och det oroar mig lite. Inför för att jag inte får äta som folk, utan för att jag är orolig att det inte ska GÅ. Jag menar, jag kan leva med att vara tjurig några veckor om jag får ett helt nytt liv sen, det är helt ok för mig... Men går jag inte ner 10 kilo så blir det ingen op då, utan då bokar dom om den.

Sa det till mamman sist vi träffades och hon ba' "Ja men det kan man ju gå ner på några dagar". Ehh, say what? sa jag! "Ja, det är ju bara att man inte äter någon mat alls på en vecka så är det ju klart sen."

Och hon menade verkligen INGEN mat. Jag vet inte riktigt jag... Nog skulle man kanske klara det. Man skulle må dåligt som satan och inte klara av att leva, men man skulle säkert kunna låta bli att äta på en vecka. (Inte jag då... Jag skulle döda någon) Men hur fungerar det när man har ett JOBB att sköta? Och hundar som måste rastas? Var får man den energin ifrån om man inte äter ett skit på en VECKA?

Och det var helt normalt i hennes värld, vadå, det är väl inga problem att inte äta?

När jag bodde hemma hade vi aldrig mat hemma av en eller annan anledning som vi inte behöver gå in på här. Vi barn åt på skolan och det fick vi klara oss på, hemma fanns det KANSKE lite pasta och såna där äckliga JÄTTEVITA formfranskor så vad föräldrarna åt har jag ingen aning om (gissar äckliga formfranskor...).

Gissa var min fixering vid att alltid ha mat hemma kommer från..? Men vadå, det är väl inga problem att inte ÄTA något alls på några veckor...

4 kommentarer:

  1. Jag skulle köra ren Cambridgekur en vecka och sedan köra tallriksmodellen fram till operationen. Med tallriksmodellen kan du äta allt du vill men i rätt proportioner och behöver inte leva på ensidig kost eller svältkost. Du går ner i vikt. Jag LOVAR! Kram // Malin

    SvaraRadera
  2. Hejsan hej, jag brukar läsa härinne utan att kommentera men idag kan jag inte låta bli :P

    Åh fy fan alltså, jag har i måndags börjat med modifast som ska ätas i tre veckor innan operationen och ja du, det är hemskt!!
    Jag är trött, hungrig, grinig och galet sugen på något att tugga på, skitsamma vad det smakar bara jag får tugga liksom.
    Jag drömmer om mat, tom så att hundmaten var jobbig att hälla upp för det luktade så gott.

    Kickelick från vovve.

    SvaraRadera
  3. Mallan, vi får se hur det blir. Med lite tur har jag lyckats gå ner så pass innan jag ska börja med flyt att det inte blir så jobbigt.

    Sofia, beklagar sorgen, eller nåt :D Tugga på några stackars morotsslantar, dom kan ju inte ha så många kalorier i sig??

    SvaraRadera
  4. I vilket skick är man för op om man har svultit i en vecka..? Nej, jag håller med dig Ciss!

    SvaraRadera