fredag 15 oktober 2010

Godkänd för operation!

Åtminstone preliminärt, eftersom jag ska träffa dietist och sjukgymnast också och om dom säger att jag är en idiot som inte klarar av att följa givna direktiv så blir det ingen operation. (Men fat chans att DET händer så YEY!!!!!)

Hade tid strax efter 9 i morse hos Mats, men när jag kom dit så satt han fast på operation så jag fick vänta lite. (Känns som om man kan ha överseende med det!) Fick iaf komma in till sist och en sköterska vägde och mätte mig. Jag har tydligen VUXIT 1 cm på äldre da'r! Har alltid varit 163 cm men idag var jag 164, så trevligt! Jag vägde 123.9 kilo vilket innebär att jag har gått ner 0.6 kilo sen jag vägde mig sist. I midjemått hade jag 125 cm... Jag har planerat att mäta hela mig sen och jag tror att jag kommer lägga ut måtten här också. Jag menar, nu har jag redan berättat EXAKT hur fet jag är så vad spelar det för roll om ni får se det i cm också?

Hur som haver. Sköterskan skulle även mäta blodtrycket, och när hon var klar med det sa hon "Ehm... Brukar du ha LÅGT blodtryck??" Nae, sa jag, jag har alltid haft normalt? Hon hade inte hört att skit när hon lyssnade med stetoskopet på armen när den där mojen var uppblåst och höll på att krossa min arm... Hon testade en automatisk moj, men den läste inte av något, och så testade hon en annan manschett, som var trasig... Slutligen testade hon igen med armkrossaren (ja, för SATAN så ont det gjorde, värre än vanligt) men hon hörde fortfarande ingenting, så dom valde att UTGÅ från att jag hade normalt tryck. (Det mättes ju senast när jag fick remiss, så dom har ju papper på att det var normalt DÅ iaf) Och som vanligt har jag blåmärken på armen efter den där jäkla manschetten... Hela överarmen var RÖD när hon var klar, den där mojen klämde VERKLIGEN ihop armen.

Sen kom kirurgen in sent om sider och så pratade jag med honom ett tag. Han sa "Mitt jobb är att skrämma dig". Tanken är väl ungefär att skrämma skiten ur patienterna så att dom märker vilka som redan är insatta i riskerna och vad som väntar sen, så att dom kan sålla bort dom eftersom det inte är SÅ lämpligt att operera någon som inte FATTAR vad det är dom gör. För det kommer (tydligen) folk dit som inte har FATTAT att dom inte kommer kunna äta "normalt" mer efter operationen, aldrig någonsin mer i hela livet! Dom tror typ att man opererar lite, går ner i vikt och sen är allt som vanligt... Hell no... Never ever mer kunna "ta lite mer bara för att det är gott", för då blir man SJUK! Allt det där visste jag ju redan, men alla har liksom inte kopplat.

När vi hade pratat ett tag och bland annat gått igenom vilken sjukdomshistoria det (inte) finns i släkten så säger han "ja, på papperet ser du ut som en idealisk patient och jag tror inte att du är en av dom vi sållar bort, det är bara EN sak som möjligen skulle kunna göra mig tveksam..." Jaha, tänkte jag, vad i helvete är det NU då? Fast det visade sig att det inte var så farligt, han var bara lite tveksam eftersom jag inte har BARN!

Nej, sa jag, och jag vill inga ha heller! Grejen är ju att det inte är så bra om man blir gravid direkt efter operationen eftersom man får i sig så sjukt lite näring, och är man över 30 är man kanske sugen på knoddar... Han sa att man kan ju ändra sig, men jag förklarade att det inte ens finns på kartan... Och så lugnade jag honom med att även OM jag skulle få en hjärnblödning och ändra mig och bli bebissugen så är det ju inte aktuellt på flera ÅR eftersom jag är singel. Man träffar ju inte någon och skaffar barn på några månader bara, inte JAG iaf! Och så var det inte mer med det, han hade inga andra invändningar utan sa att han godkände mig för operation. (och jag dansade lite i stolen *S* )

Det sista han gjorde var att lyssna på hjärta och lungor (shysst att man hade sin FULASTE bh på sig...) och sedan undersökte han magen (det var något med att dom ville veta hur lång den var, eller nåt) och så var det klart! När han undersökte magen visade han också var dom gör snitten och så sa han att jag kommer ju få ärr på magen, men "dom är ju inte SÅ fula"... Spela roll sa jag, man slipper dö av en hjärtattack innan man är 40! Lite ärr kan jag leva med-oavsett hur stora och fula dom är!

(Shit vilken lång blogg det här blev!)

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra... Jag ska ju gå ner 10 kilo före operationen, det har jag ju vetat hela tiden, och precis som jag trodde så är det från den vikten jag hade IDAG som jag ska gå ner (så jag ska ner till högst 113.9). Grejen är att han trodde att det skulle ta ungefär ett halvår innan jag blir opererad... Min tanke var att efter kirurgbesöket så är det ett nytt, nyttigare leverne som gäller så att jag liksom TJUVSTARTAR nedgången och kanske slipper leva på enbart pulver sista veckorna innan operationen. Bra tanke, men på ett halvår hinner jag TROLIGEN både gå NER och UPP igen, så frågan är om det är en så bra idé att hårdbanta redan nu. Men man kan ju starta lite, så att säga... Jag har ju redan gått ner 0.6 kilo utan att ändra ett skit i mina vanor, så det är ju på väg så att säga. (Fatta hur lite 0.6 kilo är när man har typ 60 kilos övervikt!)

Jaja, nu är det alltså bara att vänta! Kirurgen skriver remiss till dietist och sjukgymnast, och sen är det bara en låååång väntan kvar. Men när man redan har väntat 8 månader så känns kanske inte (ca) 6 till så jättestor roll!

Måtten kommer sen! Bilder får ni inte se dock ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar