måndag 3 oktober 2011

Resan fortsätter, ankomsten till hotellet

När vi hade landat i Turkiet skulle vi hitta på en sömnig (stendöd) flygplats för att få våra väskor. Det var inga större problem att hitta (säger hon som inte hade hittat på egen hand...) men vi fick vänta i ca 700 år innan våra väskor kom och vi kunde hugga dom. Ett tips till fellow globetrotter-idioter: Skaffa en resväska som sticker ut!

Sen traskade vi ut, och i det här läget hade vi inte en susning om hur vi skulle ta oss vidare. Eller, vi visste att vi skulle åka transferbuss med VING, men inte hur vi skulle hitta den osv. Det hade dock VING förutsett, för dom stod direkt utanför dörrarna med plakat som det stod VING på, och så hade dom en lista på alla hotell och vilken buss vi skulle med, och var den stod. Vi hittade bussen, lastade in grejerna under chaufförens stränga övervakande och sen åkte vi. Och åkte. Och åkte... Det är 15 mil (tror jag,minns inte så noga) mellan Antalya och Alanya så det BORDE int ha tagit så lång tid, speciellt inte med tanke på att dom kör som idioter i det där landet, men vi kom inte fram förrän skitsent. Vi kanske satte oss på bussen runt kl 23, och kl 03 ramlade vi in på hotellet...

Bussresan var LÅNG,och VARM, och man var döless och ville bara komma ut och RÖRA på sig (eller ännu hellre sova) men se det gick inte för sig. Dessutom hamnade SÅKLART kackelgubben och hans fru på samma buss, så det var inte tyst en jävla sekund under alla dom timmarna...

När vi slutligen rullade in i Alanya satt flickorna (ja, jag och Frodis givetvis!) och tittade ut på alla nattöppna affärer och sa "oooh, det där placet måste vi komma ihåg var det är, dom hade fina väskor" och sånt... Galet besvikna blev vi när bussen rullade långt, långt bort från alla fina väskor... Dock fattade vi dagen efter att det finns ca 200 miljoners miljarder såna affärer, det går inte att spotta utan att man loskar in i en väskaffär, typ. Globetrotters, som sagt.

Busschauffören pratade så usel engelska att man knappt hörde vad han sa när han ropade ut hotellen,och folk satt som frågetecken och undrade var fan vi var egentligen. Han hade en lista på hotell och folk som skulle av där, och vid vissa hotell fick han stå och gasta ett bra tag innan någon klev av-om någon ens gjorde det! Det saknades nog några passagerare, för vid något hotell var det ingen som ville av trots chaufförens lista, och man fick intrycket av hans gastande att "NÅGON ska av här,om jag så ska dö på köpet!"

Vårt hotell var nog det näst sista på rutten,och när vi skulle gå av fick vi kliva ner rakt i famnen på chauffören... Han stod och agerade mänsklig barriär, så att vi inte skulle få för oss att kliva ut rakt i gatan... "Vi har lite problem med trafiken här"... Jag vet inte hur mkt trafik det var kl 3 på morgonen iofs, men sure, det var ju gulligt att han inte ville att vi skulle dö.

Vi fick ut väskorna och släpade oss in på hotellet tillsammans med ett äldre par. Vid det här laget var vi DÖDA och ville bara lägga oss ner och sova, men först skulle vi checka in, få passen kopierade, få armband för all inclusive och massa info. Nattportieren undrade om vi ville ha lite mat, dom hade "hållit det varmt åt oss". Men tydligen bara åt mig och Frodis, för det andra paret fick inte samma erbjudande! Dom fick dock gå upp till rummet före oss, och tillsammans med dom försvann givetvis den snubbe som skulle visa alla till rummet och sådär, så vi stod kvar och hängde med den vilt flirtande portieren ett tag. Till sist måste han ha uppfattat att vi höll på att dö (eller jag iaf, jag stod bokstavligen och sov) så han lämnade receptionen vind för våg och följde oss till rummet, och med sig tog han allt mitt bagage. Frodis fick vackert släpa på sitt bagage själv! (Fast jag tog hennes väska så det skulle bli mer jämlikt)

När vi kom upp till rummet så visade han hur nycken fungerade, och att när vi inte använde nyckeln så skulle den sitta i en hållare på väggen, annars hade vi inget lyse i rummet (kom ihåg det en stund...), och så visade han hur AC'n fungerade till Frodis stora sorg ;) När han hade kacklat en stund gick han ÄNTLIGEN och vi kunde lite snabbt packa upp och göra oss hemmastadda,och sen tänkte vi sova lite... Jag gick på toa och noterade att spolknappen såg en smula märklig ut (scrolla ner några mil så finns det bilder) men den verkade ju fungera så det var väl bra ändå. Sen gick Frodis på toa och efter typ hundra år kommer hon ut och säger att toan vägrar sluta spola! Det bara sprutade vatten ur den och luckan till spolningen såg liksom inte ut som den skulle... Vi hade som alternativ att låta den stå och spola hela natten och orsaka vattenbrist i hela Turkiet eller gå ner till portieren och be honom fixa... Frodis fick kasta på sig kläder och gå ner i receptionen för att säga att vi sabbat toan. Då hade vi varit på hotellet ca 30 minuter...

När hon gick slet hon med sig nyckeln för att kunna komma in igen... Efter ca 2 minuter blev det BECKSVART i rummet, och där satt jag och glodde... Jag höll på att dö en smula av skratt, men gick ut på balkongen och tittade på "utsikten" och låtsades att det skulle va så... När Frodis kommer upp igen tror hon att jag har gått och lagt mig, eftersom det är helt svart! Ja, jo... Jag brukar alltid kasta mig i säng när det är främmande turkiska karlar på väg upp på rummet...

Portieren fipplade och micklade och grejade med toan, och till sist var den lagad och han kunde gå igen. "Lagad" snarast, den gick sönder ca 8 ggr/dag men vi lärde oss raskt att laga den själva och så var det bra med den saken.

När vi så ramlade i säng dog vi av skratt! Vi vrålade av skratt över att vi hade lyckats sabba toan det första vi gjorde när vi kom till hotellet,och så sa vi helt naivt att "nu kan det iaf inte bli värre" Mistake... Vi noterade inte ens att klockan var JÄVLIGT sent förrän vi hade gastat ett bra tag, och då kom vi på att vi nog hade grannar på hotellet som kanske ville sova... Dock visade det sig sen att hotellet är väldigt väl ljudisolerat, så dom blev nog inte så störda.

När vi kom hade det varit ca en miljard grader varmt på rummet, så vi ställde AC'n på 16 grader och hoppades att det skulle bli svalt snabbt. Dock glömde jag öka den sen innan jag somnade, så den stod och blåste på 16 grader hela natten... Frodis,som normalt sover med alla kläder på och tre duntäcken, höll på att frysa ihjäl, och hade varit upp mitt i natten och letat efter fjärrkontrollen till AC'n, men den hade jag lagt på mitt sängbord för att kunna stänga av så hon hittade den aldrig utan fick fortsätta frysa, stackarn! På morgonkvisten vaknade jag och höll på att frysa ihjäl, så då stängde jag av och somnade om *S*

På morgonen gick vi sedan ner till receptionen och bad om extra täcken till rummet. "Täcken" snarast, för det är någon form av överkast man får bara... Vi fick upp två extra direkt, och Frodis fick ta båda så hon skulle slippa frysa. Dock hade städpersonalen lite svårt för att förstå att EN av oss skulle ha TRE filtar, och den andra bara EN, men efter typ tre dagar hade dom lärt sig.

"Men stackars lilla hjärtat, ska du inte få ha någon extrafilt? Vi bäddar lite extra fint åt dig!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar