lördag 1 oktober 2011

Resan till Turkiet

Dags att börja beta av alla punkter som jag skrev upp på hotellet, som ska bloggas om.

När vi satt på flygplatsen i Örebro och väntade var det en snubbe som kacklade och kacklade och kacklade... Han var fan inte tyst en sekund efter att han kom in,och jag och Frodis bara "men gud, hoppas att vi hamnar LÅNGT från honom på planet"... Det gjorde vi inte... När vi hade satt oss kom han och hans fru och satte sig på samma rad som vi satt på, så vi fick lyssna på hans kackel hela vägen till Turkiet... Och frugan, som satt bredvid Frodis, försökte hela tiden delta i vårt samtal och undrade om "vi druckit fnittervatten"... Hon gav upp efter ett tag dock.

Folk var som tokiga på planet! När jag hade varit på toa och skulle tillbaka till min plats så står det en snubbe som jobbar på planet (vad heter dom? Steward?) i mittgången, så jag ställer mig och väntar på att han ska bli klar så jag kan gå förbi. Då kommer det en karl(!) från andra hållet. Han är lätt över 50 år gammal,vilket gjorde att man lyfte en smula högre på ögonbrynen när han helt sonika grabbar tag i personalkillens skinkor och klämmer till...! HALLÅ?? Ska man verkligen molesta personalen på flyget? Jag dog en smula.

När vi sedan flög in över Turkiet så drog vi med oss världens jävla storm... Det var ett sånt oväder att det hamnade på BBC news dagen efter... Det åskade och small och blixtrade runt hela planet, SJUKT häftigt. Åskan orsakade också turbulens, så mellan varven flög kabinpersonalen som flipperkulor i mittgången... Nu var det ju knappast någon fara på taket eftersom dom fortfarande traskade omkring, men vi fick dra på oss bältena och sen satt styrmannen och pratade i mikrofonen om HELT irrelevanta saker, så man fick intrycket att han försökte lugna passagerarna när det kändes som om hela planet skulle skaka sönder... Barnen grät, men jag och Frodis hängde mot rutan för att kolla ut!

När vi flög ovanför molnen så blixtrade det UNDER planet så hela himlen lystes upp, skithäftigt. Men ännu häftigare blev det när vi skulle gå in för landning,och flög GENOM molnen och det blixtrade runt omkring oss. SJUKT mäktigt, jag satt med näsan mot rutan och glodde ut. Aldrig sett något så häftigt!

När vi nästan var framme, typ en kvart till landning, så ligger det plötsligt en kvinna i mittgången vid vår stolsrad... Hon hade helt sonika svimmat av där... Troligen hade blodtrycket påverkats av allt skakande under ovädret... Hon hämtade sig dock efter ett tag och kunde återvända till sin stol, och sen var vi framme.

Hela natten åskade det sen så att det lät som jordens undergång, och hela rummet lystes upp. Jag älskar åska, så det var sjukt mäktigt.

Man tycker ju att vi skulle ha fattat att resan in, med århundradets storm och folk som svimmar, skulle sätta standarden för resan...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar