söndag 4 mars 2012

Det där med motivation

När jag kläckte den här idiotiska idén om att vi alla skulle jogga Karhu Run så blev jag motiverad av att det var en kul grej, och att vi skulle göra saker tillsammans allihop. Sen är det ju lite av en tävling, och det brukar motivera mig som fan...

Problemet är att sen är det ingen som liksom har börjat TRÄNA, förutom jag... (Eller jo, någon till har börjat, på sitt eget håll och utan att berätta om det.) Jag vet inte om det är jag som tänker tokigt, men jag känner att det kommer ta LÅNG tid att komma upp i 6 km, och att kunna jogga 6 km utan att svimma av och dö efteråt. Jag är stressad och orolig för att jag inte ska hinna, trots att det är i runda slängar 4 månader kvar. Jag menar, det är ju en BRA bit från att på ren viljestyrka jogga 2 MINUTER i sträck, till att jogga 6 KILOMETER i sträck...

Nu får ju alla andra ta ansvar för sin egen träning, det är ju inte mitt problem, men det som är mitt problem är att jag tappar sugen när det känns som om alla andra kommer banga för att dom inte tränat tillräckligt. Just nu känns det som om jag är den enda som är det minsta engagerad i det här, och då joggar man plötsligt i motvind.

Chefen är också taggad, säger hon, men har svårt för att ta sig ut och GÖRA något åt saken. I morgon har vi bestämt att vi ska ut och jogga tillsammans dock, det ska bli skoj! Jag har ju "tjuvstartat" lite dock och ska jogga 2-minutersintervaller enbart nästa vecka, men jag känner att jag kan ta några lättare pass bara för att få sällskap,och få igång någon annan också!

Enda anledningen till att jag inte redan gett upp helt är att vår vaktchef är helt peppad fortfarande. Nu tränar han iofs helt i det tysta, men bara tanken på att NÅGON annan är med i leken fortfarande gör ju att det blir lättare. Så länge vaktchefen (och tydligen några av dom andra vakterna också) är med i leken kan jag omöjligt hoppa av med äran i behåll! Det är BRA, jag är sugen på att lyckas och VILL att folk ska vara med.

Det jag skulle behöva för min egen motivation är att dom krakar som trots allt ÄR på uppdaterar lite mer frekvent om sin löpturer... Jag behöver se att någon annan är bättre än mig, så att jag har något att sträva efter, eller att jag NÄSTAN är bättre än någon annan, så jag har något att sträva efter, för att motivera mig SJÄLV! Jag är tävlingsmänniska, jag behöver tävla för att behålla motivationen.

Sen hade det ju varit SJUKT trevligt att ha någon att jogga tillsammans MED. Bara den korta lilla bit som jag och Moa joggade tillsammans när vi var ute på promenad var himla trevlig. Man fick mer ork av att höra någon annan trampa på bredvid, och även om man inte ens pratade med varandra så kändes det sällskapligt. Där kan jag ju dessvärre inte räkna med vår kära vaktchef, eftersom han envisas med att bo aslångt bort (och här bortser jag helt från det faktum att han är betydligt mer vältränad än mig och att jag skulle dö i det sällskapet), men jag hoppas att jag ska kunna få med mig chefen lite oftare! Problemet är väl att koordinera våra scheman, men NÅGON dag i veckan ska vi väl iaf kunna jogga ihop.

Just nu känns det som om jag andas och lever löpning. Jag har inte blivit lobotomerad vad än Frodis tror, jag lovar, men det känns som om jag behöver fokusera på det här för att inte tappa sugen. Jag ÄR dessutom motiverad! Så pass motiverad att jag inte tänkte "gud så skönt, en vecka ledigt från joggandet" när jag kom på att jag och Frodis ska ut och resa mitt i mitt "program". Jag tänkte "Men gud så besvärligt, hur ska jag nu göra för att kunna jogga??"

Det lutar åt att jag offrar lite plats i min väska och släpar med mig löpargrejerna (ja men jag VET, hur sjukt är inte det??) till Egypten. Frågan är väl om jag kommer släpa mig ut och jogga när det finns roligare saker att pyssla med, men eftersom jag vaknar så sjukt tidigt nu efter min praktik (typ kl 5-6...) så får jag väl kliva upp och jogga på morgonen, så kan Frodis få sova och sen har vi resten av dagen på oss att göra roliga saker tillsammans. Vi ska ju trots allt på tantsemester, så med lite tur är vi inte pissbakis varenda dag...

Avslutningsvis kan jag iaf berätta att jag sedan Januari när jag mätte mig sist (den 22a tror jag?) har tappat 5cm över naveln, och 3 cm där jag är smalast över midjan. Det ger resultat iaf, det här joggandet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar