onsdag 14 november 2012

Förvisso en viktig lärdom.

Nu har jag debatterat med min själv halva dagen ang. om jag ska skriva det här inlägget eller inte, men jag känner att jag måste få ur mig det här, så eventuella personer som kanske känner sig träffade kan ta det med mig när vi ses nästa gång.

Idag har jag återigen lärt mig hur jag inte vill vara som pedagog. Eller människa.

Jag känner som så, att om pedagoger, eller i det här fallet pedagog och elev, har åsikter om hur något har hanterats vid något tillfälle under dagen så kan man gå åt sidan och diskutera det utan barn. "Vid det här tillfället, när det blev så här, då brukar vi göra såhär, eftersom att det barnet är si eller så". Jag kan ta det. Jag känner inte dom här barnen, speciellt inte nu-på dag två. Jag är dessutom inte utbildad ännu, utan där för att lära mig saker.

Idag fick jag äran att sitta ensam med några barn vid lunchen. Skoj! Barnen är så pass utvecklade att dom kan hämta mat själv, med viss assistans. Halvvägs in i lunchen vill ett barn hämta mer fiskpinnar, och frågar mig, som enda vuxen vid bordet, om det går bra. Javisst, svarar jag, kom så går vi! Vi reser oss, och är på väg ut när en pedagog vid ett annat bord VRÅLAR rakt ut, "NEJ!!! Du ska äta upp din potatis först!!"

Heh?? Och det här upprepades flera gånger under hela dagen, i olika situationer. Jag säger en sak till barnen, och sen får barnen skit för att dom gör som jag gett dom lov. Bra va?

Jag har förvisso lite skinn på näsan, och kan ta en del skit, men det känns ändå SÅDÄR när jag får ett ansvar, men ändå hela tiden blir nedröstad av någon annan. Ok om det hade handlat om allvarliga saker, men really? Om det här barnet EN gång får hämta mer fisk utan att äta upp sin halva potatis, är det verkligen hela världen?? I think not. Vad lär JAG mig av det? Jo, att jag inte kan vara en pedagog i den här situationen, och inte kan fatta några egna beslut.

Vad lär sig BARNET??? Barnet lär sig att man måste dubbelkolla med en annan fröken, för annars får man skäll. Barnet lär sig att hips vips kan man stå där med sin tallrik i handen, medan en fröken gastar att man ska gå tillbaka och sätta sig, trots att en annan fröken gett lov. Jättepositivt, verkligen! Hade det verkligen inte varit bättre att bara rycka på axlarna just då, och sen ta mig åt sidan efteråt och säga att "Det här barnet vill helst inte äta sin potatis, så vi brukar vilja att h*n äter upp den innan h*n hämtar mer av det andra". Då hade jag lärt mig det till nästa gång, och ungen hade sluppit befinna sig i den situationen.

Det här var som sagt bara en av många situationer under dagen, och jag kände mig rätt nedstämd när jag åkte hem. För barnens skull! Jag ska bara vara där i fem veckor, barnen är kvar i den situationen betydligt längre. Jag är VÄLDIGT tacksam för att min handledare inte är den här typen av pedagog...

1 kommentar:

  1. Trist som fan, du får väl be att dom briefar dig om hur deras interna regler ser ut.

    SvaraRadera