tisdag 6 november 2012

Om att äta med ögonen...

Det är inte så märkligt alls att man (jag, i det här fallet) blir fet, när man har helt sjuka ätstörningar.

MIN ätstörning är att jag äter för mkt. Jag slutar inte äta så länge det finns mat på tallriken, oavsett om jag är DÖMÄTT eller illamåede eller what ever. Finns det mat så äter jag. Därför blev jag fet. Jag äter generellt bra mat. Inte så fett eller onyttigt på annat sätt, men i helt absurda portioner. En av mina gamla portioner blir ca 8 portioner nu, efter min gastric bypass.

Eftersom jag är medveten om den här ätstörningen, och VÄLDIGT mån om att min operation inte ska vara förgäves, så mäter jag vanligen min mat (den del som är mätbar, det är ju svårt med t ex en köttbit...)med decilitermått. 2 dl är vad jag ska äta, 2 dl är vad jag mäter upp och äter. Jag kan inte lita på mitt ögonmått, för min hjärna SER inte att det är en tillräcklig mängd mat.

Dom här matlådorna innehåller lika mkt mat. 2dl, mätt med decilitermått. Enda skillnaden är att den ena är FULL, medan den andra inte ens är fylld till en tredjedel. Jag VET att det är samma mängd mat, men ändå känns det mer otillfredsställande att äta maten ur den lilla, än den stora. Jag är liksom missnöjd redan INNAN jag har börjat äta, för att det ser så lite ut, trots att jag vet att det är 2 dl som jag alltid äter. Helt absurt vilken makt hjärnan har över hela kroppen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar