torsdag 29 mars 2012

Vi ska hälsa på hos beduinerna

Då ska man se ut så här... Typ... Tror vi.

Mer Lidl

;)

Lite färg har iaf fastnat

Frodis har en alternativ stil...

Utsikten

Vid poolen idag. Han var noga med att ha överkroppen i skugga, men sola röven grundligt...

Hårdvaluta

En grej vi retat oss på här är att dom sliter bort tallriken innan man ens är klar, man sitter fortfarande och tiggar sista tuggan när tallriken försvinner... Vid något tillfälle har dom velat ta den medan man fortfarande äter...

Idag fattade vi varför. Dom har inte tallrikar så det räcker till alla! Vi fick stå och vänta på tallrikar vid lunchen.

Men vad gör det när man kan blanda sig en drink till lunch?

Jag flyter runt...

Frodis just nu

Det där med varumärkesskydd är inget man bryr sig om här heller...

Middagen igår

Kocken var helt vansinnig över att vi kom där och ville ha MAT och kastade grejer omkring sig... Men maten var helt suveränt god!!

onsdag 28 mars 2012

Förvirringen är total...

Jag har frågat Frodis ca 20 ggr när vi ska åka och när vi kommer hem. Till sist lackar hon och ba "hur svårt kan det vara??"

Idag tror jag hon fattar varför jag frågat... Jag var på väg ut ur hotellrummet utan kläder. När jag väl fått på mig kläder gick jag halva vägen till hissen utan skor... Var dock hemskt bekymrad över att jag glömt SPF i hårbotten...

Total förvirring...

Idag ska jag ha heels

Om så min stukade fot dör på kuppen!

Säg hej till Rudolf

Vattenrutsckanor...

Frodis åkte i den runda, vi kallar den toaletten eftersom man åker några varv runt och sen spolas ut i botten... Den gula ska jag nog testa, kanske...

Just nu:

Frukost

Jag höll mig till te och macka, men det fanns lite att välja på...

Frodis åt pannkakor med sylt och choklad...

Vad är det som går och går...

Men aldrig kommer fram? Ebba och Frodis som försöker ta sig mellan rummet och hissen.

Står utanför rummet och fotar och hissen är lååångt där borta i ljuset...

tisdag 27 mars 2012

Vad är det här??

Står i en skål mitt på middagsbordet?

En del av poolen

Jag kan inte riktigt relatera...

Till att börja dricka öl kl 5.45 på morgonen...

Nu så!

måndag 26 mars 2012

Skjut mig...

I förebyggande syfte...

Åke blev lite sur...

Och ville ha mer ström. Tur jag nästan var framme!

Placerat röven på sista tåget

Det går iofs inte förrän om typ 20 minuter, men jag är iaf på plats!

Etapp nr 2

Snart så...

Fikapaus i Linköping

Delsträcka ett

Snart bär det av!

Färdigpackad...

16,6 kilo, då kan jag köpa någon liten grej iaf...

D day!!

IDAG åker jag! ÄNTLIGEN!

Kl 2 går tåget från Västervik, och kl 8 ikväll är jag framme i Örebro. Det blir mer eller mindre till att äta och gå och sova direkt, eftersom vi ska åka så sjukt tidigt! Nu minns jag inte exakt när planet lyfter, men det är runt 7 på morgonen iaf, så vi lär ju ska vara där före 6 för att checka in, och då får vi väl åka strax efter 5 vilket innebär att jag får kliva upp runt 4 för att hinna duscha och snygga till mig och äta frukost... Seriöst, klockan FYRA!? Tur man kan kasta sig i en solstol direkt man kommer fram och sova en stund...

Med lite tur slipper vi kacklande gubbar och transor som svimmar i mittgången på planet, men man kan ju aldrig så noga veta... Det tenderar ju att vara en smula kaosartat när Humle och Dumle är ute på äventyr!

söndag 25 mars 2012

Årets mest extravaganta inköp?

Nagellack för 150 spänn... Just had to have it...

lördag 24 mars 2012

Man skulle kunna tro...

Att det bor åtta personer här...

Det är snart sommar

Vi tjuvstartade den idag genom att sitta ute i solen i tre timmar. Galet skönt att det blivit lite varmt!

Fick en klänning

Av fina Fredrica, och var tvungen att testa den direkt. Ser helt normalt ut...

tisdag 20 mars 2012

Come fly with me...

Om exakt en vecka sitter jag i ett flygplan på väg till freaking AFRIKA... Åker till Frodis på måndag och sen drar vi SNORTIDIGT till flygplatsen på tisdag, och efter det väntar en vecka i Hurghada.

Pga diverse omständigheter här hemma har jag inte riktigt haft tid att komma in i semesterfeelingen, men nu börjar den infinna sig och jag börjar fundera på om det inte är dags att packa snart... Årets mest oväntade sak att packa blir nog alla gången min löparoutfit...

Den som har lust hänger med via bloggen. Oklart hur ofta jag kommer kunna uppdatera eftersom jag inte vet hur det funkar med wifi på hotellet, men det torde ju märkas.

lördag 17 mars 2012

Det här med att jogga...

Jag är inte särskilt hurtig. Eller ja, CISS var inte särskilt hurtig, men den här Ebba verkar ju vara det trots allt...

Jag har ett program som jag följer som innebär att man varvar joggning med promenader, eftersom det inte finns på kartan att jag ska orka jogga några längre sträckor i sträck, jag kämpar fortfarande med att orka 500 meter i sträck liksom... (Bara 5.5 km till då...) Första veckan skulle jag jogga 1 minut, och promenera 3. Jag slängde dessutom in en intervall på 2 minuter som egentligen inte skulle vara där, eftersom jag tror att det är bättre för mig mentalt att inte DUBBLA tiden veckan efter utan att vara lite förberedd på vad det innebär. Jag har modifierat intervallerna lite utefter hur jag tror att JAG kommer fungera, och iom att jag nu hade lite vana av att jogga en tvåminutersintervall så var det inte skitjobbigt att göra det vecka två.

Nu under vecka två (Sista dagen igår) så skulle det bara vara 2-minuters, men jag slängde in en 3-minutare också, av samma anledning som innan.

Innan jag började med det här programmet så "provjoggade" jag i en minut, för att se exakt hur otränad jag är. Insåg att en minut är helt ok att jogga, så jag skulle nog överleva! Lite rädd för den där två-minutaren, men jag kände att det fick bli en utmaning... Orkar man inte så orkar man inte, men man måste ju testa!

Första passen var skitjobbiga. Sure, EN minut är helt ok, men det kommer ju fler minuter efter den där första... Dom första intervallerna på TVÅ minuter höll på att ta ihjäl mig, på riktigt. Jag har ju ansträngningsastma, och första gången jag gjorde en intervall på två minuter trodde jag seriöst att jag skulle dö. Men det gick.

Efter min första vecka fick jag med mig chefen också, och eftersom jag låg en vecka före henne så gjorde jag vecka ett en gång till. Hellre att jag backar lite med min egen träning och får sällskap, än att jag ska harva på själv, för då är risken stor att jag skiter i det istället.

Andra varvet på vecka ett började jag känna att det var för lätt. Visst, det var tungt att jogga två minuter fortfarande, men fullt möjligt att genomföra,och en-minutarna var rena rama semestern. Sen hoppade vi på vecka två, och det blev lite tyngre. Nu hade man ju inte flera pass på en minut att vila upp sig på, utan nästan bara två-minuters och en DÖTUNG på tre minuter... Första gången vi gjorde vecka två så joggade vi den första tre-minutaren i långsammare tempo än vi GICK, enda skillnaden var att vi tog fler steg... Men, vi GJORDE det! Vi joggade alla intervaller utan att sluta innan tiden gått, det gick långsamt, men vi FIXADE DET! Bara det är en vinst.

Igår gjorde vi sista passet på vecka två, och för min del kändes det lite trivsamt. Vi joggade i skogen sent på kvällen, vilket innebar att vi fick hålla ett mycket lägre tempo än normalt för att inte bryta benen och det hjälpte ju såklart till, men det var en ganska skön känsla att jogga den där tre-minutaren och inte vara helt DÖD innan runkeeper meddelade att det var dags att sluta jogga. Det hjälpte väl till också att man var tvungen att hålla koll på var man satte fötterna, så man hade liksom inte TID att fokusera så mycket på hur jobbigt det var. Jag tror att det är mer mentalt jobbigt än något annat, man tänker för mycket på hur jävla lång tid tre minuter är och hur jävla jobbigt det är... Igår var jag förvisso andfådd efter tre-minutarna, men på intet sätt helt slut eller döende.

DET är det som är mest motiverande tror jag. Att man känner att man på bara väldigt kort tid orkar mer, att man inte blir helt knäckt utan faktiskt kan ta i lite i uppförsbackarna, och att man känner sig stark efter passet-inte döende. Man tror inte att tre pass under en vecka ska göra så att man helt plötsligt kan DUBBLA tiden, men kroppen anpassar sig och orkar mer förvånansvärt snabbt. Jag tror dessutom att det är bra att man mellan varven pressar sig LITE MER än vad man egentligen orkar. Det stod något i min nya bok om joggning om det, att om man pressar sig lite mer än man orkar IBLAND så anpassar sig kroppen till den aktivitetsnivån för att vara beredd på att det kan komma ett till lika tungt pass. Dessutom så känns ju den vanliga nivån som rena barnleken efteråt, och det tror jag är viktigt för det mentala.

Dessvärre vrickade jag foten igår. Trampade snett på en sten och fick svinont... Gick några meter och kände att det började gå över, så jag fortsatte med joggingrundan... Very bad idea. Det var inga problem alls när jag joggade, men när jag sen kom hem och skulle rasta hundarna så insåg jag att jag knappt kunde gå nedför trappan, och när jag sen skulle ta av mig skon så hade den helt enkelt fastnat på foten, som svullnat rätt ordentligt. Resten av kvällen hade jag så ont att jag nästan grinade, men när jag vaknade i morse hade värken gått över. Det gör såklart ont att belasta foten, men det kan jag leva med. Tror dock att det inte blir så mkt joggat på några dagar tyvärr, så jag hoppas att jag inte tappar allt för mkt kondis under den tiden.

onsdag 14 mars 2012

Det händer inte så mkt här

Bortsett från att jag blev väckt igår med den fantastiska nyheten att mitt hem ska säljas så att jag måste hitta nytt boende så händer inte ett skit värt att blogga om... (Jag var skitironisk, det faktum att jag måste flytta IGEN är en komplett jävla katastrof, och jag tror på riktigt att det snart blir Frodis förråd-och nu var jag INTE ironisk...)

Jag pluggar. Har snart klarat av den här delkursen också. Just nu sitter vi och pendlar till Kalmar och jag är så SJUKT tacksam för att jag bytt klass så att jag numera har möjlighet att få åka bil ist för buss. Bara 2 resor kvar nu, och det tackar min något ansträngda ekonomi för... 100 spänn/dag känns sådär faktiskt...

Jag joggar. Jag vet inte vem jag är längre, jag har blivit helt SJUKT hurtig! För några månader sen kände jag mig nöjd om jag gick en långpromenad med hundarna, nu är det snarare regel än undantag att jag både går långpromenad och joggar samma dag. Idag gick jag först en långpromenad på 6.5 km med hundarna, och sen hoppade jag på cykeln och slirade hem till chefen för att jogga 5.5 med henne. Känner mig sjukt duktig!

Ska nog ta och mäta mig någon dag. Vet att jag tappat massor runt midjan sen sist, men resten har jag inte mätt sen jag ökade motionen så VÅLDSAMT mkt. Någon dag ska jag blogga mer om det här joggandet också, någon dag när jag känner mig mer engagerad...

lördag 10 mars 2012

Ni vet dom där byxorna jag köpte?

Dom jag inte alls hade råd med men köpte ändå för att ha något bra att jogga i?

Jag föll igår. Snubblade på mio och åkte kana längs asfalten, som är grundligt grusad. Ont som satan, men allra mest SUR för att dom nya byxorna är trasiga :( hann ju iaf använda dom 2 ggr innan jag ser ut som en jävla luffare igen :(

Höften, vaden och armen uppskrapad. Och ja, jag behöver raka benen.

fredag 9 mars 2012

Lite magbilder

För att illustrera "vingarna"...

torsdag 8 mars 2012

Hot sexy mama! Ehh...

Jag är så SJUKT sexig...

Har tappat rätt många cm runt magen senaste månaden tack vare att jag börjat löpträna, och det har resulterat i att huden sackat ihop ännu mer. Nu har jag två HUDFLIKAR som liksom hänger ner över höfterna... Kan lyfta dom och flaxa lite med dom...

Hot sexy mama.

måndag 5 mars 2012

God morgon för fan!

Idag klev jag upp kl 0615, drog på mig skorna och gick en långpromenad på ca 1.5 timme... 6.5-7 km, oklart hur långt eftersom runkeeper ändrar sig mellan varje gång, men någonstans där.

Nu är alla hundarna "klar" för idag, men Mio ska få följa med ut och jogga ikväll tillsammans med chefen.

söndag 4 mars 2012

Det där med motivation

När jag kläckte den här idiotiska idén om att vi alla skulle jogga Karhu Run så blev jag motiverad av att det var en kul grej, och att vi skulle göra saker tillsammans allihop. Sen är det ju lite av en tävling, och det brukar motivera mig som fan...

Problemet är att sen är det ingen som liksom har börjat TRÄNA, förutom jag... (Eller jo, någon till har börjat, på sitt eget håll och utan att berätta om det.) Jag vet inte om det är jag som tänker tokigt, men jag känner att det kommer ta LÅNG tid att komma upp i 6 km, och att kunna jogga 6 km utan att svimma av och dö efteråt. Jag är stressad och orolig för att jag inte ska hinna, trots att det är i runda slängar 4 månader kvar. Jag menar, det är ju en BRA bit från att på ren viljestyrka jogga 2 MINUTER i sträck, till att jogga 6 KILOMETER i sträck...

Nu får ju alla andra ta ansvar för sin egen träning, det är ju inte mitt problem, men det som är mitt problem är att jag tappar sugen när det känns som om alla andra kommer banga för att dom inte tränat tillräckligt. Just nu känns det som om jag är den enda som är det minsta engagerad i det här, och då joggar man plötsligt i motvind.

Chefen är också taggad, säger hon, men har svårt för att ta sig ut och GÖRA något åt saken. I morgon har vi bestämt att vi ska ut och jogga tillsammans dock, det ska bli skoj! Jag har ju "tjuvstartat" lite dock och ska jogga 2-minutersintervaller enbart nästa vecka, men jag känner att jag kan ta några lättare pass bara för att få sällskap,och få igång någon annan också!

Enda anledningen till att jag inte redan gett upp helt är att vår vaktchef är helt peppad fortfarande. Nu tränar han iofs helt i det tysta, men bara tanken på att NÅGON annan är med i leken fortfarande gör ju att det blir lättare. Så länge vaktchefen (och tydligen några av dom andra vakterna också) är med i leken kan jag omöjligt hoppa av med äran i behåll! Det är BRA, jag är sugen på att lyckas och VILL att folk ska vara med.

Det jag skulle behöva för min egen motivation är att dom krakar som trots allt ÄR på uppdaterar lite mer frekvent om sin löpturer... Jag behöver se att någon annan är bättre än mig, så att jag har något att sträva efter, eller att jag NÄSTAN är bättre än någon annan, så jag har något att sträva efter, för att motivera mig SJÄLV! Jag är tävlingsmänniska, jag behöver tävla för att behålla motivationen.

Sen hade det ju varit SJUKT trevligt att ha någon att jogga tillsammans MED. Bara den korta lilla bit som jag och Moa joggade tillsammans när vi var ute på promenad var himla trevlig. Man fick mer ork av att höra någon annan trampa på bredvid, och även om man inte ens pratade med varandra så kändes det sällskapligt. Där kan jag ju dessvärre inte räkna med vår kära vaktchef, eftersom han envisas med att bo aslångt bort (och här bortser jag helt från det faktum att han är betydligt mer vältränad än mig och att jag skulle dö i det sällskapet), men jag hoppas att jag ska kunna få med mig chefen lite oftare! Problemet är väl att koordinera våra scheman, men NÅGON dag i veckan ska vi väl iaf kunna jogga ihop.

Just nu känns det som om jag andas och lever löpning. Jag har inte blivit lobotomerad vad än Frodis tror, jag lovar, men det känns som om jag behöver fokusera på det här för att inte tappa sugen. Jag ÄR dessutom motiverad! Så pass motiverad att jag inte tänkte "gud så skönt, en vecka ledigt från joggandet" när jag kom på att jag och Frodis ska ut och resa mitt i mitt "program". Jag tänkte "Men gud så besvärligt, hur ska jag nu göra för att kunna jogga??"

Det lutar åt att jag offrar lite plats i min väska och släpar med mig löpargrejerna (ja men jag VET, hur sjukt är inte det??) till Egypten. Frågan är väl om jag kommer släpa mig ut och jogga när det finns roligare saker att pyssla med, men eftersom jag vaknar så sjukt tidigt nu efter min praktik (typ kl 5-6...) så får jag väl kliva upp och jogga på morgonen, så kan Frodis få sova och sen har vi resten av dagen på oss att göra roliga saker tillsammans. Vi ska ju trots allt på tantsemester, så med lite tur är vi inte pissbakis varenda dag...

Avslutningsvis kan jag iaf berätta att jag sedan Januari när jag mätte mig sist (den 22a tror jag?) har tappat 5cm över naveln, och 3 cm där jag är smalast över midjan. Det ger resultat iaf, det här joggandet!

lördag 3 mars 2012

Redo för joggingrunda!

Åh vad trött jag blir!

Asså det här joggandet plockar fram min tävlingssida...

Att jogga med alla tre hundarna är mest praktiskt, för då har alla fått sin långrunda för dagen. Dock är det som en jävla fars att ta med alla tre... Ix ligger på jättefint och hjälper sin matte framåt, tills han blir trött, då kastar han sig helt sonika på rygg och rullar med jämna mellanrum-sjukt praktiskt när man är mitt i en intervall...

Mio har bara en gångart. Oavsett om jag går eller joggar så travar hon i samma tempo.  När jag joggar hänger hon mao bakom mig som ett jävla ankare... SJUKT praktiskt när man försöker förbättra sin tid...

Halo är en liten dröm. Han är sin mattes lilla krigare, och tuffar på i galopp när jag joggar och travar när jag går, inga onödiga stopp, inget tramsande-han bara tuffar på. Tyvärr är han ingen vidare draghjälp, men han är väldigt behaglig att ha med.

Är med i en grupp på facebook som en kompis startat som motivation för oss som vill motionera mer, där har hon olika tävlingar varje månad-bland annat en löputmaning där alla som joggar MER än vad hon gör får ett pris. Kravet för att rundan ska räknas är att man kommer ner under 9.0 i average pace (mätt med runkeeper eller liknande)

När jag joggade med alla tre i förrgår låg jag på 9.15. Tänkte att om jag lyckas styra upp hundjävlarna så borde jag ju kunna kapa dom där sista 15 sekunderna också, det borde ju inte vara omöjligt om man slipper massa onödiga stopp!

Idag tog jag bara med mig Halo för enkelhetens skull. Han tuffar på, och jag kände att jag orkade mer idag än tidigare. Tiden förkortades med ca 2 minuter sen sist, men jag hamnade på 9.22 i pace... GAH!!! Så frustrerande!

Nästa gång jag bara tar en hund ska jag ta weilern, så får vi se vad som händer med tiden.