lördag 2 mars 2013

Den här barnhysterin i bloggen

Ja, jag vet att det är tröttsamt. Jag fattar att ni undrar vafan det blev sån hysteri för, speciellt eftersom det är FLERA ÅR bort, om det ens blir av.

Men grejen är att jag behöver älta och bearbeta det här lite, även om det inte är aktuellt. Saken är ju att jag aldrig har velat ha barn, det har aldrig varit intressant, inget jag har funderat över. Så nu när jag plötsligt fått för mig att jag vill, så har liksom förutsättningarna för resten av mitt liv förändrats väldigt drastiskt väldigt snabbt. "Normalt folk" (ja jag vet, men ni fattar) som vet redan från start att dom vill bearbetar ju det här under hela livet så jag gissar att det inte blir en så stor grej oftast. För mig är det panikångest. Väldigt mycket att bearbeta på kort tid, eftersom min hjärna la in overdrive och ville lösa problemet direkt.

Först insikten av att jag nog VILL. Bara det är ju något att försöka ta ställning till.
Sen insikten att jag kommer vara ASGAMMAL, vilket känns väldigt jobbigt. Det måste bearbetas och tas ställning till.
Sen insikten att det finns en överhängande risk att jag får tvillingar, det är VERKLIGEN något jag måste ta ställning till.

Jag har 9 syskon. NIO stycken. Jag är rätt på det klara med att jag inte vill ha många barn, utan tycker en känns precis lagom att hinna ta hand om på ett shysst sätt och ha råd att försörja. Och då dessutom två SAMTIDIGT... Jag får panik. Hyperventilerar. Jag VET att det ju ändå är en hyfsad chans att jag bara får en, men det är ändå något jag måste ta ställning till och älta lite.

Så som sagt, vi får ha det såhär ett tag. Men vi kanske kan enas om att jag sätter en varningstriangel i början av alla barninlägg, så kan ni scrolla lite? ;)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar