tisdag 5 mars 2013

Och ja, jag joggade.

Jag hade siktet ställt på 7 km, eftersom jag verkligen ville ge mig på helvetesbacken. Målet är att kunna jogga uppför helvetesbacken innan sommaren är slut, men det förutsätter ju att jag TAR MIG TILL själva backen först... På toppen av backen är det 4 km hem till mig. Joggar man hela rundan (den korta) efter backen landar man på ca 7 km när man är hemma.

Inte ogenomförbart, tänkte jag. Jag tänkte att om man GÅR en mil om dagen så borde det ju inte vara JÄTTEJOBBIGT att jogga 7 km. Det var det. Efter 2 (!) km var jag helt slut och började bekymra mig för att ta mig hem. Lungorna hävdade att jag är på väg att bli förkyld (astma, känner bara av den när jag är sjuk i princip) och det flimrade framför ögonen... Så alla goda intentioner till trots så vek jag av en avtagsväg för tidigt, lämnade helvetesbacken bakom mig och joggade hem. 

Landade på 4 km när jag var hemma, och ungefär då hade benen domnat bort så jag egentligen hade kunnat fortsätta. Fast när jag stannade var jag yr och svag i hela kroppen, så det var nog lika bra att jag lyssnade på kroppen och vände hem, annars finns det nog risk för att jag fått problem halvvägs. (Typ efter backen, som är efter 4 km...)

Komplett jävla slut var jag när jag kom hem. Kunde inte ens hålla emot med benen när mina 7-kilos hundar drog i kopplet...

Så nej. Promenera gör inte ett skit för löpningen. Inte i den mening att man orkar jogga bara för att man promenerar. Det som promenerandet faktiskt gör är att vänja kroppen vid längre distanser, vilket gör att det känns mindre oöverkomligt MENTALT att jogga långt.

Men idag har jag iaf gjort mig förtjänt av maten. Först jogga 4 km. Sen promenerade jag ner på stan och hämtade ut lite böcker (Och delade en varmkorv med hundarna), vilket gav 4 km till, och så ska jag ut på den vanliga milen ikväll. Jag tror faktiskt att jag förbränt mer än jag ätit idag. *Klappar på huvudet*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar