måndag 30 september 2013

Den förlamande tristessen

Det kommer bli en lång vinter, let me tell you... Efter en osedvanligt fantastisk sommar med många roliga aktiviteter mest hela tiden så blir det än mer uppenbart hur avskyvärda vintrarna är i den här stan . 7-8 månader av total händelselöshet och förlamande tristess. Månader utan mental stimulans eller socialt umgänge.

Märks det att jag hatar den här stan på vintern?

Det händer INGENTING, det finns ingenting att sysselsätta sig med och det är inget folk ute ens på helgerna. Jag får panik. Sitta hemma och mögla medan mossan växer sig tätare mellan öronen är verkligen inte min grej. Jag behöver komma bort, göra saker, se folk och kanske tom TRÄFFA folk om det kniper... Jag behöver aktiveras. Sysselsättas. Underhållas. Stimuleras. Det behöver inte vara så avancerat, men om den här vintern blir något liknande de tidigare jag bott här så finns det inte mycket att se fram mot.

När vi åkte till Kalmar häromsistens pratade vi i bilen om att gå en kurs i något, bara för att sysselsätta oss. Idag googlade jag fram kursutbudet från Medborgarskolan i Västervik för att se vad vi hade att välja mellan och det var väl tyvärr inte jätteimponerande... Det enda som var det minsta intressant var gitarrkursen, den har vi ju iaf nytta av i jobbet sen, men då verkar det som om man måste ha grundkunskaper för att gå en grundkurs... Det verkar ju himla praktiskt. Snacka moment 22. Så nej, det blev inget med det. Samba, spanska eller engelska känns inte så lockande. Inte heller en kurs i amatörradio...

Dessutom retar det livet ur mig att en skola särskriver hej vilt...

Såatte... Vintern ser ut att bli jävligt lång. Jävligt kall. Jävligt trist! Konstigt om man är en smula deprimerad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar