måndag 23 september 2013

Nu blir vi lite privata här

Jag är inte våldsamt förtjust i att diskutera hur jag KÄNNER, men vi gör väl ett undantag.

Jag kände häromdagen att jag är så TRÖTT på att vara singel. Det är förvisso väldigt skönt att bara ha sig själv att ta hänsyn till, det passar mig utmärkt, men det jag saknar är det där med att HÖRA IHOP med någon. Gemenskapen. Att någon känner mig, saknar mig, tänker på mig. Sen vill jag väldigt gärna ha barn också, men det är på något vis underordnat det där med att på ett så självklart sätt höra ihop med en annan människa.

Det som är en smula problematiskt är att jag samtidigt får komplett PANIK av att ens föreställa mig i ett förhållande... För det första det där med att liksom våga lita på en annan människa såpass att man vågar låta sig själv KÄNNA något. Det är ju livsfarligt. Bryr man sig riskerar man att må dåligt när (inte om) det går åt helvete. Det är så otroligt mkt enklare att bara avfärda allt och alla och strunta i att ens försöka.

Nu råkar jag vara en pytteliten smula intresserad av en snubbe i bekantskapskretsen. (Det är inget vi ska diskutera-alls), men oavsett hur intresserad jag är så är jag inte alls övertygad om att jag vill ha ett förhållande med människan. Det kan väl iofs till viss del bero på att vi inte alls KÄNNER varandra, det är ju fullt möjligt att jag inte alls skulle vara så intresserad om vi umgicks mer. Men även om man bortser från det så är det ju det där med att det fan är livsfarligt att engagera sig i folk... Det är snart 7 år sedan jag brydde mig sist, och jag är inte helt övertygad om att jag läkt efter det ännu...

Så här går jag. Tänker för mkt. Längtar, och har panik på en och samma gång. Det där med att bara slappna av och go with the flow är helt klart inte alls min grej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar