onsdag 30 januari 2013

Mitt i händelsernas centrum, kan man säga.

Medan jag var ute och promenerade (12 km, eat my dust bitches) så var det action 200 meter från min lägenhet.

Typiskt, alltid missar jag allt spännande.

Astrid vann!

Förjävla märkligt att tidningarna ska behöva blanda sig i för att skolans personal ska ta sitt ansvar, men huvudsaken är ju att Astrid vann och målningen ska bort.

Äntligen en födelsedagspresent!!

Frodis tog sitt vänskapliga ansvar och skickade en födelsedagspresent, så nu känns det bättre!

Paketet var till att börja med stört jävla omöjligt att ta sig in i, eftersom det BÅDE var klistrat OCH häftat, men efter lite milt våld kom jag in och hittade en present!

Den var lite märkligt inslagen... :D





Ni som hängt med ett tag har ju sett I love Simon-tishan jag fick för något år sedan. Den är flitigt använd och numera befläckad med både det ena och det andra (Who knew att makrill i tomatsås inte går att tvätta bort?!), men nu känns det som om den kan få gå i pension! Eller iaf ta semester ett tag.



tisdag 29 januari 2013

Astrid blir mobbad av sin skola.

Inte PÅ skolan (Eller det vet jag inget om, men det hör inte hit iaf.) utan AV skolan. Av personalen.

Astrid är nog den modigaste 14-åringen i landet och förtjänar lite positiv uppmärksamhet tycker jag.

Om man känner för det kan man skicka en liten snäll hälsning till Astrid, eller kanske en liten present. Det ska iaf jag göra, för så modiga tjejer förtjänar all uppmuntran de kan få!

Astrid Johansson
c/o TunaSkolan
Mjölkuddsvägen 289
97343 Luleå

Jo, man är ju rätt välbevarad...

Tjejen på VC gjorde hela min dag. "Men... Sa du att du är född 79?? Du ser ju jätteung och fräsch ut! Jag trodde du var mkt yngre! Du har tagit väl hand om dig."

KAN tänkas att hon försökte kollra bort mig så jag inte skulle svimma och dö, det står förmodligen i min journal att jag är "sådär" förtjust i sprutor, men det skiter jag i ;)

söndag 27 januari 2013

Dop i konstiga familjen.

I helgen var det dags för konstiga familjens senaste tillskott att officiellt få sig ett namn och allt sånt där, så jag tog småfolket under armen och kuskade iväg till Norrköping för att delta i festligheterna.

Eftersom jag åkte tåg var det enklast att åka upp dagen före, så man slapp all stress på själva dopdagen, och så tänkte jag att jag kunde avlasta föräldrarna en smula (Förutsatt att ungen inte hatade mig) så att dom kunde styra runt med förberedelserna utan att kånka på en bebis samtidigt. Plus att det ju är lite skoj att umgås med ungen också, nästa gång vi ses lär hon ju typ ha börjat skolan...

Lilla mamman tog fasta på idén om avlastning, och vi började med att stanna på (McDonalds, men det hör inte hit) frisörsalongen för att snygga till mamman inför dopet. Sist jag träffade bebisen var när den var bara någon vecka gammal, så man kan ju inte direkt hoppas på någon form av igenkänning, men det verkade gå bra ändå för redan i bilen hade hon svårt för att ta ögonen ifrån mig. (Och man kan ju inte direkt klandra henne...)

Vi har SVINLÄNGE hos frisören, nästan 2 timmar tog det, men det gick hyfsat ändå med bebisen. Det tog väl ungefär 1.5 minut innan hon blev less på att sitta i babystolen utan sin mamma, så jag fick lyfta upp henne och bära runt på henne resten av tiden. Vi tittade på alla sjukt spännande flaskor, dansade lite till Eric Saade, tittade på håruppsättningar, tittade på lamporna, och så började vi om från början och tittade på allt 22 ggr till. Sista 20 minuterna eller så var det aktivt krisläge när bebisen förklarade att nu var hon HUNGRIG, så vänligen lös problemet! När hon började gnälla för aktivt tog jag helt enkelt på henne kläderna och gick ut. Tänkte att dom nog blir snabbare färdiga utan gastande bebis, typ. I samma sekund som vi kom ut blev bebisen tyst, kraken blev väl helt chockad av temperaturskillnaderna... Mkt effektivt. Dessutom fanns det en stor, uppblåst snögubbe i fönstret, och den var hemskt intressant, så vi varvade mellan att gå in och värma oss och gå ut och titta på snögubben, och mitt i sista titten sa bebisen att "Nu skiter jag fan i det här", och bara somnade rakt upp och ner.

Efter klippningen tog vi den sovande bebisen med oss och åkte sjukt långt ut på landet bland kossor och skit.


Sen styrde vi runt lite med hundarna, pratade, drack kaffe, och väntade på pappan så att dom kunde öppna sina julklappar. Merparten var iofs till bebisen, men vi kan ju låtsas...


Kolla hur hon liksom gnuggar händerna! (Och ser ni filten som jag virkade?)

Saga fick en mysse också



Sen kånkade jag runt på bebisen en stund till medan mamman gjorde tårta och pappan grävde i något avlopp (Sen bytte dom, yum!) och hips vips så hade bebisen bara somnat igen, rakt upp och ner där hon hängde. Sjukt lättsam bebis.



Hon ser ju lite ihopknölad ut där hon hänger, men det var tydligen the grej of the day, så varför inte? Det här kan ju vara den sötaste bilden ever.

Det var kallt så in i helvete, jag höll fan på att dö, och fick låna tjocksockar i förebyggande syfte.


SÅNA sockar vill jag ha! Långa, så man kan dra upp dom! Jag har ju inte lyckats klura ut hur fan man stickar sockar ännu, kom bara halvvägs :(

Sen åt vi tacos, och jag kånkade bebis medan föräldrarna åt, men sen var bebisen less på att bli kånkad sa hon, så hon fick gå till sina föräldrar för resten av kvällen. Jag tog på mig tjocksockarna, stoppade hundarna under täcket och la mig och sov. Sov helt sjukt gott, och undgick att förfrysa tack vare sockarna...


Upp relativt tidigt. Duka lite, fixa lite, dona lite, och sen spendera typ ett år på att försöka se normal ut i kyrkan. Lyckades sådär... (Fast här är jag faktiskt ute och rastar hundarna innan vi åkte...)



Vi hann med att testa bröllopskläderna också.  Skitbra ju.


Sen iväg till kyrkan, styra runt lite, rigga lite kamera fippla och dona och så var det dop. Själva dopet tog bara en kvart eller så, vilket var hemskt skönt. Det känns (iaf för mig) bara som något man ville ha överstökat, det var ju allt runt om som var det roliga.

Det här är DEN ENDA bild där jag figurerar med (några av) dom andra faddrarna. Då känns det ju extra skoj att det är en så fin bild, där alla är med på noterna och ser helt normala ut.


Men klänningen är ta mig fan magisk, den döljer helt min hängbuk, som ska opereras bort!

Efter kyrkan swoshade vi tillbaka ut på landet för dopfika, och efter det swoshade jag iväg till tåget och åkte hem. Effektivitet är nyckelordet.

Kort, men hemskt trevligt besök. Synd att det kostar satan att åka upp, annars kunde man ju eventuellt ha gjort det lite oftare...

När vi ses nästa gång lär Sagan inte vara fullt lika liten, gissar jag...


Och ja, nästan alla bilder är instagrammade. Ciccilus heter jag där, om någon är intresserad.

torsdag 17 januari 2013

Sämre födelsedagar har man ju haft

Och bättre, iofs.

Åkte lite hastigt och lustigt på att vara hundvakt åt en bekant som skulle på roadtrip, så jag fick hit tre extra hundar dagen före födelsedagen. En löptik, en unghanne och en valp... Gissa om jag fick sova något alls under natten???

Valpen fick sova i sängen med mig och låg som en halsduk över mig hela natten, jättemysigt, men ganska svårt att sova... Tiken och hanen fick sova i köket, en av dom i bur, och hanen pep heeeeeela natten.

Kl 0720 på morgonen ringde telefonen, och det var min VFU-plats som undrade om jag kunde jobba under dagen, och börja helst nu på en gång? Kände inte att det var RIKTIGT läge för att jobba, men också att jag inte kunde tacka nej när jag tjatat mig harmynt om att dom ska ringa mig när det finns jobb, så det var bara att lösa problemet.

Så delar av födelsedagen spenderades på förskolan, efter ingen sömn alls och med ett gäng hundar hemma som jag egentligen inte alls ville lämna ensam. Dock hade det gått fint med hundarna hemma, och jag blev ju attackerad av typ 10 ungar som tydligen hade saknat mig, så sämre födelsedagar har man ju haft.

Antal födelsedagspresenter utöver den jag gav mig själv uppgår till exakt noll. Det blir gärna så när man fyller år precis efter jul. Antal bitar tårta uppgår till exakt noll också, det blir gärna så när man är gastric bypass opererad. Åt dock en cupcake när jag kom hem.

Antal grattisar på fb uppgår till nästan 90... Ser ofta folk som gnäller på att folk grattar på fb ist för att ringa, men fy fan för att ta emot 90 telefonsamtal??? Nu var det EN som ringde, och det känns mer lämpligt ;)

Antal personer som jag ANSER BORDE ha sagt grattis, men som inte gjorde det trots att jag förnedrade mig och HINTADE att jag fyllde år uppgår till en. *muttrar*

Ett år äldre, men inte en dag äldre än 22. Grattis för fan.

måndag 14 januari 2013

Nya mått

Nästan ett år sen sist, och det har väl inte hänt jättemycket sen sist, men eftersom jag håller på att motionera ihjäl mig så kan det ju vara skoj att se om det händer något.


Midja 91 cm ( totalt -34 cm)
Över navel 103 cm (- 1 cm, totalt -40 cm)
Under bröst 91 cm (-1 cm, totalt -41.5 cm)
Bröst m. Bh 103 cm (totalt -43cm)
Höger överarm 31 cm (totalt -11 cm)
Höger underarm 25 cm (totalt -6 cm)
Vänster överarm 30cm (totalt -10 cm)
Vänster underarm 24 cm (totalt -5 cm)
Hals 34 cm (totalt - 6 cm)
Höft 103cm (+ 3 cm, totalt -28 cm)
Röv 100 cm (totalt -23 cm)
Höger lår 55 cm (+3 cm, totalt -14 cm)
Höger vad 39 cm (+ 1cm, totalt -5 cm)
Vänster lår 55 cm (+4 cm, totalt - 13 cm)
Vänster vad 39 cm (totalt -5 cm)

BMI ca 29
Vikt 79 ca

Stängt på grund av motion

Eller nä, men jag har INGENTING att säga... Återkommer.



måndag 7 januari 2013

Va? Nu förstår jag inte?

Skulle jag vara ivägen?

I Norrland har vi alternativa metoder...

Ta och googla alternativet högst upp till höger... Underhållande läsning!

söndag 6 januari 2013

Ameh hallå eller?

"Och du trodde att din I love Simon-tisha var det fulaste grannen sett dig i??" Snällt kompis, snällt!


Boo Fakking Ya!

Laddade ner Quizkampen när jag satt på skolan och glodde under en SJUKT intressant föreläsning om IKT i förskolan (ska berätta om den en annan gång), men sen så orkade jag inte engagera mig i att hitta någon att spela mot, utan la det på hyllan så länge. Några timmar senare plingade Åke till och jag hade fått en spelförfrågan från vikarien av alla människor, trevligt. Spelade en runda, och man kan säga att det gick... Sådär.

Blev totalt förnedrad!

La ut bilden på fb och sa att nu måste jag nog ta livet av mig, och fick genast 570 förfrågningar från vänner som vill se mig ännu mer förnedrad ;) Men jag har faktiskt vunnit några matcher. Och förnedrat vikarien, så nu känns det bättre. Han ynkade om att jag är ondsint som alltid väljer tv-serier när möjligheten finns, för han har ju inte sett en enda... Jag kontrade med att jag inte är så vidare värst haj på tv-spel, men av någon anledning tycks han ha en viss förkärlek för den kategorin ;)

Märkligt nog tycks jag vara bäst på kategorin som handlar om kroppen, och olika sjukdomar...

lördag 5 januari 2013

Jag vet inte om det är värt det?

Minns ni att jag bloggade för ett tag sedan om en människa som jag tyckte väldigt mycket om, som plötsligt blivit avståndstagande? (Scrolla lite annars)

När det där "hände" så kände jag att "Jaha, det var väl trist, men ok, är det så du vill ha det så självklart...", och slutade höra av mig. Kände lite att i så fall får bollen ligga hos den här människan, för  även om jag GILLAR människan så tänker jag verkligen inte anstränga mig när det märks så tydligt att människan inte vill. Verkligen inte. Så jag blev lite tjurig, och det var nästan (men bara nästan, jag är ändå 30+...) så att jag vände och gick åt ett annat håll när jag såg människan ute.

Det som hände då, när jag inte ville längre, var att människan började höra av sig igen. Och även fast jag blev glad, så var jag fortfarande tjurig över kovändningen som hade skett, så trots att jag såklart SVARADE och var glad, så var jag inte överdrivet engagerad i samtalandet. Lite pubertal sådär...

Det har då resulterat i att människan hör av sig regelbundet. För sekunden flera gånger om dagen. Och nu vet jag inte riktigt hur jag känner för det här längre. Klart jag är glad över att den här roliga människan är tillbaka i mitt liv, men det känns inte riktigt som om det är på gemensamma villkor. Jag är VERKLIGEN inte en människa som struntar i att svara på sms med flit, eller inte svarar när folk säger något online, även om det inte finns så mycket mer att svara än "ok". Jag tycker det är shysst att ge något slags vink om att man uppfattat vad som sagts. Men nu känner jag att jag lägger VÄLDIGT mycket energi på att fundera över hur man ska balansera det här ignorerandet... För det som hände av sig själv när jag var sur, faller sig inte alls naturligt nu när människan faktiskt hör av sig. Det känns lite som om jag måste ignorera för att få kontakt, och det ligger verkligen inte i min personlighet.

Nog för att jag gillar den här människan väldigt mycket, men gör jag det tillräckligt mycket för att kompromissa med hela min personlighet? Och ska det vara så under hela relationen i så fall, eller gäller det en kortare period? Jag vet inte. Jag känner att jag tappar sugen lite. Vilket iofs gör det där ignorerandet väldigt mycket enklare...

På tal om att tänka för mycket...

Lite klent utbud...

När man blir akut sugen på socker, vilket socker som helst utom strösocker, kl 0230 på natten, så är utbudet en smula begränsat...



Jag är typ världsbäst på att laga mat

Tom sånt jag inte kan laga blir bra ;)

Målet för året är ju att vidga vyerna lite och jag bestämde mig för att det gäller även mat, och att det var dags att testa Bulgur. Jag vet inte hur man hanterar sånt där, hur man gör med det eller vad man har det till, men efter att ha konsulterat Carina som suckade och stånkade lite så hade jag iaf en idé.

Gjorde en "sallad" av bulgur, tonfisk, svarta oliver, paprika, röd lök, keso, soltorkade tomater och majs. Det blev exakt HUR gott som helst. Kokade bulguren i kycklingbuljong, det hjälpte säkert till.

SJUKT gott. Duktig idiot.

Må den som är utan liv kasta första stenen...



Lite morgonmys



Fredagsmys

En klasskompis tog med sig nybakat till föreläsningen igår, galet trevligt! Lite fredagsmys sådär...


Spetsa öronen tjejer...

Frodis hon vet hur man bär sig åt!

God jul, och grattis på födelsedagen!

Fick EN TILL julklapp idag, det är fan inte klokt så snäll jag tydligen var förra året ;)






Och eftersom jag snart fyller år gav jag mig själv en prenumeration på Runners World i ett år. Kan vara skoj med lite inspiration och tips en gång i månaden tänkte jag, man tappar ju lätt sugen.

Om någon ANNAN mot förmodan känner sig nyfiken på vad jag önskar mig i födelsedagspresent så har jag bara svindyra saker på önskelistan. T ex senaste säsongen av Supernatural som nyss kommit på dvd... Eller tredje säsongen LOST, eller tredje säsongen av Vampire Diaries..., eller...

Annars skulle jag behöva komplettera min samling av Lasse Åberg-glas. Den har dessvärre decimerats en smula så nu har jag bara 2 vinglas och 1 ölglas kvar :/ Vet inte ens om man kan köpa dom längre? Har inte sett dom i butik på flera år. Å andra sidan har jag ju bott i en jävla skog i flera år...


torsdag 3 januari 2013

Första dagen efter jullovet

Kan man behöva en pick me up...

tisdag 1 januari 2013

Motionsmålet för året

Mål för året: Jogga 78 mil och traska 52, samt klara av att jogga en mil igen senast sista April.

Inga konstigheter egentligen eftersom det är precis vad jag BRUKAR göra, men så mkt mer ångestframkallande när man satt det på pränt. Nu har man ju LOVAT...

Mer konkret: Promenera 1 mil i veckan och jogga 5 km 3 gånger i veckan. Inga konstigheter alls.

Nyårsmålsättningar

Det HÄR passar väl fint ihop med mina nyårsmålsättningar tycker jag. Åtminstone delvis. Lev livet lite mer, helt enkelt.

Ack, dessa sopper!

Klart vi ska inleda det nya året med att håna den krake som (hoppas jag) stavat fel, och känt sig nödgad att förklara att det inte finns/ska finnas några sopper i hundlatrinen.


Because jag är inte en bättre människa än så, sorry.

Mer julklappar!

Jag fick lite mer julklappar, trots allt!

Snälla Tess kom med dom här fina lyktorna, och en bag in box med rödvin *S*

Vinet är orört eftersom jag var ut på lokaaaal i fredags, och tillbringade lördagen med att vara helt vansinnigt bakis, först runt kl 22 slutade jag må apa... (Vilket är lite märkligt för jag drack bara tre glas vin hemma, och tre öl ute, och en skvätt likör. Men det känns som om jag drack tre flaskor vin, allra minst...)

Lyktorna har jag däremot eldat flitigt!