söndag 28 april 2013

Lite naket, och lite stygn, om någon är känslig

Det var knappt att jag vågade ta av mig gördeln för att duscha,men när den ändå var av passade jag på att ta lite bilder. Jag är ju helt SJUKT snygg?! Ja asså, ni behöver inte hålla med, jag bryr mig inte om vad någon säger just nu, jag är helt VANSINNIGT snygg!

Före och efterbilder:







Det ser ju för fan ut som om jag gått ner 15 kilo, minst! Jag är så SJUKT nöjd! 2,3 kilo (BARA!) tog han bort. Förebilderna togs väl runt 3 dagar före op, och nu är det 4 dagar efter.

Strecket jag har på magen är bara markeringspenna, jag har inte haft lust att gnugga så mkt på magen med aceton så det får vara kvar... Har dessutom fått sår efter tejpen som jag hade första två dygnen efter op, tror det hette elastoplast? Men skitsamma, petitesser.

Jag är för övrigt kvar på sjukhuset

Fick inte bli av med dränet igår heller eftersom det fortfarande rann för mkt, men IDAG ska det mkt till för att dom inte ska ta bort det så nu väntar jag på ronden...

lördag 27 april 2013

Hej från pundarlisa

Bara 14 sprutor kvar att ta, tur jag har 2 ben...

fredag 26 april 2013

En liten bild

Svullen och jävlig, men ser ni så fin jag är?! Notera bandaget under gördeln, dom fick gå rätt långt bak!

Operationen

Jag lever! Mår till och med bra! Döende av tristess förvisso, men ändå.

På operationsdagen klev jag upp strax före 06, rastade djuren och tog en dusch i hibiscrub för att bli helt förtorkad bakteriefri. Hur bra det funkar när jag sen tar på mina egna kläder vet jag ju iofs inte, men men...

Kommer till sjukhuset strax efter kl 07, och går upp till avdelningen som instruerat. Där är det fullbelagt... Börjar känna att det nog är lika bra att ställa in sig på att få åka hem igen. Får sitta i dagrummet och vänta någon timme, jätteskoj när alla inlagda ska äta frukost och man inte får äta själv...
Efter någon timme kommer en kvinna med lite papper i handen och säger att "nu är det så här..." och jag tänker "jaha, då går vi hem då...". Men det enda hon ville var att jag skulle traska ner och ta lite blodprover, och sedan gå till en annan avdelning och bli inlagd där, för dom hade plats och kunde hjälpa till med förberedelse inför op.

Tar med mig necessären,en bok och mobilen och traskar iväg. Efter blodproverna går jag till avdelningen och får ta på mig sjukt heta operationskläder.



Där fick jag ligga och glo några timmar, sen fick jag dropp.

Först när dom satte droppet började det kännas som om dom inte tänkte skicka hem mig igen. Sen fick jag vänta ett tag till, sen kom en sköterska och sa att snart kommer kirurgen och ska rita lite och sen är det dags att åka ner till operation!

Kirurgen kommer och ritar lite.
Och sen rullas jag ner på operation. Då var klockan ca 1230, och runt 16 väcker dom mig igen. Det var lite jobbigt att vakna för jag var helt galet trött, men inte tillräckligt trött för att SOVA. Liksom något slags paralyserat tillstånd av dvala... Tack och lov släppte det ganska snabbt, jag hade tydligen fått en hästdos av morfin under operationen och det var därför det tog sån tid att vakna. Runt 17 rullades jag iväg till avdelningen igen, och då var jag pigg.

Fick tack och lov eget rum, och låg sedan i sängen och glodde i typ ett dygn. LÖJLIGT pigg, och hade inte ett dugg ont, så det var rent plågsamt att inte få/kunna kliva ur sängen utan hjälp. Jag fick bara resa mig om det var personal i rummet, säkerhetsåtgärd för att man inte ska trilla omkull eller så när man är nyopererad. Dessutom var det sjukt svårt att ta sig loss från sängen med en dränageslang från varje höft, och så kateter på det... Ni buffyentusiaster vet säkert vad jag menar om jag refererar till Professor Walsh, efter att Adam fått tag i henne...
Så där låg jag och glodde... Hade tack och lov med mig datorn, och fick den uppackad så jag hade något att göra.
Igår blev jag av med katetern och blev genast mer mobil. Dränagen har jag burit runt i en påse för att folk ska slippa se dom... Jag har vandrat runt avdelningen med en bok och läst medan jag gått, det finns inte så mkt annat att göra här, förutom se på tv och surfa... Idag blev jag av med det ena dränaget. Dessvärre blödde jag fortfarande lite för mkt för att bli av med båda och få åka hem, men snart så!! I morgon, förhoppningsvis.

Jag hade, som instruerat, med mig en gördel, men den visade sig vara för smal när allt kom omkring så idag efter att jag blivit av med ett dränage blev jag upprullad i rullstol till ortoped-någonting-avdelningen och fick prova ut en ny att köpa. 850 Pengar kostade den...Känns extra bra nu när jag inte fått in hela min lön! Men men, det finns ingen valfrihet i det hela så det är bara att betala och se glad ut.

När jag kom "hem" igen med min gördel klippte dom loss någonting-tejpen som var lindad runt hela min överkropp. Jag DOG av smärta eftersom tejpen liksom vuxit ihop med huden, och det var ju ingen liten yta som skulle rensas... Till sist hämtade dom något slags spray som löste upp klistret lite, och så gjorde det bara vansinnigt ont. Sen fick jag på mig gördeln, som jag ska ha i 2 månader.
Nu är det som sagt bara ett dränage kvar, sen får jag åka hem. Tror inte att jag har blött så mycket idag, så jag får nog åka hem i morgon. Det var INTE skönt att ta dränen. Fy helvete vad ont det gjorde. Och det värsta är ju att nu vet jag precis hur ont det gör till i morgon, när nummer två ska väck... Ja' ba' LÄNGTAR! Eller nåt.

Men jag är sjukt snygg! Ni ska få se bilder så fort jag kommer hem och kan skyla mig lite bättre, har ingen större lust att visa mufflan i bloggen, sorry.  Trots att det är svullet och jävligt är jag redan snyggare än jag någonsin varit.





tisdag 23 april 2013

Mjaha.

Inga avbokningar ännu, så nu får ni hålla tummarna för att jag inte får vända i väntrummet i morgon!

söndag 21 april 2013

Kort om "Ät och spring"

Jag fick ju hem mitt recensionsexemplar av boken "ät och spring" häromdagen, men jag har inte haft tid att börja bläddra i den förrän idag.

Den började bra med följande:
Och lite senare: "Hallucinationer och kräkningar är för mig och mina medultralöpare vad gräsfläckar är för knattespelare".

Jag gillar sånt där. Jag blir motiverad av sånt där. Inte för att jag har den minsta ambition att springa en ultramara, någonsin, men jag känner lite att om det finns folk som orkar springa 20 mil i 40 graders hetta så ska väl jag orka lufsa mig igenom en sketen mara?? Jag är ju inte HUR vek som helst!

Frodis och Bellen började genast planera för min död. Den ska tydligen inträffa under något jäkla lopp i Japan, på blygsamma 8 mil eller nåt, men över berg och ned i dal... Håll inte andan säger jag.

Men jag gillar "Ät och spring". Trots att jag bara kommit några kapitel in i den är jag redan motiverad. Motiverad och skitsur för att jag inte får löpa på flera månader.

torsdag 18 april 2013

Vilka jävla dårar...

Jag har ju tjatat mig blå på mina klasskompisar att dom ska hänga med och jogga, och nu har jag iaf fått med mig TVÅ stycken! #winning

Den ena tjejen är inte van vid att jogga, så hon har startat med samma program som jag körde i början. Nu har vi klarat av vecka 1, där vi joggat 1-2 minuter i intervaller. Jag har räknat det som vilodagar, och kört mina ordinarie löp-pass som vanligt och sedan joggat intervaller med klasskompisen övriga dagar. Men jag kan ju säga att även fast vi bara joggat 1-2 minuter har det varit kämpigt mellan varven, för hon är NÅGOT längre än mig och håller NÅGOT högre tempo, så jag har varit rätt slut efter mina "vilodagar"... Efter 4 dagar var benen som cementklumpar, så det passade rätt bra att jag blev sjukt upptagen och fick hoppa över ett löp-pass ;)

Vi hade bestämt att vi skulle jogga idag. Först sa vi kl 10, men sedan var det en till klasskompis som verkligen ville följa med, men hade tid hos frissan 10,30, så "KAN vi inte snälla jogga kl 8 istället???" Vi dumförklarade henne, men i solidaritetens namn (det är ju roligare om man är fler) så bokade vi om tiden till kl 8 i morse. Det innebar att jag klev upp kl 0630 för att hinna i tid.

Det ösregnade. Jag klev upp kl 0630 för att jogga i ösregn. (Foto: Ida)
Men men, fit eller fet var frågan, och vi valde fit!

Planen var att jogga 6 km, men vi sprang lite fel eftersom jag någon hade glömt en del av rundan så i slutänden hade vi kommit 7 km. Dessutom regnade det så förbannat att telefonen surade ihop och slutade berätta för oss vilket intervall det var dags för, så efter ca 2 km fick vi höfta lite och varva lite på känn mellan att jogga och gå. Nu passade vi iofs på att utnyttja nedförsbackarna, men klasskompisen som inte är van att jogga var jätteduktig och joggade betydligt mer än 1-2 minuter i sträck! Jag kände mig också rätt duktig, trots att jag inte hade en chans att orka hålla deras tempo. SATAN så långsam jag är!

Jag föreslog att vi skulle skippa några veckor i programmet eftersom hon var så duktig, och när jag satte mig ner och kollade så hamnade vi ända borta på vecka 7! Då ska vi jogga 4 minuter och gå 2, och baserat på hur bra det gick idag tror jag absolut att hon fixar det! Mer tveksamt om jag orkar hålla deras tempo i 4 minuter kan jag säga...

Nu kommer ju inte jag få jogga på en väldans massa veckor om min operation blir av som planerat (ni håller fortfarande tummarna hoppas jag??), men jag har lovat att hänga med på hennes löprundor på cykeln! Det är så mkt roligare om man har sällskap i eländet.

Fit eller fet?? FIT!!

onsdag 17 april 2013

Ok, låt oss vara fullkomligt självutlämnande nu...

Jag har ju lovat före- och efterbilder när det är dags för plastikoperationen, och som det ser ut så är det ju dags nu, så då kör vi väl då... *Hyperventilerar*

Så här såg jag ut för tre år sedan, före operationen:





125 kilo vägde jag innan.

Här är en vecka efter operationen, här har jag gått ner 12 kilo och det syns inte ens.





Här har jag gått ner 20 kilo, och det börjar synas en smula




Här är det minus 40 kilo





Och så minus 48 kilo, vilket är det mesta jag gått ner.




I dagsläget har jag gått upp ca 3-4 kilo, men jag vågar hävda att det är en hel del muskler. Här kommer minutfärska bilder:









Jag ser ju fortfarande helt galet fet ut! Och visst, jag väger ju inte 60 kilo direkt, så jag är ju lite fet fortfarande, men tittar man sedan på den sista bilden jag tog...




Så ser man ju att det mesta som gör att jag ser fet ut är lös hud! Förvisso är det fläsk i huden också, men det är ju liksom en jävla skillnad när man sträcker ut huden!

Jag utgår från att fläsket som sitter fast i den lösa huden kommer avlägsnas samtidigt som huden, jag kommer ju vara helt sjukt snygg efteråt... Oklart hur ryggen kommer se ut, den kanske slätas ut när dom sträcker huden framtill, men jag hyser inga förhoppningar om det.

Så tja. Som jag sa, så kan det ju omöjligt bli värre än vad det är. Efterbilder kommer direkt jag vaknar ur narkosen ;)

Det här är en favorit

Jag är FULL av ursäkter, men den däringa Paolo kan det där med att ge folk dåligt samvete...

Jajjebox, jag är lite dum i huvudet

Som jag skrivit om tidigare så sliter jag ju som ett djur nu efter vintern med att komma upp på lite längre distanser igen. Primärt är målet1 mil, vilket jag ville klara senast sista april. I och med operationen kommer jag inte klara det tyvärr, men det kommer ju fler månader.

Nu segar jag runt på 5-6 km, och håller på att avlida. Det går inte snabbt, men jag gör det iaf.

När jag kommit upp på en mil igen så har jag som mål att springa en halvmara. Det är strax över 2 mil, och med lite träning så känns det absolut hanterbart! Det kommer inte gå snabbt, men nog fan fixar jag det om jag ligger i med träningen.

Sen vet jag inte vad som gick fel...  När jag var ute och joggade med 2 klasskompisar blev det plötsligt bestämt att vi ska springa EN MARATON nästa år! Finns inte på kartan att ja orkar jogga över 4 mil, men klasskompisen menade att vi kan ju promenera lite mellan varven, och "så är det ju vanligt att man liksom stannar och har picknick och så!".

Jag tror det var picknicken som avgjorde det...

Om vi nu ska springa ett maraton så tycker jag ju att vi ska springa det på något BALLT ställe, inte mesa med Stockholm maraton! Jag röstar på London maraton nästa år, men jag inser att det är kört. Jag fattar mig inte riktigt på anmälningen, men om jag fattat saken rätt så öppnar anmälan till nästkommande år strax efter innevarande års maraton (som går i morgon), och det brukar ta MAX ett dygn innan det är fullt. Tror inte jag hinner övertala klasskompisarna att vi ska jogga i London på bara några dagar, tyvärr.

Men om jag nu blir opererad som planerat nästa vecka så är jag ju ute ur matchen för större delen av årets lopp. Jag kommer knappt få GÅ på en månad, än mindre jogga. Ska prata mer ingående om detta med kirurgen, men jag räknar med att inte få jogga på minst 2 månader, vilket är den beräknade läketiden. Om jag inte joggar på 2 månader så är jag ju nere på noll igen känns det som, och får börja om och mesa på några ynka kilometer innan jag kommer upp i distans igen. Men men, det är ju värt det! I höst kan jag tävla!

Undrar vad jag ska göra under dom två månaderna då? Träna armar och ben, typ. Det är allt jag får göra. Får nog plocka fram Paolo igen så jag får lite tips och trix.

Oj, helvete vad stressad jag blev...

Nu ska vi dra ut på det här ordentligt...

Hade fått ett arbetspass den 24e på en förskola, men idag, mitt under pågående seminarie, ringde dom och sa att jag tyvärr inte behövdes den dagen, trots allt. Det var ju jäkligt synd, med tanke på hur pank jag kommer vara i maj, men jaja.

Kommer hem och öppnar postboxen, glad i hågen eftersom jag väntar på mitt ex av "ät och spring" som borde komma idag. Tar ut boken som mycket riktigt kommit, och ser... Ett brunt kuvert!

Det är ingen annan än sjukhuset som skickar bruna kuvert till mig, så jag fattade ju direkt att det var ang. operationen. Rusar upp och sliter upp brevet, och jodå, jag har fått operationstid.
Notera att jag inte ens fått av mig vantarna innan jag öppnade brevet... ;)

Herrejävlar, det är bara en vecka kvar! Och vilket flyt att jag inte fick jobba den 24e då ;)

Dessvärre ringde jag sjukhuset för att fråga ang. blodproverna jag ska ta före op, och då säger den elaka människan jag pratar med att "bara så du VET är vi kort om folk den dagen, vi jobbar på att lösa det men det KAN hända att vi ringer och bokar om din operation". Kul att dom inser dagen efter att dom bokat in min operation... Men nåja, jag vet ju sen innan hur läget är på sjukhuset, så det var ju inte direkt oväntat, men nu får ni hålla alla tummar ni har för att jag blir opererad nästa vecka!!

Nu fick jag plötsligt lite mycket att göra, och att jag tagit på mig att extraknäcka åt Tobbe trollkarl gjorde inte att jag fick mindre att göra. Ska dock försöka ta lite heta före-bilder någon dag, så vi har något att jämföra med sen.

Här är en del av eländet. Jag är lite stressad... Tänk om det inte bli så bra som jag inbilla mig? Fast å andra sidan, det kan OMÖJLIGT bli värre. Vad dom än gör kommer det bli snyggare.


Håll tummarna nurå!

måndag 15 april 2013

Husguden har talat

När man känner sig lite lat är det bara att scrolla fram Paolo på Twitter, funkar varje gång.

Som jag sagt tidigare gillar jag Paolo. Dels tycker jag han är ball men också för att han ryckt upp sig och tagit tag i sitt liv. Alla skulle behöva vara lite mer som Paolo...

Ät och spring, kan du fethaja att jag ska!

Ibland ska man ha lite tur! Jag frågade förlaget snällt om dom kunde tänka sig att skicka mig ett recensionsexemplar av boken Ät och spring av Scott Jurek och Steve Friedman, och det kunde dom! Glad tjej!

Normalt skriver jag ju om mina recensionsexemplar (och andra böcker) i bokbloggen, men eftersom den bloggen handlar noll och ingenting om löpning så kommer jag skriva om den här.

Jag har höga förhoppningar om att boken ska ge mig inspiration och tips. Eftersom jag vill springa LÅNGT (men knappast ultramaraton...) så känns det som om jag borde kunna få ett tips eller två, och som gastricbypass opererad behöver jag få i mig så mkt näring som möjligt i så litet omfång som möjligt. Dessutom vill jag gärna lära mig äta mer vegetariskt, även om jag ingalunda kommer bli vegan, så jag hoppas på ett tips eller två!

Även om jag KAN trycka i mig större mängder mat nu så är det ju så att 1, jag ska ju undvika att göra det GIVETVIS och 2, jag har fortfarande ett nedsatt näringsupptag eftersom dom inte bara kapade magsäcken utan även en bit av tarmen. Visst kan jag gå till en dietist och be om hjälp, men min uppfattning är att dom sällan är duktiga på vad kroppen behöver vid hård träning. Helt fördomsfullt inbillar jag mig att det är FÅ före detta fetton som attackerar målet att springa en halvmara. Faktiskt. Min uppfattning är att de dietister vi har tillgång till mer är kunniga inom vad man ska och inte ska äta för att klara VARDAGEN. Jag hoppas kunna få lite mer löpanpassade råd bokvägen.

söndag 14 april 2013

Men hörrni, den här Omar Mustafa-historien blir ju bara märkligare?

Nu har jag inte hängt med till 300%, men jag tror jag har greppat det här hyfsat ändå...

Ok. Socialdemokraterna sparkar en snubbe och snubba, och tillsätter bland annat en annan snubbe. Bra så. Snubben har varit aktiv i partiet länge, ingen okänd kille mao. Bra så.

Efter typ två dagar kommer det fram att snubben är ordförande i en organisation med, enligt min högst privata åsikt, en smula märkliga åsikter. Eum. Ok. Vilken miss tänker man då.

Sen ältas det här några dagar, tills killen får sparken pga för mkt tumult (min åsikt).

Nu SKULLE man ju kunna tro att partiet gjort en pudel eller nåt, och liksom MISSAT att snubben är involverad i en organisation med förlegade åsikter, och att när de sedan inser det så rättar de till misstaget.

Det SKULLE man ju kunna tro.

Om man inte tittar på nyheterna, där kvinna som jag inte minns namnet på säger "ja självklart gör vi bakgrundskontroll på alla, men vi kunde aldrig tro att det här skulle få så stor uppmärksamhet" (Fritt citerat, typ)

Nu bryter vi ner det här lite. Dom visste. Men trodde inte att folk skulle bry sig om att killen är ordförande i en organisation som bla. har en förlegad kvinnosyn.

Dom visste om det. Trodde inte att det spelade så stor roll...

Hallå???

lördag 13 april 2013

Boo ya!

Har haft lite svårt att komma upp i distanser över 5 km (eller ens upp TILL...) sen uppehållet i löpningen. MEST har det nog hängt på att jag är rätt lat, och ger upp snabbare än fan när det blir tungt, men jag är ju också otränad så det är inte BARA lathet.

4 km har jag klarat utan att dö, så idag bestämde jag mig för att jag skulle jogga 5 km oavsett hur lång tid det tog, och oavsett hur döende jag var. Visste redan innan att jag skulle bli tvungen att vika av när jag var nästan hemma och jogga en extra sväng, otroligt själadödande när målet är så nära men jag var inte så sugen på att jogga någon annanstans än den runda jag tänkt ut, så det fick bli så.

Efter typ 2 km joggade jag rakt in i det här:
Det är delar av golfbanan och vägen som ligger under vatten! Golfbanan lutar, och snösmältning plus ett dygns regnande hade dränkt hela nedre delen. Allt vattnet var på väg ner i diket till vänster om vägen, så jag kunde inte ta mig över helt torrskodd trots att väggrenen SER hyfsat torrlagd ut. Längst bort på dikeskanten var det en flod ner i diket. På högersidan simmade det fåglar...

Den här passagen promenerade jag mig igenom, jag var inte ett dugg sugen på att plaska fram med mina fina löpardojor... Sen kom det en rätt tung backe ca 1 km senare, och den promenerade jag också uppför för det blev helt enkelt för tungt, men resten av rundan joggade jag banne mig!

När jag kom ut från den roliga biten av rundan och bara hade typ 300 meter hem hade jag joggat 4 km, så det var bara att fortsätta. Kan lova att det enbart gick på viljestyrka, trots att jag inte var döende. (Tvärt om, faktiskt) Asade mig bortåt och när jag hade joggat hem igen, via en omväg på 1 km, stod runkeeper på 5,1 km. Precis utanför huset slog den om till 5 km, annars hade jag fått jogga förbi IGEN och det hade känts tungt, även om det bara handlar om några meter.

Så, jag klarade 5 km, och jag lyckades till och med öka farten PYTTELITE sista metrarna fram till huset. Inte mycket ska gudarna veta, men dock en vinst. Strax över 36 minuter tog rundan så jag har EN BIT kvar till målet att fixa 5 km under 30, men medelfarten var 7,08, vilket är 0,1 snabbare än sist, när jag sprang 4 km! Det är dessutom det snabbaste jag sprungit NÅGONSIN, och även om jag hellre kommer LÅNGT än snabbt fram, så känns det grymt bra. Kroppen svarar, kroppen är duktig! Trots att jag är väl medveten om att jag i sammanhanget är grymt långsam, så känner jag mig snabb som vinden just idag ;)

Snabb och stark!

Jag hade i början av året som mål att vara uppe på 1 mil igen senast sista april och det tror jag inte att jag klarar oavsett hur duktig kroppen är, men jag ger inte upp riktigt ännu. Det ska bli skönt att komma upp på lite längre distanser, jag kan fortfarande inte släppa känslan av misslyckande om jag inte kommer längre än 5 km...

I morgon blir det ett bonuspass med en klasskompis som vill komma igång och jogga. Vi ska jogga 1-minuters intervaller med promenad mellan, så det ser jag som en vilodag. (Fettot inom mig, hon som fortfarande väger 125 kilo, svimmade just)

Nu får du vässa dina lärarskills Frodis...

Fick veta idag att förlaget som gett ut kompisens bok på tyska även är intresserade av att ge ut nästkommande bok på tyska, så nu måste jag VERKLIGEN lära mig det där språket...

Jag har köpt den första som gavs ut på tyska, Fru Bengtssons andliga uppvaknande, dels för att sponsra min kompis såklart men också för att jag ju SKA lära mig tyska, och inget är ju så bra som läsning för att lära sig språk. Studierna har ju dock kommit av sig lite, det är lite för mycket att göra i skolan för att jag ska kunna lära mig saker för nöjes skull OCKSÅ, det enda jag kommer ihåg är "Ich studiere ein kindergärtnerin zu verden" och "rechtes" samt "linkes", som jag tränar på dagligen när jag stoppar hörlurarna i öronen ;)

Men seriöst, att lära sig ord och fraser är ju en baggis, men att TALA språket... Min intonation är katastrof. Antingen låter jag helt psykotisk, eller så sjukt deprimerad... Oavsett om jag lär mig språket i teorin kommer jag väl aldrig våga öppna käften eftersom jag låter helt galen.

torsdag 11 april 2013

Lite mer medelhav till kosten

Leva länge vill väl många, så jag testar väl lite nötter då. Det borde vara rätt praktiskt att ha som mellanmål eftersom det är gott och lätt att ta med sig, vilket annars är ett problem. Det blir lätt att jag köper något skit i skolan för att jag håller på att dö av svält och inte har haft något bra mellis att ta med mig.

Dessutom innehåller det ju massa nyttigheter. Nu köpte jag hasselnötter, mandel och något som jag inte minns vad det var (Jag kan inget om nötter och orkar inte gå och kolla i soppåsen, dyra var dom iaf). En snabb googling säger att ca 80g/dag är lämpligt att knapra i sig. 100 om man inte vill gå ner i vikt. Den här påsen är 800 gram och ska mao räcka ca 10 dagar. Mätte upp nötterna i 10 burkar så kan jag stoppa en burk om dagen i väskan, det blev ca 1 dl nötter/dag så det får nog ersätta 1 mellis typ. 80 pix gick det loss på.

En annan fördel med nötter är ju att man liksom plock-äter dom, så man är ju sysselsatt med ätandet ett tag. Jag har ju annars en tendens att kasta i mig maten och sen undra vafan som hände...

Vi testar! Gott är det ju iaf.

onsdag 10 april 2013

Medelhavskost

Läkare på tv tipsar om Medelhavskosten som ska vara det bästa. Jag googlar och hittar "Det magiska med medelhavskosten är det röda vinet"

I'm in!

Men om vi ska vara lite seriösa så innebär medelhavskost enl. den HÄR sidan att man äter/dricker:

• Fullkornsprodukter till frukost och i maten dagligen (Check)
• Frukt och bär dagligen (Check-nästan)
• Rött vin till middagen dagligen  (Nja...)
• Nötter och mandlar som snacks till helgen (Nja...)
• Kalkon eller kyckling minst tre gånger i veckan (Check)
• Fet och mager fisk minst tre gånger i veckan (Kunde man inte bara skriva FISK??? Finns det mellanting? Men nja, inte fullt så ofta för mig.)
• Baljväxter minst tre gånger i veckan (Check)
• Grönsaker dagligen (Check)
• Fettsnåla mejeriprodukter dagligen  (Hardly)

Och med hjälp av det ska man leva 5-15 år längre än alla andra. Jag är ju en bit på väg iaf.


tisdag 9 april 2013

Bokat lite aktiviteter, med eller utan samarbete...

I slutet av april åker min handledare (och numera ganska nära vän) till Skåne en sväng så jag har bokat in mig för en plats i bilen. Tänkte våldgästa den gravida uppfödaren och låta henne träffa mig hundarna, och dessutom åka iväg och dricka kopiösa mängder vin med en viss författarinna som bor några mil där ifrån. Det sistnämnda hänger ju helt på att uppfödaren kan tänka sig att ta hand om djuren en kväll/natt, men det är nog inga problem om jag ber snällt.

Dessutom har jag bokat in att jag och en klasskompis ska jogga vår ruset (jag vet, men dom skriver det så...) i Örebro i maj. Hon stretar emot, men går nog att övertala!

Skönt att få åka runt lite. Har ju tänkt åka en del i sommar också, men eftersom jag inte vet hur det blir med jobb och så ännu så får jag avvakta med det ett tag till.

lördag 6 april 2013

Och en snabb reflektion:

Förjävla märklig känsla att en ganska snabb (nåja...) löprunda på 4 kilometer känns som ett komplett misslyckande...

När jag vägde 125 kilo var det ju veckans (!) långpromenad, och då hade jag ont i kroppen flera dagar. Man tycker ju att jag skulle vara nöjd, men det är jag inte. Det är intressant att se hur mkt man kan pressa sin kropp, hur mkt den ställer upp på egentligen, hur snabbt den utvecklas och hur DUKTIG den är.

Jag vet att jag, när jag är i bättre form, kan jogga en mil eller mer. Jag vill ÄNNU mer nu, jag vill se när det tar stopp! Jag har inte tid att mesa runt på 4-5 km bara för att jag låtit kroppen slappa ihop helt.

Well I'm working on it...

Det är otroligt tröttsamt att inte vara i samma form som jag var tidigare. Visst, jag springer en aaaaaning snabbare nu än tidigare, men jag kommer å andra sidan INGENSTANS. Tycks inte förmögen att komma längre än 4 km, och när jag har en MIL som mål är 4 km ett hån.

Men lite dum i huvudet är man ju. Jag har hela tiden tänkt att "Visst, klart jag är ur form när jag inte joggat på hela vintern, blaha blaha". Sen tänkte jag efter och insåg att jag inte joggat regelbundet och PÅ RIKTIGT sen förra sommaren. Jävligt märkligt om man inte orkar lika mkt nu... Jag var ju sjuk och skadad hela hösten och joggade ingenting.



Jaja, jag jobbar på det. Mål nr 1 får väl bli att jogga 5 km utan att "behöva" gå något under tiden, sen kan jag ta tag i det där med att bli snabbare. Kollade idag och som snabbast sen jag började jogga igen har jag gjort 4,20 km på 30,04 min, så jag ska mao lyckas klämma in ca 1 km till på 0,4 MINDRE... Fast slutar jag gå är det säkert genomförbart. På sikt.

Erica sa något som jag bara delvis minns, jag tror det var så att om man stannade och stod helt stilla i 1 minut och under tiden gick ner 40 slag i puls, så var man inte i apdålig kondition. Testade det idag, och iofs gick det kanske närmare 1.5 minut, men jag droppade 40 slag! Mao borde jag kunna pressa mig lite hårdare ;)

Idag gick jag ut och joggade bara för att jag inte hade något bättre för mig, så om nu bara vintern håller sig på avstånd på permanent basis så känns det ju som om jag är igång igen...

onsdag 3 april 2013

Pulsträning

Jisses, när jag har författat det här inlägget i huvudet så låter det som om jag är värsta proffset, men så är det verkligen inte. Det faktum att jag TYCKER det är ju det tydligaste tecknet på att så inte är fallet ;)

Hur som haver. Jag har äntligen fått råd att köpa mig en pulsklocka. Köpte den mest basala modellen, den mäter genomsnittlig puls, maxpuls och tid under träningspasset, och så kan man ställa in så att den piper om man ligger högre eller lägre än man vill under passet, så att man inte kan slöa eller typ dör...

När man tränar med pulsen som hjälpmedel så finns det vissa riktlinjer man kan anpassa sig efter, t ex att om man ligger på 60-70% av sin maxpuls så är det optimalt för uthållighetsträning, i mitt fall att jogga LÅNGT. Man kan antingen ta reda på sin maxpuls genom ett maxtest, som i mitt fall (löpning) går ut på att man springer fort som fan 2 km, och sista 200 metrarna springer man ännu snabbare, och strax före man dör kollar man vad man ligger på för puls.

Om man är lite för lat för det kan man beräkna maxpulsen teoretiskt. Då tar man 220 minus sin ålder. I mitt fall skulle det innebära en maxpuls på 186. 70% av det är runt 130, vilket då skulle innebära optimala förutsättningar för uthållighetsträning. Typ.

Första gången jag använde min pulsklocka hade jag inte gjort ett maxtest, jag vågar inte riktigt göra det ännu eftersom jag har ett virus i kroppen som gör att astman bråkar, vilket i sin tur gör att jag inte kan andas ens under LÄTT löpning, så ett maxtest skulle göra att jag hamnar på akuten. Jag chansade på att den teoretiska beräkningen var hyfsat korrekt och siktade på att ligga strax under 130 i puls när jag joggade. Det gick sådär...

Medan jag knöt skorna kom jag väl upp i runt 100 i puls. När jag promenerade under uppvärmningen låg jag på 120. Så ja, ni fattar ju att det inte funkade ALLS. Nu hade jag iofs tagit mediciner, vilket skjuter upp pulsen, men ändå. Jag låg närmare 170 hela löprundan, och även om det var JOBBIGT så var det ingalunda att betrakta som hård träning...

I morse hade träningsvärken gått över så pass att jag testade igen, och hade ändrat den övre gränsen i pulsklockan till 170 eller något liknande, så klockjäveln inte skulle pipa konstant. Idag låg jag mellan 140-150 i puls medan jag joggade, och det var ungefär samma tempo som sist. Nu hade jag tagit mindre mediciner, men dock lite, men jag tror ändå att kroppen också anpassat sig lite bara på ett pass och inte dog av chocken över att jag tränade igen ;)

När jag joggade idag gick jag ut i ett ganska hyfsat tempo, men ca halvvägs blev jag lat och bröt av och gick en bit vid några tillfällen. Kosta sträckor, kanske 20-30 meter bara, men ändå. Så här i efterhand så vet jag ju att jag hade orkat jogga hela vägen, men huvudet sa något annat. Som straff  pressade jag mig stenhårt sista 200 metrarna eller så. Planen var ca 500 meter, men benen dog för jag hade ett galet högt tempo för att vara mig. Under den sträckan hade jag ca 190 i puls, men jag hade kunnat pressa mig lite mer om jag verkligen velat, så min maxpuls ligger kanske närmare 200...

Jag är ju långsam. Jag vet att jag är långsam. Just nu prioriterar jag att komma LÅNGT snarare än att det ska gå fort, och därför mesar jag lite eftersom jag är rädd att inte orka hela vägen hem sen. Om jag minns rätt så joggade jag 5 km på ca 7.30/km i höstas. Då var jag otränad, men ändå mer vältränad än jag är nu när jag inte joggat på hela vintern. Idag slutade jag på 7.18/km, och då hade jag ändå promenerat flera ggr. Så om jag bara får ordning på astman, och lyckas hålla igång med löpningen nu när vintern nästan är över, så är det nog inte omöjligt att bli lite snabbare OCH komma långt. Inte snabb, men snabbare.

5 km under 30 minuter får bli första målet, sen 1 mil på under en timme. Sist jag joggade en mil tog det ca 1.20.

Det är skönt att vara igång igen, även om motivationen är i botten eftersom det är så SJUKT jobbigt. (Och dåligt väder, kallt, osv) Men jag vet ju att kroppen svarar snabbt och när man märker att det blir mindre jobbigt blir det ju roligare också. Som fd fet (nåja, lite fet är jag ju fortfarande...) är det otroligt roligt att testa kroppen och se vad den egentligen klarar av. Hittills är jag grymt imponerad av min kropp.

Ja men en lista då

I brist på något roligare. Snodde den HÄR, och den verkar ingå i något slags award som ska skickas vidare, men jag är rabulist och skiter i det ;)

1. Vad ville du bli när du var liten?
Journalist, bland annat

2. Vad är du idag?
Student/förskollärarvikarie

3. Var vill du helst resa?
Överallt!! Företrädesvis någonstans där det är varmt, men jag är flexibel så länge det finns något roligt att uppleva. Hurttigrutten vill jag ju gärna åka t ex.

4. Var ser du dig själv om 5 år?
Om fem år är jag... *Blundar och räknar* 22 39 så om jag fortfarande vill ha unge hoppas jag att jag har det då.  Bor i Örebro, fast jobb på någon ball förskola. Typ.

5. Rött eller vitt?
Jag associerar orden med vin och om det är vad som avses så blir svaret rött.

6. Sommar eller vinter?
Sommar sommar sommar!

7. Skog eller hav?
Svårt. Hav, tror jag.

8. Vad gör dig ledsen?
Så mycket...

9. Vad är det bästa du vet?
Att resa. Att shoppa. Att läsa. Att lyssna på musik. Att göra sådant som man egentligen inte får.

Lite mer Buzzador, sms-grupp

Som jag berättat tidigare så är jag "Buzzador", vilket innebär att jag mellan varven får testa olika produkter och sen tipsa om dom ifall jag gillar dom.

Nu är jag med i en kampanj för sms-grupp, som är en tjänst där man kan skapa grupper i sin telefon och nå flera personer med ett sms. Enklare och billigare om man mellan varven skickar samma sms till flera personer. Fungerar på en höft som en gruppchat, alla jag lagt till i gruppen kan skicka sms till hela gruppen, och man betalar bara för ett sms oavsett hur många som ingår i gruppen.

Jag har tex skapat en grupp med hela kumlaanstalten, eftersom dom är inbjudna till möhippan i höst, jättepraktiskt att bara skicka ETT sms och alla får samma info.

Ni kan klicka här och testa själva!

måndag 1 april 2013

Förlåt för radiotystnaden

Eller vad det nu heter i en blogg... Jag har varit en smula upptagen med att ha ett skittrist liv, och plugga. Hunnit beta av en tenta och lite småmojs, och så har jag ett pararbete i morgon, sen är jag klar med den här delkursen. Iaf tills krav på kompletteringar trillar in om några veckor ;)

I morgon börjar en ny delkurs och peppar peppar, den ser inte JÄTTEJOBBIG ut. Men det brukar man ju få äta upp... Många dagar med självstudier, så jag hoppas att det trillar in lite jobb också.

Medan ni väntar på att jag ska få något att säga så har jag en uppmaning: