torsdag 23 maj 2013

Jag registrerar mig i det undermedvetna...

En kompis här i stan sa för några veckor sedan, i förbifarten och mest på skoj tror jag, att hon skulle para ihop mig med en av sina killkompisar. Eftersom jag sett killen i fråga på bild, och kanske inte blivit JÄTTEIMPONERAD så sa jag väl något i stil med "ja det kan du ju roa dig med..." eller så. Jag menar, killen KAN ju vara toppentrevlig så träffas kan man ju alltid. Inte överdrivet engagerad dock, måste jag väl erkänna ;) (Trots att det var ett tag sen sist...)

Eftersom det tycks som om min "liggastatus" är ett ständigt samtalsämne i klassen så kom det här upp vid något tillfälle, och eftersom en av klasskompisarna också är bekant med snubben så slutade det hela med att jag fick kolla på hans facebookbilder i hennes mobil (låst profil är ett satans påhitt för en stalker...). Satt där och bläddrade och tänkte "Nej... nej... nej... nej... ne.. Vänta nu?" Visar sig att om man tvagar honom en smula så är han inte bara snygg, utan VRÅLHET. Kan tänkas att intresset för att "paras ihop" ökade med ca 200% ;)

Meddelade kompisen den förändrade statusen och yrkade på ett omedelbart anträffande ;) Trots att människan bor i stan så har vi liksom inget naturligt sätt att träffas utan kompisen vilket gör det lite knöligt eftersom hon i sin tur bor två mil bort... Nu är det ju inget som säger att vi öht kommer klaffa, statistiken visar ju snarare att chansen är rätt liten, men TRÄFFAS kan man ju alltid. Om vi öht aldrig spenderar tid på samma plats kan man ju säga att chansen är ännu mindre ;)

Jag får fortsätta vänta på en grillkväll eller nåt, men jag håller inte direkt andan medan jag väntar ;)

Dock berättade klasskompisen häromdagen var han jobbar, och det visade sig vara på andra sidan gatan från min lägenhet... Jag sa lite skämtsamt i bilen hem från Kalmar igår att  jag får börja rasta hundarna i heels på parkeringen på andra sidan gatan så kanske det blir lite action... En annan klasskompis sa något i stil med "JA, som Mia och Klara! Det gäller att registrera sig i det undermedvetna!" Klicka här, och hoppa till typ 3,05 ;)

Nu råkar det ju vara så att jag går förbi hans "arbetsplats" ca 5 ggr/dag. Dom jobbar förvisso (så vitt jag vet) inte i den lokalen, men fler gånger än jag vill erkänna för mig själv så har det varit folk där, för jag har noterat vilka SJUKT heta karlar som jobbar där... Nu råkar det ju också vara så att jag, så att säga, inte DIREKT är som snyggast när jag slirar förbi där...

Jag vet inte, men det känns som om mina liggachanser inte direkt har ÖKAT av att han huserar på andra sidan gatan... *Suck*

måndag 20 maj 2013

söndag 19 maj 2013

Ärret

Det är inte helt lätt att fota utan att visa hela mufflan också, så det är lite suddigt och jävligt. Ärret är ju inte direkt
jättefint så här 3v efter Op, men jag kunde inte bry mig mindre.

Jag tänker som så, att den som ser mig utan byxor/trosor troligen tänker på annat än just ärr ;) 


Skavsåren håller på att ta livet av mig, men nu är det bara några dagar kvar innan jag slipper gördeln på nätterna iaf.

onsdag 15 maj 2013

När jag gick i högstadiet, på stenåldern...

Så fick vi lära oss på hemkunskapen att man ska koka potatis och morötter med lock på, för annars kokar man bort vitaminerna.

Men då undrar jag...

Det är ju inte som om locket gör att vitaminerna tvingas stanna kvar inne i rotfrukten? Eller? Rimligen borde dom ju koka bort lika mkt, bara att dom stannar i luften inne i kastrullen ist? Men då är dom ju fortfarande inte kvar I MATEN?

Eller?

Avd. viktiga funderingar.

Ingen jättebra strategi, firstdate

Alltså, Firstdate... Är det verkligen en bra strategi att FÖROLÄMPA dom ni vill locka som kunder?

"Inga unga kvinnor tack! Män söker kvinnor över 30 för chans till kärlek. Gå med gratis idag."

Dra. Åt. Helvete.

måndag 13 maj 2013

It's alive!

Ja alltså, sorry för den totala tystnaden, men det händer INGENTING i mitt liv just nu. Frodis efterlyste mig och undrade om allt var ok, eftersom hon uppfattat att jag oftast blir knäpptyst när jag mår dåligt, men jag försäkrade att allt är bara fint, jag har bara inget att säga. Fick till svar: "Inte för att vara sån, men när har det hindrat dig?"

*FNYSA*

Ok, det händer mindre än vanligt! Det enda som är det minsta spektakulärt är väl måhända att jag och mina klasskompisar ränt runt i skogen och fångat in gråsuggor som vi ska ta med oss till skolan. Jag är på tok för mkt stadstjej för såna saker, så dom infångades under både skrik och rop. Vi hade dessutom utrustat oss med gummihandskar och såna där små tänger som små tanter har för att plocka upp sockerbitar med, fast vi använde dom till att skopa upp gråsuggor. Suggorna är nu nattade i en burk med blomjord på min balkong. Jag var lite ängslig att dom skulle frysa ihjäl så jag har lindat in dom i en handduk. Helt normalt.

Annars sitter jag mest på röven och läker. Såret har läkt ihop fint (inte fint fint, det ser förjävligt ut) och det kliar så jag håller på att avlida. Skavsåren består men dom blir JUST NU inte fler iaf. Om ca en vecka slipper jag gördeln på nätterna, SOM jag längtar!

Jag har prov-promenerat lite, bara kortare sträckor på ca 3-5 km, och det har gått bra. Kan nog snart börja promenera normalt igen. Jogga väntar jag nog med ännu längre, när man springer bara några steg så känns det som om magen liksom skakar för mkt, så jag tror inte den läkt fast ordentligt ännu. Dumt att chansa liksom.

Ja det var väl det hela... Hänger en hel del på twitter these days, kika in där!

måndag 6 maj 2013

Om jag har skavsår?

Nah, just inga alls... Uppe i åtta stycken nu.

onsdag 1 maj 2013

Fy fan vad obehagligt

Skulle ta en dusch och bestämde mig för att byta tejpen som ska hålla ihop huden i såret samtidigt. Överdriver inte om jag säger att det var runt 100 plåsterbitar som skulle tas bort så det tog ett jävla tag...

Ca halvvägs började jag må lite halvrisigt, och sista decimetern eller så var jag rent spyfärdig. Satt på toastolen och kände mig svimfärdig, och hela rummet snurrade. SJUKT obehagligt, och rätt skumt! Det var inte så att jag tyckte att det var obehagligt att pilla med såret, så jag gissar att det var kroppen som satte in något slags försvar när jag rotade runt i operationssåret.

Det sjukaste av allt var ju dock att jag hela tiden tänkte att det var väl jävla typiskt att jag lämnade mobilen i köket, jag behövde ju messa Frodis! Inte för att hon skulle göra något åt saken, utan mer för att upplysa...Och inte vågade jag resa mig för att hämta telefonen, för då hade jag tuppat av for sure.

Men ska man vara lite seriös så är det i såna här stunder som man inser hur sårbar man egentligen är som singel. Visst kan jag ringa en vän om det händer något, men för det första har dom ju familj och barn och kan inte störta iväg hur som helst, och för det andra tar dom sig inte in i lägenheten, så det är kört oavsett.