måndag 29 juli 2013

Löpningen ger resultat

Klev upp lite för tidigt i morse för att orka jogga före jobbet, så jag drog en runda efter att jag hade tupplurat EFTER jobbet. Eftersom jag fnyste lite sist åt att jag inte ens var trött efter 7 km så fanns det ju inga andra alternativ än att ta milen den här gången, så det gjorde jag.

Det kan dock tänkas att det var LITE för varmt, så det var fan svinjobbigt. Fick stanna ETT GÄNG gånger och gå en bit, för att jag höll på att avlida. Trots det kom jag hem med en avg. pace på 7 min/km vilket är SJUKT snabbt för att vara mig. Sist jag sprang en mil gjorde jag det på runt 8,30 i avg pace/km så det är ju en viss förbättring! Nästa gång jag tar milen hoppas jag att det inte är så jävla varmt. Dvs, jag får jogga morgon, inte eftermiddag...


Sen insåg jag att jag behöver hitta ett smidigare sätt att asa med mig alla grejer... Hela grejen med löpning är ju att det kräver så lite, tänker jag... Eller typ nä. Jag har mobilen, för att kunna lyssna på musik/podcaster/böcker samt logga hur långt och fort jag springer. Sen har jag pulsmätare, för att se var jag ligger i puls... Sen har jag ett limexbälte för att ha något att fästa hunden i... Och så insåg jag ju att om jag ska springa en mil måste jag ha vatten med mig också, så det var bara att plocka fram vätskebältet efter ett års vila... Kan tänkas att det var lite mycket med TVÅ bälten! Måste försöka hitta ett som funkar att fästa hunden i, eller någon annan smart lösning.

 

Saker man gör på fritiden...

Igår bestämde jag med kompisen att vi skulle gå på bio. Efter lite turer hit och dit bestämde vi att vi skulle se The Wolverine 3D. Den startade iofs lite väl sent med tanke på att jag skulle upp 0415, men för min man, Hugh Jackman, är jag beredd att offra några timmars sömn. Och högerarmen.

Före bion körde jag lite bil, och jag tänkte att för att få in lite rondeller och sånt skit så kan vi ju åka och plocka några cacher också, så det gjorde vi. Vid en av dom har jag varit förr, och letat på HELT fel ställe (visade det sig), så nu tänkte jag att om vi är två som letar kanske det går bättre. Eller typ inte. Tro det eller ej, om TVÅ personer letar på fel ställe går det inte ett dugg bättre än om en person gör det. Mindblowing, jag vet. Jag lackade och ringde Anna (Lånemannens sambo), som berättade var den var. Tack!

Sen brassade vi iväg till en annan som jag också letat efter förr, och tänkte väl ungefär samma där. OM vi är TVÅ som letar... Mm, eller hur. Ringde Anna igen. Måste väl tyvärr erkänna att om jag inte varit dum i huvudet så hade jag nog hittat den helt på egen hand. Man KAN ju tänka efter lite... Grejen är att telefonens GPS "nollade" på ena sidan av ett hus som cachen sitter på, och jag var så satans trög att jag inte ens reflekterade över att den kunde vara på ANDRA sidan ändå... Det var ju inte direkt ett slott vi var och letade på. Men jaja, den är funnen.

Åkte en bit till en tredje som jag inte tagit, men den har jag helt enkelt inte letat efter. När jag hittade den måste jag ju erkänna att den är lite söt! En ihålig skruv i en mutter, och en PYTTELITEN remsa inuti, och så en magnet på muttern. SKITSÖT ju!


Nu är det inte så våldsamt många cacher kvar hyfsat nära som jag inte tagit. Om man bortser från dom jobbiga jävlarna som går ut på att man måste lösa problem och skit, och dom sparar jag nog till ett annat liv tror jag. Tur jag tränar för en halvmara, det blir en bit att springa om jag ska ta dom på löprundorna ;)

fredag 26 juli 2013

Idag tycker vi synd om min låneman.

Först trodde vi bara att han var manligt dödligt förkyld, men det verkar vara en smula allvarligare än så tyvärr. Jag skickade sms med kramar och ni får hålla en tumme för att han inte dör eller så. Deal?

Det vore ju synd om han trilla av pinn' när han är så bra på att kramas att ha menar jag.


Jag vet inte vad ni har gjort ikväll

Men jag har legat under en tall och haft det sjukt bra!! 


torsdag 25 juli 2013

Det där med hur man beter sig?

Vad är rätt strategi om man gjort bort sig? Låtsas som om ingenting hänt, eller be om ursäkt?

Åsikterna är delade, kan man säga.

onsdag 24 juli 2013

Kära goda vänner!

Träffade lånemannens sambo idag (Nu börjar det för övrigt kännas som om hon borde få ett eget "namn", jag kände ju trots allt henne FÖRST!) tillsammans med barnet. Vi satte oss på en gräsplätt och åt glass och snackade skit, precis så där som jag ynkade om häromdagen! *Supernöjd*

Barnet hade med sig en superfin present! En lapp, där det står "Kära goda vänner". Det ser ju vem som helst! Sötaste presenten ever! Kan tänkas att jag är en smula förtjust i den ungen.

Sen kom vi in på det här med presenter. Jag älskar att få presenter, gärna menlösa skitsaker utan värde, som visar att den jag får dom av antingen helt enkelt BRYR SIG, eller på något vis registrerat att jag antingen har ett behov, eller att den är grejer passar mig. Tanken räknas, ni vet. Nu händer ju det typ ALDRIG. Utom när det är 3-5 åringar inblandade :) Samma sak med blommor, det har jag ju typ aldrig fått-EVER, och jag är bara en SMULA bitter över det ;)

Kompisen är tvärtom. Hon skiter fullständigt i såna saker och klarar sig lika bra utan. Mindblowing. Vi är så olika, hon och jag. Sätter man ihop oss så får man däremot en komplett makalös kvinna som är så nära perfektion man kan komma. Någon som är sugen på att gifta sig med oss båda?

När jag sa "Jag har aldrig fått blommor", så reser sig det finaste lilla barnet, går och plockar en blomma och ger den åt mig... Kan tänkas att jag dog en smula. Men bara en smula. Sötdöden!!! Så himla rar! En sån man vill jag ha. En man som tänker på mig och ger mig superfina presenter som han tror att jag skulle gilla, och dessutom anstränger sig för att göra mig glad. Mkt mer än så kräver jag inte av livet ;)


måndag 22 juli 2013

Ny vecka, nytt ynk.

Eller ett inlägg om allt och ingenting, eftersom mitt huvud är så rörigt just nu...

Den här veckan kan OMÖJLIGEN bli sämre än den förra, det firar vi med... Ja inte fan vet jag. Kaffe på jobbet om en stund. Har överlevt(!) en episk jävla skitvecka med ändrade arbetstider, uteblivet umgänge vid ett flertal ggr, ändrade planer, trasiga grejer och helt enkelt allmän ynkedom. Det som fick mig över gränsen var nog när jag var SVINHUNGRIG, precis hade fått maten på tallriken och kommer på att jag nog egentligen vill ha lite ketchup också. Sprutar det över hela tallriken och inser sen att ketchupen är gammal. JÄVLIGT gammal. Den hade klumpar. Då brast det fullständigt.

Så tja, för att den här veckan ska bli sämre ska jag väl dö, eller nåt. Den kan som värst bli lika jävla illa, och det har jag ju redan överlevt, mot alla odds...

Alltså det här med umgänge... Man blir snabbt bortskämd. Den här veckan var en sån vecka när jag VERKLIGEN behövde umgås. Normalt tycker jag det är rätt skönt att vara själv ibland, speciellt efter att ha jobbat hela veckan, men inte den här veckan. Den här veckan var det rent skadligt.

Från fredag kväll strax efter jobbet, till söndag eftermiddag, träffade jag inte en enda människa. Herregud vad det fuckade upp mitt huvud! Man är ju inte helt stabil, alla dagar, den saken är säker.

Det roliga(?) med folk här nere är att det där med umgänge är så komplicerat. Det ska liksom ske under så komplicerade former, man ska ha något att GÖRA. Att bara ses en halvtimme på stan och ta en kaffepaus existerar inte. Att säga "jag ska uträtta tusen ärenden, ska du hänga med så kan vi umgås under tiden?" existerar inte. Det är aktiviteten som är det centrala, inte umgänget. Jag har svårt för att vänja mig vid det. Jag kan nog uppfattas som rätt oengagerad mellan varven när folk frågar vad jag vill göra, för jag skiter helt ärligt i vilket! Gå en promenad, se en film, dricka kaffe, ta en snabblunch i förbifarten eller följa med och storhandla är precis lika tillfredsställande för mig som att gå på krogen eller någon annan "avancerad" aktivitet, så länge jag får göra det med någon jag tycker om. Tror inte att jag någonsin kommer vänja mig vid att umgänge är något man måste planera flera dagar i förväg...

Sen blir det ju också så att man slutar fråga. När man frågat x ggr om någon vill umgås, och människan alltid är upptagen, då känner man sig jävligt tjatig till sist. Det känns som om man ligger på som en jävla igel, så man slutar fråga och så blir det inget av med det hela. Jag känner lite att om nu den ena parten alltid är upptagen, då får ju DEN människan höra av sig när det passar, hellre än att jag ska tjata ihjäl mig och hela tiden få höra "sorry..." Även om folk givetvis har rätt att ha ett liv blir man ju rätt knäckt till sist. Speciellt om man är en smula vrickad sen innan ;)

Den närmsta månaden behöver jag inte bekymra mig så mkt om umgänge (Speciellt inte eftersom det är så jävla komplicerat att umgås här nere...). Jag jobbar alla vardagar, och är bortrest alla helger. Iofs är jag bortrest tillsammans med människor, men det blir liksom inte samma sak. Det blir umgänge, men inte kvalitetsumgänge. Som det ser ut nu är Augusti helt kört, återkommer i September...

Men jag ska göra roliga saker. Så jag ska nog inte ynka och älta för mkt. Kanske.

Över och ut, strax jobb!

söndag 21 juli 2013

Jag vet inte vad ni gjort inatt...

Men själv har jag roat mig med att bland annat klättra upp på den här stolpen. Inga konstigheter.

Helgen blev inte alls som planerat, den blev rätt trist. Det planerade bastandet blev flyttat till i morgon, vilket innebär att jag inte kan vara med. Trist som fan för jag hade sett fram mot det, men shit happens. Det kommer väl fler tillfällen. Nästa sommar eller så. (Oj hej så bitter jag blev nu...)

Så istället för bastu, öl och trevligt sällskap bjöd kvällen på absolut ingenting. Tjurade ihop och bestämde att dagen kunde dra åt helvete, packade mig en väska och drog ut och geocachade istället. Kom inte iväg förrän ca 21,30 eftersom jag BARA skulle ladda in en ny ljudbok i telefonen. Hade en plan som involverade 4 cacher som ligger på rad inom en sträcka av lite mer än 6 km.

Kommer till den första och inser att den där ficklampan jag glömde hemma hade kommit väl till pass, det var inte ens lönt att försöka så jag drog vidare. Nummer två hittade jag inte trots intensivt letande, otroligt frustrerande! Nummer tre gick bättre, om man bortser från att det tog ca en kvart att få pennan att fungera. Note to self: Om man tar med en penna (eller som i mitt fall TRE), se då till att kolla så den fungerar innan du åker hemifrån...

Nummer 4 blev lite spännande... Vid det laget hade klockan hunnit passera 23, och det var nog tur. Man kan säga att cachen ligger lite knöligt till. Kommer man med bil fungerar det utmärkt, men med cykel blev det lite risky...  Cachen ligger mitt i en rondell vid infarten till stan, och det är bland annat E22 som löper förbi... För att ta mig dit fick jag cykla längs vägen (ingen direkt cykelväg...), ut på E22 och sen lite diskret kasta cykeln över mitträcket för att komma till rätt sida av vägen så att jag kunde cykla ner i rondellen... Alternativet hade varit att cykla längs E22 tills det var en lucka i räcket, och nja... Så jag hoppade över, med cykel och allt. En del av skärmen på cykeln blev kvar på E22, jag fastnade lite kan man säga. Inga konstigheter.

På vägen hem ångrade jag mig lite och tog en liten omväg för att logga nummer 5, den på stolpen överst i inlägget. Lika bra att passa på när klockan är nära midnatt, det är inte så mkt folk ute då.

När jag kom hem igen hävdade runkeeper att jag cyklat 1.7 mil. Tror inte det var fullt så långt, men gissar att mitt letande genererade några extra kilometer på loggen. Skitsamma, långt var det iaf. Hade varit roligare med sällskap, men det är en lyxvara i dessa tider så nu fick det bli så här! Nu är det inte så fasligt många kvar i stan som jag inte tagit, men några till ska jag nog klara av innan jag måste söka mig längre ut. Blir stadiga löprundor framöver ;)


Nytt rekord tror jag

Den stora coopbutiken i stan bjuder nästan varje vecka på ny underhållning. Den som ansvarar för deras skyltar borde avsäga sig ansvaret... Många roliga skyltar har jag sett där, men ikväll när jag cyklade hem var jag tvungen att stanna till och titta ordentligt. TRE av sex skyltar är särskrivna. Underbart!




fredag 19 juli 2013

Morgoncaching

Drog en löprunda på morgonen (06.00 Ping!) och passade på att jogga förbi en cache längs vägen. Lite roligare när man kan kombinera sinahobbies... 

5,5 km, 6,34 i medelhastighet/km (yey me!). Rätt trivsamt faktiskt, blev inte helt slut, så nu får jag nog öka sträckan. 

Jobbigast var att jogga ifrån flugorna... När jag stannade vid cachen blev jag omringad!  


torsdag 18 juli 2013

Snyggast fötter vinner...

Mm, jag jobbar utomhus

Alltså folk...

Ni vet dom där som beter sig som rövhål mot sina "vänner", och sen försöker låtsas som om inget hänt några dagar senare..? 

Ryck upp dig, för helvete!!

onsdag 17 juli 2013

Min tomatplanta

Har börjat få tomater! Mest fascinerad över att den lever...

Geocaching gone... Inte alls.

Finns en jäkla cache nära mig som jag inte hittade första gången jag var där. Nu har jag fått tips från coachen och gav mig av igen, men det gick inte nu heller. Platsen var en smula eldad, frågan är om den ens överlevt? Jag som var utrustad och allt... 

Men nåja, jag fick 6 km till promenadmålet iaf

Helt ok att jobba utomhus idag!

tisdag 16 juli 2013

Visst sa jag att jag är klängig?



Färdigt.

Grymt nöjd!


måndag 15 juli 2013

Det går iaf framåt

Om än långsamt...

Lite mer effektiv med promenader. 


PMS deluxe... Känslorna åker berg och dalbana

Borde fattat misstankar redan i lördags när jag var osedvanligt klängig (Värre än vanligt alltså, jag är ju fan hopplös även normalt), men inte då. Lördagen var toppen! Eller iaf kvällsdelen av lördagen, dagen var rätt värdelös. På kvällen kom kompisen hit med sambo (som drog efter ca 1,5 minut), vi grillade, drack, pratade och drack lite mer. Sen blev vi hämtade och fick skjuts ner på stan där vi mötte upp kompisens kompisar, drack lite mer, och pratade lite mer. Det där pratandet stod iofs kompisen för, jag känner inte människorna och är inte helt bekväm i sällskapet...

Fick sms av fina Moa rätt vad det var, där hon meddelade att hon såg mig! Men jag såg ingenting, och bad henne komma och kramas lite, vilket hon till sist gjorde. Vi pratade ett tag och jag insåg rätt snabbt att vi måste ses under andra omständigheter om jag ska kunna uppdatera henne på hela katastrofen vi pratade om, jag FÖRSÖKTE sammanfatta historien men det fanns inte en chans att göra den begriplig, plus att vi liksom hade olika sällskap att umgås med, så det vore ju rätt ofint att gå iväg ensam i några timmar :D det kan ju tänkas att det händer en hel del som jag inte kan blogga om! Eller nåja, kan och kan, men vill. Det är lite privat...

Efter ett tag gick jag och mitt sällskap ner till krogen, och sen är det inte så mer att berätta om det. Vi hade det trevligt, inte en enda katastrof inträffade, kön till toan var helt absurt lång och allt var precis som vanligt. Bäst var att... En viss situation... som hör till det jag ville uppdatera Moa om INTE urartade på minsta vis. Alla inblandade (vare sig dom vill eller ej) betedde sig både vuxet och normalt. Heja oss. Kanske med undantag då för att kompisen erbjöd en man i sällskapet att "göra vad han ville med mig..." Hrm..? Men nå, en trevlig kväll. Toppen!

Vaknar på söndagen på botten. Inte särdeles bakis, men helt galet låg. På den där nivån när man ältar och ynkar, är övertygad om att alla ljuger och att ingen i hela världen tycker om en, ni vet. (Inte? Nähä, ni är inte labila..?) På den nivån befinner jag mig fortfarande. Helt ynklig och klängig och oälskad. Gråtfärdig för ingenting, allra helst sånt ingenting som jag inbillar mig... Nu är jag ju tack och lov medveten om det hela, så jag gör som jag brukar och drar mig undan från folk. Man kan fan inte vara bland folk när man är helt sajko. Fast samtidigt så VILL man ju det, så man känner sig lite ÄLSKAD i livet. Sajko, som sagt.

Det är såna här dagar som jag saknar min Annika extra mycket. Min fina, underbara Annika som helt sonika, en sån här dag, köpte cola och kexchoklad och kom hem till mig och kröp ner i sängen där jag låg och ynkade och inte ville svara i telefonen. (Ja se där, nu tjuter jag för att jag saknar henne också...) Något sådant skulle ju aldrig i universum hända här nere, herregud vad jag saknar min Annika!

Så, jag lever. Jag är bara lite sajko några dagar.

fredag 12 juli 2013

Vin eller bergsklättring?


Eller: Varför ska man göra det enkelt för sig??


Lånemannen hörde av sig i eftermiddags och undrade om jag ville hänga med och geocacha lite efter jobbet. Milt förvånad kände jag ändå att det var en bättre roligare plan än min ursprungliga: att dricka vin i soffan i min ensamhet.  Åkte hem från jobbet, rastade djuren och pussade lite på dom, åt mat och åkte iväg igen. Bra där, hemskt snäll matte...  Men jag började ju inte förrän 11 idag, så dom hade ju iaf sällskap länge på förmiddagen. (Eh, ja intala dig själv det...)

Hur som. I bilen meddelades att vi skulle åka till Ankarsrum och "ta tre cacher som ligger på rad", så då gjorde vi det. Man kan säga att övningen försvårades en smula av att vi befann oss mitt i skogen och följaktligen inte hade SVINBRA täckning på mobiler eller GPSmojar, men vi hittade iaf rätt PLATS i skogen till sist. Bra så.

Den första gick hyfsat. Stenen är liksom delad i två, och i mitten ska man lägga lite pengar när man passerar. Har inte orkat googla ännu (jag kom ju nyss hem...) för att ta reda på vad som ska hända då, men vi hoppas väl att det är något fint ;) Den här hittade vi ganska snabbt, trots att vi snurrade runt en hel del pga att gps mm visade helt åt helvete... Men hittade den gjorde vi.


Stärkta av segern (nåja) promenerade vi vidare till nästa plats. Hur svårt kan det vara? Vi läste, kollade av GPS, letade, läste lite mer, letade, svor en hel del. I närmare en timme letade vi innan vi (efter att ha utnyttjat livlinan "ring en vän eller sju") fick ge upp. Vi bestämde oss för att cachen inte finns kvar. Vi ska dock bevaka den och se om någon hittar den from nu, och i så fall åka tillbaka och leta tills vi stupar. Så SJUKT irriterande att inte hitta fanskapet!

Vi drog vidare till nummer tre istället. Och det är nu det börjar bli lite roligt... Så här i efterhand... Den var bara några hundra meter bort enligt GPS, och enligt kartan kändes det mest rimligt att gå tillbaka samma väg vi kom, ut på vägen, till nästa avfartsväg och in där. Så det gjorde vi. GPS hävdade att vi skulle si eller så många hundra meter åt ett håll, så dit gick vi. Ned i en jävla ravin. Visst, det var lite oländigt, men det gick ju. Sen skulle vi uppåt sa GPS, och det verkar ju rimligt. Någonstans här började jag tänka att det kommer ju bli extra skoj att GÅ TILLBAKA sen igen, men visst, det ska ju inte alltid vara enkelt, det ska det ju inte...

Så vi gick. Uppåt. Nu är vi på ett berg och klättrar, och man kan väl säga att det börjar bli lite svettigt att klättra. Vi klättrade en JÄVLA bit rakt upp för berget, och när vi som bäst började fundera på hur fan vi skulle ta oss ända upp på toppen (typ 5 meter högre upp) så liksom SNUBBLADE vi över en cache. Den bara låg där, mitt framför fötterna på oss. LITE märkligt, men jag tänkte att har man bemödat sig för att ta sig upp för det jävla BERGET med allt var det innebar så kanske den inte behövde vara så välgömd... Det är nog FÅ som bara RÅKAR snubbla upp där... Så vi loggade cachen och hittade en väg upp till toppen. Hade vi lix klättrat upp för hela jävla berget så skulle vi ju se utsikten också, något annat finns ju inte på kartan!








Och jo, även om inte bilderna  här gör utsikten rättvisa, så kan jag säga att den var fakking MAKALÖS. Lätt värt resan upp. Men jag måste ju säga att jag var lite bekymrad över att ta mig ner igen. Min höjdrädsla kickar vanligen in när jag ska NER, inte upp...

Lånemannen är uppenbarligen inte lika naiv som jag, utan tyckte att det var märkligt att cachen låg som den gjorde, så han gjorde en ny sökning när vi kommit upp på toppen, och se på fan, han hittade den! Igen! Den första vi snubblade över var nog en som någon hittat av misstag, och bara hivat över kanten. Ingen hade loggat den på fyra år, för ingen jävel klättrar ju upp för berget från det håll vi kom! För så var det alltså. När vi loggat IGEN sa mannen "jag tror vi kollar om man kan gå den vägen ner", och nog fan kunde man det.

När vi klättrade som bäst uppför sa jag "det är när vi kommer upp här som vi inser att vi är ca 40 meter från det förra stället, haha..." Hrm... Lånemannen hittade en stig, som visst var en VANDRINGSLED som alla normala tar upp på berget... Vi suckade, skrattade och knatade neråt. Det var lite betyr med att se var man satte fötterna, så jag tittade rakt ner i backen. Tills lånemannen stannar och säger "Ser du var vi är?". Jag tittar upp, och ser att vi står på cache nr två, den vi inte hittade. MAX 100 meter från toppen av berget.

Så tja. Man KAN ju stanna upp, tänka logiskt och inse att den som lagt ut dom TROLIGEN lagt alla efter samma led. Eller så KAN man ju störta iväg utan att tänka, klättra som en jävla stenbock upp för baksidan av berget. Det är ju valfritt, det är det ju.

Fast roligt var det. Och det lilla(...) missödet gjorde ju det hela lite roligare att berätta om. "Vi gick ut i skogen, hittade tre cacher och sen åkte vi hem" är ju sådär skoj.

I morgon ska jag ut på krogen med lånemannens sambo, det kan sluta i exakt hur många katastrofer som helst, men roligt ska vi ha! Bra familj det där, dom förgyller mitt liv!

torsdag 11 juli 2013

Det är få saker jag är riktigt stolt över

Men att jag börjat löpträna och dessutom springer lopp mellan varven, det är nog en sak jag är RIKTIGT stolt över.

Beställde ett halsband av en facebookvän som bland annat smider i silver. Datum och sträcka är mitt första lopp. Kan vara finast ever.



onsdag 10 juli 2013

Sovmorgon

Insåg just att eftersom det inte är löpdag i morgon har jag sovmorgon till 0530. Och på fredag sovmorgon till typ 9! (Inte för att jag sover längre än 5, men dessa MÖJLIGHETER!)

När det är löpdag kliver jag upp mellan 3 och 0430, beroende på när jag börjar jobba. Stört. Lånemannen (han som stoppades ner i ett hål i marken och är sambo med min vän) frågade i fredags vad jag har för fritidsintressen (Ja asså vi drack vin, därav det djupa samtalet...) och jag kom typ inte på något utöver att LÄSA och HUNDARNA. Så jäkla trist... Men jag insåg också att jag nog får lägga till löpning på den listan, så jäkla mkt som jag offrar för att ta mig ut i form av sömn och normala tider... Så hundarna, läsa och löpa. Magert, men bättre.

Lånemannen påpekade att jag ju förvisso gillade att fotografera också, och i slutet av samtalet hade han lovat att hjälpa mig att bli bättre på det, och dessutom låna ut en kamera! Dåre... Jag är lite kluven. Han är SJUKT duktig, och jag har lite issues när det gäller att göra saker jag inte behärskar i sällskap med människor som är skitbra på det... Men skitsamma, det ska bli roligt. När jag kommit över mina issues. Jag kanske kan få vara full?? Tror jag siktar på det.

Lånemannen är hyrbar. Kan inte lova att ni får lika bra deal som mig, men ni får sjukt bra bilder!

Nu ska jag bara överleva 2 jobbdagar till, sen är det helg och visfestival! Ska ut och göra stan osäker antingen fredag eller lördag, och det ser jag fram mot våldsamt mkt. Har en del annat roligt inbokat framöver också. Skönt med folk som har lite framförhållning så att man vet att man är uppbokad, även om man inte har detaljerna förrän någon dag innan. Hela augusti är jag bortrest på helgerna. Det är det ena efter det andra, och det blir ett jäkla rännande fram och tillbaka. Kennelläger, utställning, bröllop och fan och hans moster. Men roligt ska det bli! Innan dess har jag bastubad och öldrickande inbokat, plus öldrickande utan bastubad. Skoj!

Nu: Rasta djur i regn och sen sova.

måndag 8 juli 2013

Och så en liten löp-update...

Kompisen och mannen från förra inlägget har båda slagit i huvudet och vill börja löpträna. Bara att inse att jag får ligga i lite själv om jag ska orka med att jogga med dom! Kvinnan i sällskapet må väl vara, hon håller ungefär samma tempo som mig, men karln har betydligt längre ben, och jag tror inte för en sekund på att han kommer hålla mitt tempo.

Klev upp 0430 i morse och drog en runda med en hund med mig. Har inte joggat på 1 vecka pga (lathet) skavsår och tunga jobbdagar, så jag hade väl inga stora förhoppningar direkt... När jag insåg att jag joggat första kilometern i 5.50-tempo blev jag lite piggare och kände att det här känns ju fan BRA, men jag sänkte ändå tempot lite så att jag skulle orka runt. När jag hade 2,5 kvar ökade jag igen, och landade på 6,37/km. SJUKT snabbt, har aldrig sprungit så långt så snabbt så jag är grymt nöjd!

Sen vet jag inte vad som hände, men det slutade iaf med att jag drog ut EFTER jobbet på en till löprunda tillsammans med kompisen. Vi körde intervaller, så det var inte direkt ansträngande, men jag har ändå joggat/joggat-gått över en mil idag. Iom det så har jag numera joggat 7.5 mil av dom 78 jag ska jogga innan året är slut... Kan säga att mina lår kommer kännas GRYMT fina i morgon. Älskar träningsvärk, och det lär jag inte slippa undan nu!

En till sån där trivsam helg!

Det börjar nästan bli en vana, bäst jag aktar mig så jag inte blir bortskämd.

I fredags efter jobbet tog jag en tvåtimmars tupplur, så GRYMT skönt! Det var välbehövligt... När jag vaknade (nåja, kanske inte DIREKT...) blev det vin i kombination med städning och snickesnack på facebookchatten. Det där chattandet måste jag säga var väldigt produktivt, helt ställd över hur snälla människor det faktiskt finns i dom här krokarna... Och glad. Mycket glad!

Kom i säng runt 0230 och fick sovmorgon ÄNDA till 0730 eller så... Spenderade lördagen med att önska att den kunde ta slut, ungefär. (Städade och handlade, inget mer produktivt eller skoj hände) Visst är det skönt att vara ledig, men när man inte har NÅGOT skoj att se fram mot blir det väldigt snabbt frustrerande, oavsett hur skönt det är.

På söndagen blev det verkligen inte sovmorgon. Vaknade runt 5, och sen spenderade jag halva dagen (kändes det som) med att vänta på att NÅGON skulle vakna så det hände NÅGOT... Det är inte så mkt på tv vid den tiden, och internet är rätt dött när folk sover... Om ni undrar...

Blev hämtad runt 11. Vi skulle ge oss ut och geocacha, men pensionärerna i sällskapet tyckte att det blev för varmt ;) Jag ÄLSKAR värme, men visst, det var inte svalt ute, det var det inte. Vi hann dock med några cacher innan vi gav upp. En av dom ligger placerad i något slags bunkerliknande utrymme i skogen, och när vi kom dit blev både jag och kompisen genast HEMSKT tjejiga, tittade bedjande på mannen och pekade ner i hålet. (Hallå, KRYP!?) Mannen, som redan varit nere i hålet för egen räkning, klättrade snällt ner och hämtade upp cachen åt oss. Det är banne mig en riktig karl det!





När vi gav upp cachingen tog vi sikte på havet istället. Vi placerade oss i båten, åkte ut till en eller annan ö, och la oss som döda sillar på klipporna. Nåja, mannen byggde barkbåtar (Åt barnet, heeeeelt säkert) och barnet kastade kottar i vattnet, men vi ANDRA låg som döda sillar på klippan och solade. När vi var lagom genomstekta satte vi oss i båten (Ehm, nej, jag la mig platt på rygg och rörde inte många muskler, galet skönt) och åkte tillbaka.

Jag kan inte påstå att det var jättesynd om mig, det kan jag inte. Inget speciellt, bara helt avslappnat umgänge utan konstigheter! Jag skulle kunna vänja mig vid det...

När jag sedan fick skjuts hem av mannen så siktade vi en bil med last i bagaget, som så att säga hade löst frågan med att säkra lasten på ett väldigt udda vis...

Bra helg, igen!


lördag 6 juli 2013

Laddar...

Försöker skaffa mig lite färg till bröllopet i höst. Nackdelen är ju att jag jobbar utomhus i solen, så jag är lätt randig... Försöker jämna ut det på ledig tid. 

måndag 1 juli 2013

Kan ha haft världens mest trivsamma helg

I lördags kväll packade jag ihop hela pälsfamiljen tillsammans med en bag in box och åkte ut i skogen till kompisen och hennes familj. Ser ut som om jag ska vara borta en månad, men det är alltså en natt ;)

Innan vi lämnade stan passade vi på att geocacha lite. Den här jäkla cachen har vi båda letat oss gråhåriga efter. Visade sig att GPS bara visade 13 meter fel... Nu är den iaf funnen!
 
När vi kom fram fick jag kramar. Värsta bästa stället ju! På kvällen grillade vi, snackade skit och drack vin. Mitt i natten någon gång gick vi iväg en sväng och geocachade lite mer, och sen drack vi mer vin och öl innan vi nöjda och glada la oss för att sova. Jag fick låna en stuga ute på gården, och sov som en liten prinsessa hela natten. Vaknade hyfsat pigg, gick och rastade djuren och sen fick dom sitta ute på gräsmattan och sola en stund medan jag städade ur stugan.

På söndagen satt vi mest och hängde, glodde på roliga klipp och snickesnackade om ingenting. Jag "byggde en koja" tillsammans med barnet (dvs jag blev inbyggd i kojan...) innan vi åkte in till stan igen. Vi käkade mat och sen fick jag cykeln lagad IGEN... Fick med mig rabarber hem också, sjukt bortskämd man blir då!
Inget märkvärdigt, bara sjukt trivsamt och lätt den bästa helgen på länge!