måndag 30 september 2013

Nattlig promenad

Skönt väder, stjärnklart och inte en människa ute. Helt perfekt. 


Om jag räknar rätt 3,5 km kvar innan målet är nått. Borde jag ju kunna fixa i morgon... 



Den förlamande tristessen

Det kommer bli en lång vinter, let me tell you... Efter en osedvanligt fantastisk sommar med många roliga aktiviteter mest hela tiden så blir det än mer uppenbart hur avskyvärda vintrarna är i den här stan . 7-8 månader av total händelselöshet och förlamande tristess. Månader utan mental stimulans eller socialt umgänge.

Märks det att jag hatar den här stan på vintern?

Det händer INGENTING, det finns ingenting att sysselsätta sig med och det är inget folk ute ens på helgerna. Jag får panik. Sitta hemma och mögla medan mossan växer sig tätare mellan öronen är verkligen inte min grej. Jag behöver komma bort, göra saker, se folk och kanske tom TRÄFFA folk om det kniper... Jag behöver aktiveras. Sysselsättas. Underhållas. Stimuleras. Det behöver inte vara så avancerat, men om den här vintern blir något liknande de tidigare jag bott här så finns det inte mycket att se fram mot.

När vi åkte till Kalmar häromsistens pratade vi i bilen om att gå en kurs i något, bara för att sysselsätta oss. Idag googlade jag fram kursutbudet från Medborgarskolan i Västervik för att se vad vi hade att välja mellan och det var väl tyvärr inte jätteimponerande... Det enda som var det minsta intressant var gitarrkursen, den har vi ju iaf nytta av i jobbet sen, men då verkar det som om man måste ha grundkunskaper för att gå en grundkurs... Det verkar ju himla praktiskt. Snacka moment 22. Så nej, det blev inget med det. Samba, spanska eller engelska känns inte så lockande. Inte heller en kurs i amatörradio...

Dessutom retar det livet ur mig att en skola särskriver hej vilt...

Såatte... Vintern ser ut att bli jävligt lång. Jävligt kall. Jävligt trist! Konstigt om man är en smula deprimerad.

söndag 29 september 2013

Dom kallar mig Rödluvan!

Läser en novell jag fått från Mix förlag som recensionsexemplar (Den kommer recenseras här snart) och läser följande stycke:

"Så som det levdes i hennes lilla by, ville Rödluvan inte leva. Hon ville skråla, skratta och sjunga oanständiga sånger. Hon ville dricka starköl, vin och brännvin (i byn dracks bara svagdricka och mjölk). Hon ville skreva med benen mot glada kåta pojkar, som smekte hennes nakna bröst. – Gossarna i hennes by talade om förlovning, äktenskap, försörja familjen och sånt tråkigt. Aldrig om knull."

Dom kallar mig Rödluvan!

Dagens sanning serverad av Fredrik Backman

Dagens ord

Dagens Glömda ord är: Håken (i uttrycket ”hin håken”) milt kraftuttryck, svordom

Universums längsta lista

Undviker att plugga, och att fylla i den här lär ju ta några timmar så here we go...

Tio fakta:
1. Hemstad/ort: Västervik
2. Hårfärg: Brunt.
3. Längd: 163 cm
4. Frisyr: Uppklippt
5. Ögonfärg: Blå/grön/brun/grå (Eh, ja jag vet, men det är så)
6. Skostorlek: 39
7. Humör: Labilt
9. Civilstatus: Supersingel
10. Vänster- eller högerhänt: Högerhänt

Tio saker om ditt liv:
1. Har du nånsin varit kär?: Ja
2. Tror du på kärlek?: Nu för tiden? Oklart
3. Har du gjort något inom kärleken som du verkligen ångrar?: Nej, inte vad jag kan komma på
4. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat?: Ja
5. Har du någon gång krossat någon annans hjärta?: Tveksamt
6. Har du nånsin blivit kär i din bästa vän?: Nej
7. Har du nånsin älskat någon utan att tala om de för honom/henne?: Älskat? Nej. Varit förtjust i? Gud ja.
8. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon?: Livrädd
9. Har du nånsin haft en hemlig beundrare?: Då är han eller hon inte hemlig längre?
10. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?: Kärlek, nej. Attraktion, absolut!

Tio saker, det där eller det här:
1. Kärlek eller pengar?: Kärlek.
2. Vin eller öl?: Beror på tillfälle
3. Dag eller natt?: Natt
4. One night stand eller förhållande?: Förhållande
5. Tv eller internet?: Internet
6. Pepsi eller Cola?: Vilket som så länge det är light
7 Vild fest eller romantisk hemmakväll?: Jag är nog mer åt vild fest där. Men hemma med rätt person kan väl vara fint. Ibland.
8. Färgfoto eller svartvita?: Beror på bilden
9. Telefonkontakt eller face to face?: Internet? Hellre face to face då, hatar att prata i telefon
10. Bilddagboken eller myspace?: Har inget av dem.

Tio "Har du nånsin":
1. Har du nånsin blivet upptäckt när du smitit ut?: Ja
2. Har du nånsin velat ta ditt liv?: Nej, aldrig
3. Har du nånsin gjort något du ångra?: Ja
4. Har du hoppat bungy jump?: Nej
5. Har du nånsin varit med i en olycka?: Ja
6. Har du nånsin ätit en hel tårta?: Nej
7. Har du nånsin önskat att någon ska göra sig riktigt illa?: Njae, det känns inte riktigt trevligt
8. Har du nånsin gått på bio ensam?: Ja
9. Har du nånsin fått utegångsförbud?: Ja
10. Har du någonsin rökt?: Ja

Tio känslor:
1. Saknar du någon just nu?: Absolut
2. Är du glad?: Neutral
3. Är du fundersam?: Varje vaken minut
4. Är du uttråkad?: Ja, annars skulle jag inte göra detta trams
5. Är du tysk?: Haha, nej! Och ett gäng pojkar i Untermünkheim tackar gud för det
6. Är du du italienare?: Nej
7. Är du svensk?: Ja. Skulle inte den här punkten handla om känslor? Hur är en tysk vs svensk när det gäller känslor?
8. Är du fransk?: Nej
9. Är dina föräldrar fortfarande gifta?: Nej, har aldrig varit
10. Gillar du någon just nu?: Gillar, eller GILLAR? Skitsamma, svaret är ja oavsett.

Om dig:
1. Hur mycket är klockan just nu?:0914
2. Namn? Ebba Eva Lena Cecilia
3. Efternamn?:Söderman. Vill ni ha personnummer också?
4.Vart bor du?: Västervik, fortfarande
5. Hur många barn vill du ha?: Ett räcker fint. Två om dom kommer samtidigt, men gud hjälpe mig i så fall...
6. Vill du gifta dig?: Det är inget jag längtar efter
7. Rullar du spaghettin eller skär du den?: Rullar
8. Har du ätit sushi?: Ja! Sjukt gott.
9. Favoritglass?: Piggelin!
10. Humör?: Labil, fortfarande

Fyra grejer:
1. Har du någonsin blivit jagad av polisen?:Ja faktiskt! Men dom slutade jaga när dom insåg att jag inte tänkte fly.
2. Har du en hund?: Tre
3. Sover du helst själv eller med någon?: Med någon
4.Tror du på spöken?: Njae? Men sjukt mörkrädd

Skulle du:
1. Skulle du vilja vara längre?: Nej. Fast ibland vore det praktiskt.
2. Skulle du vilja ha sex nu?: Eh, ja.
3. Skulle du vilja dricka dig full nu?: Nej

Kan du:
1. Kan du röra på öronen?: Nej
2. Kan du slicka dig på näsan?: Nej
3. Kan du kolla i kors med ögonen?: Ja
4. Kan dina föräldrar lita på dig?: Ja, det kan nog de flesta göra
5. Kan du låta bli att prata på 4 timmar?: Inga som helst problem
6. Kan du vara på en fest utan att dricka?: Ja
7. Kan dina vänner lita på dig?: Ja
8. Kan du tänka dig att pierca dig i naveln?: Nu nej, men har gjort tidigare
9. Kan du suga?: Ja. Suga karamell kan väl nästan alla?
10. Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar?: Endast med svårighet

Har:
1. Har du någonsin ljugit för dina föräldrar?: Det är nästan en principsak att göra det
2. Har dina föräldrar sagt att dom älskar dig?: Förmodligen
3. Har du syskon?: Ja, 9 st
4. Har du någonsin haft sex med någon?: Ja tro det eller ej...
5. Har dina föräldrar ljugit för dig?: Garanterat
6 Har du varit full den här månaden?: Ja
7. Har du redan tröttnat på dom här frågorna?: Ja, men ändå fortsätter jag...
8. Har du borstat tänderna den senaste timmen?: Nej
9. Har du pussat någon som är fyra år äldre?: Exakt? Inte vad jag kan minnas. Om frågan är "någon som är äldre" så ja. Fast han var 18 år äldre, inte 4
10. Har du haft sex med någon som är tre år äldre?: Läs föregående svar
11. Har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre?: Hänvisar uppåt
12. Har du blivit påkommen när du har haft sex, om du har haft det?: Nej, inte vad jag vet!
13. Har du ljugit på någon fråga än då?: Nej

Vem:
1. Vem älskar du?: Ingen
2. Vem hade du senast sex med?: Exet
3. Vem vill du bli full med? Valfri vän. Eller X. Eller Mr Mystisk, det känns som en produktiv plan ;)
4. Vem är den bästa artisten/gruppen?: Inte jättemusikintresserad. Baserat på min spotify just nu Avicii och/eller Hoffmaestro
5. Vem pratade du senast i telefon med?: Chefen på ena jobbet
6. Vem är snällast i världen?: Ingen aning
7. Vem vill du prata med?: Många
8. Vem sov du senast med?: Hundarna
9. Vem såg dig full senast?: En klasskompis
10. Vem vet allt om dig?: Ingen

Själv ser jag ut så här...

Jag vet inte vad jag gör, men jag gör det i heels och jävlar i min låda med STIL!


Fast jag vet faktiskt vad jag gör, egentligen. Jag är, som den assistent jag är, på väg att böja mig ner för att flytta på Jennies väska och krycka så dom ska få en fin bild. OCH jag gör det i heels, med brudbuktetten i andra näven...

Under själva vigseln var det lite mer stillsamt... *Gäspar*

lördag 28 september 2013

Är det så här kidsen ser ut these days?

Jag bara undrar...











Och min personliga favorit:

När jag sa att jag ville ha en man som kunde ge mig lite närhet...

Tänkte jag mig kanske att han skulle ha två ben, inte fyra...






Hej hösten!

Bortsett från att jag håller på att frysa ihjäl så är du hemskt välkommen!


Men som hundägare är man kanske inte alltid supersnygg om fötterna...


fredag 27 september 2013

Tjosan, din jävel!

En vän postade den här på facebook nyss och jag skrattar så jag dör (Inombords...). TJOSAN DIN JÄVEL känns väl inte riktigt som något asballa Bruce skulle säga!


Håll i hatten vänner, nu kommer den


Hem ljuva värme?

Nja, inte direkt. 


Gårdagens ord

Gårdagens Glömda ord blev ju jätteroligt, det blev flera ord i ett!

Strög – promenadstråk, flanörgata, snobbränna

SNOBBRÄNNA! Underbart!

onsdag 25 september 2013

Jag kudde

Du nackvärmare!


Dagens ord

Dagens ord från Glömda ord blev: Schavott – upphöjd ställning för avrättning el. skamstraff i äldre tid

Skallgång i lilla Västervik

Hade precis satt ner rumpan i soffan igår när jag fick ett meddelande från en Facebookvän som undrade om jag sett att det var skallgång efter en försvunnen tjej i Västervik? Det hade jag inte, så hon gav mig infon från Missing People Sweden.

Jag kände att det var vettigare att försöka hjälpa till än att stanna i soffan, så jag drog ut ett sms till alla jag trodde skulle kunna tänkas hjälpa till och gjorde mig klar att åka. Nu var det bara en som hade möjlighet, så jag och Josefina samlade våra trupper och åkte iväg med ryggsäcken full av kaffe.



När vi kom fram till samlingsplatsen fick vi varselvästar och fick skriva upp namn och nummer på en lista, innan vi skickades ut. Det skickades ut grupper löpande, så vi som kom först blev helt enkelt första gruppen och fick gå ut nästan direkt. Medan vi står och väntar på att få gå så kommer ambulansen blåsande med blåljus, och tjejen som var ansvarig gick iväg och ringde för att se om det var så att tjejen var hittad? Hon kommer tillbaka med info om att vi ska gå ut, så vitt Missing People anbelangar är tjejen inte hittad.

Så vi går. Rakt ut i spenaten. Vi skulle söka igenom en skog efter en mobiltelefon, i mörker... Vi sökte efter telefonen eftersom man visste att den låg någonstans och skickade ut en signal, men vi visste ju inte om tjejen hade telefonen på sig eller om den låg ensam i skogen. Så vi letade efter en telefon. När infon om skallgångskedjan gick ut stod det att det var tuff terräng, men det hade många missat kan jag säga... Nu är jag väldigt mkt stadstjej, och går sällan utanför stigar, men jag hade inga större problem att ta mig fram ändå. Men HERREGUD vad det ynkades i ledet... Iofs gick vi typ genom ett träsk precis i början, och en av tanterna sjönk ner hela vägen till skrevet (så hon FICK gnälla) men folk ynkade om att det var träd och buskar i vägen... Hallå liksom? Gruppledaren ba "Gå snabbare så sjunker ni inte", och sen sjönk han själv ner, haha! Jag var tvungen att håna lite och sa "gå snabbare!" *Fnissar*

(Han var förövrigt sjukt snygg och skittrevlig... Så om någon känner för att gå vilse i Västervik uppmuntrar jag det så jag får gå på fler skallgångskedjor ;) )

Efter sju sorger och åtta bedrövelser ringde den som var ansvarig och sa att hon var hittad så vi kunde återvända till samlingsplatsen. Tyvärr var det så att det VAR henne dom hade hittat när ambulansen kom, men eftersom polisen inte haft en chans att underrätta dom anhöriga fick vi gå ut ändå, så att inte infon skulle spridas innan dom anhöriga visste vad som hänt. Vi hade en tjej med oss i vår grupp som kände tjejen, så det blev lite jobbigt för henne. Helt ensam med en massa främlingar och så får hon info om att vännen är funnen, i dåligt skick. Den info vi fick var att hon var "medvetslös och det ser inte ljust ut" men när vi kom hem hade tidningarna hunnit uppdatera med att hon var funnen död, tyvärr.

Hemskt trist att vi inte hittade henne vid liv, men det kändes ändå rätt bra att göra lite nytta så det gör vi nog om, sa både jag och Josefina.

Gårdagens ord

Gårdagens glömda ord var: Kaffehuva – fodrad och ofta kviltad tyghuva att trä över kaffe- eller tekanna (tehuva) för att hålla värmen.

tisdag 24 september 2013

Ja, men precis så, fast vad gör man åt det då?

Det här skrev en bekant på Facebook nu på morgonen. Det var ungefär det här jag ville ha sagt igår men hon säger det bättre.

"'Det är svårt att vara lycklig, för att det är så otroligt svårt att släppa allt det där som gör en olycklig'

Rädsla är en fantastisk sak. Den slänger sig på oss, håller sig kvar där vi knappt märker av det och i smyg styr det mesta vi gör.

Vi skyller den gärna på andra. På tuffa omständigheter, på människor som gjort oss illa, eller någon random yttre påverkan som var mindre angenäm... Istället för att ställa oss upp, erkänna för oss själva att rädslan är bara vår. Problemet är inte "dom eller det andra", problemet är min egna rädsla.

Rädslorna skapar förhållningssätt. Den skapar strategier och vår attityd mot omgivningen vi bemöter dagligen. Dessa begränsar kärleken och livets möjligheter till att överraska. Rädslor blir lätt och snabbt en identifikation, vi hinner inte ens märka det.

Utifrån rädslan för en viss typ av människor, kanske någon som sårat oss djupt eller på annat sätt skadat oss, så börjat vi förhålla oss till alla personer liknande denne på ett specifikt sätt. Genom strategier. Undvikande, frånstötande, överanpassning, undergivet etc etc, listan kan göras lång. Vi lever då VÅRA liv utifrån rädsla baserat på osäkerhet och bristen på tillit till att omvärlden och livet vill oss väl. Vi låter rädslan styra vår tro på kärlek och välvilja.

Missförstå mig rätt här, naivitet är inte heller utgångspunkten. Det i sin tur är en överlevnadsstrategi baserad på förnekelse av livets helhet. Människan är komplex, och livet består av motsatser. Kärlek och hat, illvilja och välvilja. Det är något vi måste accepter, vilka vi är, utan omskrivningar och förnekelse.

Rädslor är duktiga på att växa och bli oproportionerligt stora. Enbart genom ett "Vad är det värsta som kan hända om jag nu gör...", genom att bemöta, utföra, genomföra och på så vis utmana dessa rädslor, kan vi återigen få dessa att krympa till sin rätta proportion. För i slutändan är rädsla bara en skapad projektion. Projektioner vi byggt upp baserade på illusioner om oss själva, omvärlden och livet.

Hur kommer det sig att vi låter andra påverka våra liv till det yttersta? Hur kommer det sig att vi låter personer som passerat och som vi aldrig mer kommer att omfamna, styra oss långt i efterhand? Vad sägs om att sluta skylla på alla andra nu, och omfamna våra egna skuggor istället? Dags att skippa bortförklaringarna, stå upp för det vi gör, säger och känner. Dags att skapa oss själva.
"




Det jag ser som ett problem för egen del är att det är en sak att vara medveten om hur det ligger till, och en helt annan att faktiskt våga göra något åt saken... Jag kan känna att jag faktiskt är villig att chansa för att se om det skulle finnas något hos han den där jag är intresserad av (men nu är ju det så himla komplicerat så risken är betydlig större att det går åt helvete med honom, det är tom TROLIGT), men inte någon random människa som jag träffar hipp som happ. Man blir ju lite begränsad, minst sagt, men jag tror inte att jag är riktigt där ännu...

måndag 23 september 2013

Nu blir vi lite privata här

Jag är inte våldsamt förtjust i att diskutera hur jag KÄNNER, men vi gör väl ett undantag.

Jag kände häromdagen att jag är så TRÖTT på att vara singel. Det är förvisso väldigt skönt att bara ha sig själv att ta hänsyn till, det passar mig utmärkt, men det jag saknar är det där med att HÖRA IHOP med någon. Gemenskapen. Att någon känner mig, saknar mig, tänker på mig. Sen vill jag väldigt gärna ha barn också, men det är på något vis underordnat det där med att på ett så självklart sätt höra ihop med en annan människa.

Det som är en smula problematiskt är att jag samtidigt får komplett PANIK av att ens föreställa mig i ett förhållande... För det första det där med att liksom våga lita på en annan människa såpass att man vågar låta sig själv KÄNNA något. Det är ju livsfarligt. Bryr man sig riskerar man att må dåligt när (inte om) det går åt helvete. Det är så otroligt mkt enklare att bara avfärda allt och alla och strunta i att ens försöka.

Nu råkar jag vara en pytteliten smula intresserad av en snubbe i bekantskapskretsen. (Det är inget vi ska diskutera-alls), men oavsett hur intresserad jag är så är jag inte alls övertygad om att jag vill ha ett förhållande med människan. Det kan väl iofs till viss del bero på att vi inte alls KÄNNER varandra, det är ju fullt möjligt att jag inte alls skulle vara så intresserad om vi umgicks mer. Men även om man bortser från det så är det ju det där med att det fan är livsfarligt att engagera sig i folk... Det är snart 7 år sedan jag brydde mig sist, och jag är inte helt övertygad om att jag läkt efter det ännu...

Så här går jag. Tänker för mkt. Längtar, och har panik på en och samma gång. Det där med att bara slappna av och go with the flow är helt klart inte alls min grej.

Man tager vad man får...



Fastedag. Kaffe: 0 kalorier. Antal koppar kaffe: omöjligt att räkna

Överlevde dagens löprunda

Men det var jävlar med knapp nöd...

Hade bestämt mig för att springa 5 km, det kändes som en bra mjukstart för att se var kroppen befinner sig efter sjukdomen. Vi kan väl säga som så, att jag kom förvisso 5 km, men jag fick svårt att andas (astman) och pulsen låg ganska stadigt 10 slag högre/minut än vad den brukar... Kroppen är inte jättestark efter att ha varit sjuk, kan man säga!

Men som sagt, jag kom 5 km och jag återhämtade mig ganska snabbt. Håller jag mig runt 5 km den här veckan så kan jag nog börja öka distansen igen nästa vecka, och så är vi på väg! Runkeeper hävdar att 5 km är ca 25% av målet på 21,1 km, så nu ska vi bara öka distansen med 16 km så är vi i hamn ;)

Dagens ord

Dagens ord från Glömda ord är: Vederstygglig-avskyvärd, ryslig

söndag 22 september 2013

Nytt (nygammalt) mål!

Den där halvmaran som jag gaggat om så länge ska jag kunna springa senast sista mars. Distansen alltså, sen får vi ju se när det finns någon bra tävling. 

Börjar träna i morgon, har ställt fram löparkläderna :)


Innan jag blev sjuk (eller typ samma dag) sprang jag 8 km i 6.40-tempo. Sjukt snabbt för att vara mig, och rätt imponerande att jag klarade det med det dundervirus jag hade i kroppen! Undrar vad kroppen fixar när den är frisk, pigg och stark?! 

Mjukstartar efter sjukdomen på 5 km. Hoppas klara det, så jag kan öka upp ganska snabbt sen till lite "riktiga" distanser. 

Man kanske skulle testa det lite oftare?


Var ut och drack kaffe med Anna häromdagen, på espresso house, och bara en så enkel sak gör ju genast livet mer värt att leva... Man behöver komma ut och se folk även om man inte gör något märkvärdigt. 

Dagens ord

Dagens ord från Glömda ord är: Tillspillogiven-förlorad, uppgiven, offrad

Tänkte inte på det just då...

Dvs när jag geocachade i Kalmar häromsistens. Men nu när jag instagrammade bilden började jag fundera på vafan som är på den skivan?!

Kanske inget. Kanske något jättespännande?! 

Man måste ju ge it-människorna lite cred, det måste man. 

På Espresso House

Behöver man inte ta med egen juicepress, det tycker jag visar på ett servicetänkande utöver det vanliga ! 


Dessutom har dom förjävla gott kaffe, och en fetaostsmörgås to die for. Bara så ni vet! 

lördag 21 september 2013

Bäbis

Nu snor jag helt fräckt en bild på kompisens bebis och bloggar den! Eller snarare, på bebisens outfit.

Nu har jag ju inte direkt några egna knoddar att klä på, men jag ÄLSKAR dom här "bäbiskläderna". Jag tror att alla mina vänner som fått barn på senare tid fått minst en sån här, och vad jag hört från dom är det dessutom bra kvalite på grejerna!

Jag köper dom av Anna som har ett företag och bland annat säljer kläder för barn. Hon ska få ny webshop så jag länkar inte nu, men när den nya shopen är klar ska jag länka skiten ur den ;)

Billiga, snygga, roliga och bra! Nästan så jag måste köpa ett gäng till mitt eget bebislager... ;)


Familjen Fluff

Sjukt praktiskt att plötsligt ha tre hundar som kan både sitt och stanna kvar... Mindre praktiskt att två av dom har en liberal inställning till begreppet inkallning...


Dagens ord

Dagens ord från Glömda ord: Bodknodd-manligt butiksbiträde

fredag 20 september 2013

Dagens ord

Dagens ord från Glömda ord blir idag: Råkurr-slagsmål

Varsågod ;)

God morgon, fast mitt i natten

Gick och la mig i godan ro och somnade som en sten så fort jag la huvudet på kudden. Sen vaknade jag snabbt som SATAN en timme senare av att Halo stod och skrek åt Lystra att han skulle döda  henne! Lystra var helt yrvaken och fattade ingenting, så hon svarade inte upp, men Fjärten var good to go och redo att ge sig in i matchen-trots att hon inte alls hade med den att göra... Vilken jävla cirkus...

Lyckades, helt yrvaken, placera mig själv mellan terrierna INNAN dom började slåss, och då sa Fjärten att "nähä, det här blev inte roligare än så, då går jag och sover igen" och så kröp hon in under täcket. Lystra hade redan somnat om, hon fattade ingenting av hela cirkusen, men Halo stod och blängde och var sur och redo att ge någon spö. Till sist tröttnade han på det och kröp in under täcket, men han var noga med att se till att han sov på den sidan om mig där inte Lystra sov.

Jag GISSAR att Lystra skulle vända sig eller något liknande, och råkade trampa på Halo som låg och sov. Han är lite känslig för sånt sen Ixen har gjort samma sak tidigare. Man kan säga att han överreagerade, som en äkta man...

Stillsamt uppvaknande.

torsdag 19 september 2013

Och som om det inte vore nog...

...med plankan och squatsen (Scrolla) så ger vi armarna en genomgång också.


12-dagarsrapport på plankan

Efter 12 dagar med plankan kan jag konstatera att: 1, jag har sån träningsvärk att jag kan inte andas. 2, jag kan med handen (!) känna att muskelmassan i midjan och nedre delen av magen ökat MARKANT. Jag har blivit sjukt stark redan, och jag mer än hälften kvar.

Men, dagens 1.5 minut var ruskigt plågsamma... Det är sällan något har gjort så ONT att göra... Tacksam för morgondagens vilodag. Hur jag ska klara 5 minuter om lite mer än 2 veckor är mer än jag begriper. Jag kommer gråta.



onsdag 18 september 2013

Jag ger upp, jag är ett hopplöst fall!

Och frodis är ju inte världens bästa match maker direkt... 


Vad var det jag sa??

Klev ur sängen. Insåg att jag begått ett major misstag när jag rensade datorn. Går tillbaka till sängen.

tisdag 17 september 2013

Så, nu är vi på plats

Laddar för resten av veckan.


Helvetes jävla kuk (och alla andra fula ord jag kan)

Man kan säga att den här veckan kan dra åt helvete. Avslutade FÖRRA veckan med att bli störtosams med en människa jag tyvärr tycker rätt mkt om. Knappast förvånande, det var bara en tidsfråga innan något skulle explodera där med tanke på hur lika vi är, men trist som fan ändå eftersom jag råkar tycka MYCKET om människan i fråga.Tyvärr. Hade jag inte gjort det så hade jag ryckt på axlarna och så hade livet gått vidare, men nu mår jag rätt ruttet. Det är ju det jag säger, I don't do feelings. Feelings hurt!

Sen har de få dagar som den HÄR veckan bestått av kantats av småskit. Saker som kanske inte hade spelat så stor roll om jag inte redan mått ruttet, men som nu bara läggs på hög. Skitliv!

Avslutar(!) veckan med att krascha kompisens bil. Ingen megaskada direkt, men jag kunde ju HELT KLART gjort roligare saker för dom tusenlapparna nu när vi bokat semestern :( Bajs! Skitliv!!!!

Skulle backa ut från hennes parkering, som ligger skitnära en husvägg. Hade full koll på väggen, men inte på att det satt ett räcke UTANPÅ väggen. God marginal att svänga på tyckte jag, faaaast jag hade visst 2 dm mindre utrymme än jag trodde. KUK!  Oh well, vem behöver väl en solsemester? Fitteri.

Så nu AVSLUTAR jag veckan. Jag tänker stanna i sängen och må ruttet resten av veckan. Resten av veckans blogginlägg blir i stil med "Onsdag. Vaknar. Kliver inte upp." "Lite senare samma dag. Vände mig till andra sidan." Jag orkar inte mer, så nu lägger jag mig ner och mår skit ett tag.

Var är min Anka när jag behöver henne??


Putting on my fake smile today...

Strax dags att ge sig av till jobbet. Heldag med ettåringar. Inte riktigt min målgrupp men dom ger en något annat att tänka på! I kväll verkar jag också ha något att sysselsätta mig med, så det här blir nog en hygglig dag.


måndag 16 september 2013

Jag älskar Twitter

Folk är så underbart bittra och träffsäkra.


Återigen inne i en period då jag vill fly för livet från den här stan, det finns verkligen INGET för mig här. Bläh! 

Jag är nog tyvärr det

Livet vore så mkt enklare om man vore en sten, eller så.

När man mitt i all ångest glömmer

Att berätta viktiga(?) saker för sina vänner, då får man skäll?! 

(Och nu vet jag minst en till som kommer ha hört av sig innan jag vaknar i morgon...Seså, inget händer här. Nothing to see or tell) 
 

Om någon undrar vad jag vill ha i julklapp...

Så är svaret att jag vill ha den här!! Jag älskar glömda ord!

söndag 15 september 2013

Ett litet särskrivningsbonanza




Jag blir helt matt... 

Ironi, var ordet

Fick mig äntligen en ny bäddmadrass idag!! 8 cm tjock i memoryfoam, och hör sen! Som jag har längtat. Som min kropp har längtat! 

När jag betalar den säger kvinnan i kassan: "och så måste du ju låta den svälla ut ordentligt innan du använder den, 2-5 dagar tar det!" Ehh, ok... Lite ironiskt att jag köper en ny bäddmadrass som gör att jag får sova på soffan en vecka... Dock läste jag på madrassens infoblad när jag kom hem, och där står det att det tar 3-5 dagar innan den nått sin fulla tjocklek, men att man kan använda den nästan direkt efter att man öppnat den. Viss skillnad!

Ligger på den nu. Jävlar så skönt. 

lördag 14 september 2013

På tal om att vara stor i käften...

Här är priset jag valde efter Halos godkända runda.

Alltså, jag får ju utgå från att dom menar att det är en "familj" sporks? Eller menar dom att det är ett familjepack, så pappa, mamma och två barn får varsin? Asså... FATTA hur stor i käften pappa måste vara för att äta med den där?! Skeden är ju typ lika stor som min handflata... Stoppar man in gaffel/knivdelen i munnen så sprättar man ju upp mungipan eftersom den är så stor att knivdelen skär emot munnen...


Tävling, en bra skitdag.

Tävling i Gamleby idag, troligen årets sista tyvärr men det kommer ju en ny säsong nästa år.

Hade tre hundar anmälda eftersom jag slängde in Fjärten också i sista sekunden. Fjärten kan ju ingenting, och hon hade 11 dagar på sig att lära sig hela nybörjarklassen, så där gick vi ju inte direkt ut med målsättningen att ta en godkänd runda, utan hon skulle bara ha lite skoj!

Halo startade först och han var precis sjövild före start. Han var mer högt än lågt och for runt så man knappt hann med att kommendera honom. Men han gjorde en jättefin runda, bortsett från att han vid ett moment där han ska sitta la sig ner. Superduktig var han, och det märktes att dom senaste veckornas finslip av momenten har gett resultat, jag var supernöjd när vi klev av plan!

Sen var det Lystras tur. Hon var också sjövild, men henne hade jag lite mer tid på mig att samla ihop och det lyckades jag ganska bra med. Däremot var det något som luktade jävligt gott i Gamleby, för från att hon klev ur bilen gick hon med näsan i backen... Hon spårade sig genom hela banan, men gjorde momenten så gott som felfritt!

Stackars Fjärten startade direkt efter Lystra, så jag klev i princip bara av planen, bytte hund och gick in igen. Hundkraken hann knappt fatta vad som hände, men hon är ju så himla go' och glad så hon hängde med ändå! Hon började jättefint, var superföljsam och hängde med i momenten som om hon aldrig gjort annat! Vi har ju aldrig tränat någonstans utom hemma i köket liksom, men hon struttade på genom spiraler och svängar som värsta proffset. Det föll när jag ville ha henne till att gå bakom min rygg och in i position. Det var SUPERSVÅRT sa Fjärten, och när jag envisades blev hon deppig, satte sig ner och vägrade vara med längre. Då valde jag att diska oss istället, så jag klappade hunden så hon blev lite glad och så gick vi igenom resten av banan utan att få poäng. Hade vi inte diskat oss hade vi nog kunnat ta ett godkänt, för hon var superduktig och banan var ganska enkel. Många svängar, så man blev lätt yr i huvudet, men inga svåra moment direkt.

Poängen postades direkt på en anslagstavla utanför klubbstugan, och när jag kollad där blev jag lätt stressad faktiskt. ALLA hundar UTOM mina tre hade fått poäng utskrivna... Både hundar som startat före och efter mig, så den enda slutsats jag kunde dra var att jag hade lyckats diska alla tre hundarna på något jäkla vis... Fjärten visste jag ju, men jag kunde för mitt LIV inte begripa vad jag gjort för fel med dom andra två som skulle ha gjort att vi diskade oss. Blev lite lätt deppig, det bättrade inte direkt på det deppiga humör jag hade sen innan!

Dock visade det sig att dom bara inte skrivit ut mina poäng. Ingen aning om varför, Halo startade ju som nummer fyra i klassen så hans poäng hade dom ju hunnit skriva ut eftersom det var 14 hundar EFTER honom som fick poängen utskrivna... Mkt märkligt. Halo fick iaf 78 poäng och blev godkänd, Lystra fick 62 poäng och missade därmed den sista godkända runda vi behöver för att få titeln. 22 poäng missade vi pga nosande!!! 22!!!! Jäkla hundelände. På't igen nästa år eller nåt.

Fick fina kommentarer på alla hundarna och är faktiskt nöjd trots att det kunde gått bättre. Hade väldigt gärna fått Lystras sista godkända resultat så jag kunde göra något annat över vintern, men nu blev det inte så. Tävlingsmässigt en bra dag! Dagen i övrigt blev dessvärre förstörd av annat, men jag är supernöjd med hundarna.

Anna tävlade båda sina och fick superresultat med båda två, nu har hon bara en godkänd runda kvar på båda hundarna, sen är hon klar med fortsättningsklassen. Skitroligt!

fredag 13 september 2013

Jaha, nu ska vi squata också

Klart vi ska. Sjukt starka och snygga ska vi bli. På't bara.

torsdag 12 september 2013

Några av dagens fynd

Grisen är ju helt sjukt rolig!