söndag 20 oktober 2013

Käften, jag har inget bebislager...

Jo asså... Har ju skrivit tidigare om det där bebislagret... Att lite sådär i smyg börja lägga upp ett lager med bebisgrejer så att man liksom är förberedd när det blir dags... Inte ett DUGG galet om man är singel. Inte ett DUGG avskräckande för den stackars karl man eventuellt skulle råka börja dejta...

Så jag har inget bebislager. Men jag råkade springa på dom här små raringarna när jag var ute efter något gammalt leksaksdjur som jag kunde sprätta upp och ta stoppningen från. Dom var för söta för att dom skulle få stanna i affären. Kan jag lura i er att dom kan vara bra att ha när man får besök av barn??? (Eller måste jag gömma dom i källaren..?)


onsdag 16 oktober 2013

Saker man inte säger till en treåring:

Det var fullt upplopp på förskolan idag. Jag vet inte vad det varmed ungarna, men dom kunde plötsligt inget av det dom i normala fall kan. Som t ex att klä på sig själva...

Av en eller annan anledning så var jag ensam i "min" hall i eftermiddag när vi skulle ut. Jag vet inte exakt hur många ungar jag hade, det var kanske sju st eller så, men det kändes som 70. Minst. Ingen kunde något, ingen ville något. Alla skulle ha hjälp samtidigt. En av jobbarkompisarna gick ut så att jag kunde skicka ut unge efter unge när jag äntligen fått på dom kläderna, men det tog nästan
45 minuter att klä dessa ungar, hur många dom nu var!

Man blir ju lite matt när alla vrålar samtidigt och ingen klarar av ens det mest basala själv, så jag hade nog helst lagt mig i fosterställning. Eller öppnat dörren och sagt "Gör vad ni vill!!"

När jag sitter där och drar på en unge byxorna med ena handen, säger åt en annan att hen MÅSTE ha strumpor på sig när vi ska gå ut och drar på en tredje skorna med andra handen, så säger jag åt ett av dom mer kompetenta barnen att hen ska hämta kläderna från hyllan, så ska jag lägga ut dom på golvet så att hen bara kan krypa i dom. Får till svar: "Jag har inga kläder!"... Någonstans där gav jag upp och började skratta (inombords, och väldigt tyst...) och säger till ungen att "Nä, då är det tyvärr kört för dig! Vi lägger dig i den där, *pekar på soffa med lock*, och så får du stanna inne!"

Hrm... Sjukt pedagogiskt. Till mitt försvar får jag kanske säga att det här är ett väldigt begåvat barn, som fattar när man skämtar... Till ungens försvar får jag väl säga att kläderna faktiskt var i torkrummet, inte på hyllan... Men åter till soffan, med locket... Gissa var jag hittade ungen när jag klätt på dom andra?!? Hen tyckte att det var värsta bästa buset att krypa ner där och gömma sig, för fröken sa ju det... Grattis Ebba. Idiot...

Gamle Ebba!

"Gamle Ebba" är ett smeknamn jag har på ena jobbet, och det har hängt med några år. Det började som ett skämt. En av dom minsta ungarna hade sett mig på håll och trott att det var mamman, och så var det bara jag... När jag fick det berättat för mig så sa hon som berättade "Och så var det bara Gamle Ebba...", och så hängde det kvar.

Det är flera ungar på jobbet som använder sig av det, och man får skratta en del mellan varven. Dom flesta är dock på det klara med att jag heter Ebba, och inte Gamle Ebba. Dock är det en av ungarna som på något vis tror att jag HETER Gamle Ebba. Det blir jätteskoj mellan varven! När man möter hen i korridoren kan det komma ett "Hej Gamle Ebba!", eller så kan hen komma springande och säga "Gamle Ebba, hjälp!". Haha, skitskoj! Det roligaste en av dom andra ungarna sagt på temat är "Gamle Ebba... Du är så SJUKT gammal!" Haha! Käften unge...

Hur som haver. Idag satt jag och pratade med den ungen som alltid säger Gamle Ebba och hens mamma, och sa något i stil med "Du har ju varit med Gamle Ebba och C i ateljen idag..." och mamman utbrister "Jaha, är det DU som säger så! Jag sa till hen igår att så FÅR man inte SÄGA! Ebba är ju inte så gammal! Men om det är DU som säger så, då är det väl kanske ok..."

Haha! Dom hade suttit tillsammans och mamman hade tyckt att ungen luktade lite parfym, och frågat vem det var som luktade så på förskolan? "Det är Gamle Ebba!" hade ungen svarat! *Fnissar*

Jag måste väl erkänna att jag inte direkt rättar ungarna, jag tycker det är jätteroligt när dom säger Gamle Ebba... Det kommer så dråpliga saker mellan varven. Helt underbart, jag fnissar för mig själv varenda gång!

tisdag 15 oktober 2013

Mehn åh!!

Nu kommer jag ju för det första skutta hem glad som en lärka varje dag och förvänta mig att Frodis ska ha kommit på besök plötsligt, och för det andra ligga och vara livrädd för att någon ska smyga upp något alls från under sängen... Mörkerrädslan tog helt nya proportioner!

Och, jag undrar hur många som tror att vi har något slags issue med vykort?! Det förekommer då och då när jag postar såna här bilder, men det är ett SUPERINTERNT skämt som inte ens är lönt att försöka förklara... Jag är alltså inte paniskt rädd för vykort, lovar...


måndag 14 oktober 2013

Rekognoscera sig lite...

Inte för att jag har joggat nämnvärt senaste tiden, det har jag ju inte, men målet är ju fortfarande att springa en jävla halvmara och då gäller det ju att planera...

Så, idag snörde jag på mig skorna och gav mig ut på promenad. Jag gick verkligen runt HELA stan, hade jag gått längre bort så hade jag på riktigt lämnat stan, utfarten är mindre än 1 km från mitt 8-km märke, där jag vek av och började gå hemåt. Men trots att jag fick runt HELA stan så kom jag inte längre än 17 km.

Jaja, jag vet. 17 km är långt som fan, men jag behöver en runda som är MINST 21 km, och det fick jag ju inte ihop. Nu saknas det iofs BARA 4 km och det går nog att skrapa ihop genom att t ex ta ett varv runt 2.5 km spåret i skogen och sen någon extra fidevitt runt något kvarter någonstans så man får ihop det sista. Problemet är ju dock att det inte är genomförbart om det är snö, jogga i skidspåret känns ju lite overkill måste jag ju säga... Så jag vet inte, jag måste fundera ut hur jag ska kunna få ihop dom där sista kilometerna om det nu skulle råka bli vinter i år igen.

Och så den där bagatellen med att jogga också då. När jag hade vilat lite sa kroppen att den var lite sugen på en löprunda, så jag drog på mig löpardojorna och drog ut. Lämnade hundkraken hemma, kände att 17 km räckte för henne, och hon var inte helt nöjd med det arrangemanget! Jag kom 2.5 km, sen blev kroppen svag. Jag växelvis gick/joggade ytterligare ca 500 meter men kroppen vägrade. Man kan säga att den LJÖG när den sa att den ville löpa! Jag fick gå resten av vägen hem.


Oavsett hur långt vi kom, eller inte kom, så var det fint längs vägen och det var skönt att gå!




Ibland undrar jag...

Tanken slog mig idag, när det kommer till flera av dom jag umgås med, varför umgås den här människan med mig?

Sen insåg jag att det gör dom inte. JAG umgås med dom... Det är alltid jag som tjatar om att ses, aldrig dom. Alltid jag som står stand by... Om inte jag hör av mig är det knäpptyst. Så why bother?

Visst, jag har ju rätt mkt mer fritid än gemene man och har lättare för att komma ifrån och göra saker, men då kan jag känna att det rimligen borde vara enklare om den med ett mer pressat schema HÖR AV SIG TILL MIG när det finns en lucka. Men jag kanske är udda som tycker att socialt umgänge är något att prioritera? Vad är vitsen med att ha vänner som man aldrig träffar? Samla namnen på hög?

Umgänge behöver ju inte vara något avancerat, det räcker med att ta en kaffe, en promenad eller vad fasen som helst. Det måste inte vara någon planerad aktivitet direkt...

Bästa, underbara Frodis hade t ex tänkt slira från Örebro till Linköping för att smyga sig på mig och överraska mig när jag var på signeringen i fredags. Nu blev det inte så av olika anledningar, men bara att PLANERA att göra det! Vi hade väl haft i runda slängar en timme på oss att umgås, och för det var hon beredd att åka... Ja jag vet inte hur långt det är, men säg 10 mil enkel väg! Det är banne mig kärlek det. När det gäller Frodis behöver jag liksom aldrig fundera...

Samma sak med Lillskutt, som t ex kommer till diverse klubbar när jag tävlar, bara för att vi ska kunna ses en kvart eller två...

Dom bor å andra sidan inte i småland... Folk här tycks ha en annan syn på saken.

Över och ut, mvh Bitter och rutten.

Dagens ord

Dagens Glömda ord blev Åsamka – förorsaka, vålla, dra på sig

Gör en god gärning och få en bok!

Mörkersdottir förlag har en insamling till bröstcancerfonden. Om man donerar 50:- via deras insamling får man dessutom en pocket från förlaget!!

Gör såhär:

1. Gå in på Mörkersdottirs insamling.

2. SMS:a BESEGRA 7507 samt ditt namn och skicka till 72988.

3. Mejla sedan ditt namn och din hemadress till info@morkersdottir.se så kommer boken med posten!

Trolltider

Saker man gör när man inte kan sova...

söndag 13 oktober 2013

En dag kvar!

Jag tror jag blir stammis i den här butiken...


lördag 12 oktober 2013

Alla kan rädda en liten del av världen

Eftersom jag hellre räddar världen genom att äta mindre nöt, ta med mig skräpet hem och spendera pengar än att skriva tihi och posta hjärtan på fb...

Eller: jag kanske helt enkelt VILLE ha nya armband!

Runt 80 pix styck på guldfynd, till förmån för bröstcancerfonden.


fredag 11 oktober 2013

Om ni vill veta vad jag pysslat med idag

Så kan ni läsa HÄR istället =)


torsdag 10 oktober 2013

Vad jag saknar mest som singel...

Inte bebisar då (eller..?) utan någon att skeda med...

Herrejävlar vad jag blir provocerad av det här SKOLSNUSKET

Fyran (TV-kanalen, för er som inte har lika mkt fritid som jag...) har de senaste två dagarna pushat sin nya satsning där man granskar skolan (jag har inte lyssnat jättenoga, men jag tror det handlar om arbetsmiljö) och då främst framhävt hur snuskigt det är i skolan, främst på toaletterna.

Vi har fått se bilder på toaletter fulla med kiss, golv fulla med kiss, blött papper och annat äckel på golvet. VIDRIGT, helt klart.

Man förfasas över hur äckligt det är, intervjuar skolpersonal som är HELT inkompetent när det kommer till mediahantering, intervjuar barn som berättar att dom hellre kissar i skogen än på toaletterna för dom är så äckliga. Kontentan: Skolorna städas inte tillräckligt ofta.

Men really?!?

Handlar det inte egentligen om SKITUNGAR som inte kan hålla rent omkring sig? GIVETVIS ska skolorna städas ordentligt, och givetvis ska det finnas lås på dörrar, hela kranar etc. Men om det är piss på golvet, inte spolat i toan och äckel på golvet, då beror ju det på att någon unge med sämre syn på renhållning snuskat ner!

Det känns inte särdeles rimligt att en stackars städerska ska behöva gå in och spola i toan efter ungarna för att dom inte ids göra det själva. Det känns inte rimligt att en stackars städerska ska torka piss från golvet för att en unge inte vet(??) var den ska sikta egentligen. Att ungarna inte hittar papperskorgen eller toan är heller inte städerskans fel. Eller skolans. MÖJLIGEN kan föräldrarna klandras en smula, men det känns helt klart mer relevant att fråga ungarna hur fan dom tänker när dom pissar på golvet. Det handlar om bortskämda, ohyfsade skitungar som tycker att någon annan ska städa upp deras snusk!

Treåringarna jag jobbar med vet att man ska kissa i toan, spola efter sig och kasta papper i papperskorgen. Jag tycker inte det är särdeles orimligt att kräva samma sak av äldre ungar.

#Skolsnusk, my ass.

Ät och spring, Scott Jurek

"Scott Jurek växte upp i den amerikanska mellanvästern. Som ung var han ointresserad av idrott och drabbades av farligt högt blodtryck redan i tonåren. Han sprang inte fortare än andra ungar i skolan och var inte heller mer uthållig.

Ät och spring är hans egen berättelse om utvecklingen från soffpotatis till ultramaratonlöpare med lopp från 42 kilometer till över 20 mil. Jurek visar att det går att övervinna nästan allt: trötthet, smärta både fysisk och själslig och betonar vikten av att välja rätt mat."

Brukar ju vanligen recensera böcker i bokbloggen, men eftersom den här boken handlar om träning/löpning och jag vanligen skriver om sånt här känns det mer relevant att recensera Ät och spring här.

Det bästa med den här boken, bortsett från att den är underhållande och intressant, är att den är otroligt inspirerande! Det är svårt att låta bli  att tänka att om författaren, Scott Jurek, kan springa ULTRAMAROR på upp till 20 mil (finns det ens en övre gräns?) så borde ju en annan rimligen kunna springa den där milen, den där halvmaran eller varför inte den där maran, nu när man ändå håller på?

Otroligt inspirerande och full med bra och praktiska mattips för löparen, helt klart värd att läsa!

onsdag 9 oktober 2013

Man måste ju inte vara Einstein, det måste man ju inte...

När jag redan var under isen och mådde rätt kasst så kan man säga att jag fick en fet jävla spark i magen. Lika bra att passa på när jag ändå ligger, så att säga, den som redan ligger bjuder ju inget vidare motstånd.

Nu skulle man ju kunna tycka att det sunda vore att kanske prata med någon, t ex en vän, bearbeta skiten och sen komma över det. Klart det är det sunda. Så jag gör givetvis motsatsen. Isolerar mig, pratar inte med någon, försvinner. Nu ska vi inte bli överdrivet filosofiska här, men man kan väl säga att det tar några dagar att bygga en mur runt känslan som gör att jag mår dåligt, och först när muren är byggd kan jag låtsas som om den inte finns. Mycket sunt. Jag vet. Jag är medveten om att jag har vissa issues med att hantera mina känslor, så länge det inte handlar om att vara ARG, det är jag sjukt bra på. Ledsen gör ju ont, vilket jag inte har en jävla aning om hur jag ska hantera, utöver murbyggandet då.

Nu har jag hasat mig upp ur fosterställningen jag mentalt tillbringat två dagar i, och kommit till nästa stadium: Flykten. Alltid när jag mår kasst ökar känslan av att jag måste bort. Bort över en helg, flytta, vad som helst bara jag får komma BORT.

Jag vet inte riktigt hur helgen kommer se ut, det är en smula oklart. Antingen åker jag bort hela helgen, men just nu ser det mer troligt ut att jag bara åker upp till Linköping över en eftermiddag på fredag, för att träffa Sofie Sarenbrant. Skitsamma. Jag åker bort, på ett eller annat vis.

När det var klarlagt och biljetten bokad gick jag över till nästa projekt. Australien. Jag har kollat upp visumansökan och konstaterat att det inte är några problem. Jag har hittat tre stycken hundvakter, men inte frågat en enda av dom om dom kan tänka sig att ställa upp. Kan säga att jag drar mig för att be någon om den tjänsten, när det är så lång tid det handlar om... Men jag har iaf en plan. Dessutom har jag kollat upp flygresor, och hört mig för var man bäst mellanlandar (lutar åt Amsterdam...). Jag har en halvfärdig budget, och resväskan är mentalt packad. Jag är på väg till Australien.

Det är ju den där PYTTELILLA detaljen med att jag faktiskt inte har hundvakt ännu, och så är det ju lite saker som ska klaffa för familjen i Australien också, men bortsett från det så är det här fullt genomförbart! Jag hoppas verkligen att allt går att lösa, för jag vill VERKLIGEN åka på det här lilla äventyret. Det är som sagt sista chansen att få störta iväg och uppleva något så GRUNDLIGT som man gör om man är i ett land i 2,5 månad. Ovärderligt. Sjukt roligt!


tisdag 8 oktober 2013

Tips från coachen:

Vänta inte för länge med att dricka din supersmarriga proteindrink...


måndag 7 oktober 2013

söndag 6 oktober 2013

Bäst att hålla sig upptagen

Blev som bekant osams med en person för ett tag sen 22 dagar men vem räknar... och har hittills lyckas intala mig själv att det går såååå fint så, jag överlever ändå. Nu vet jag inte vad det var som hände, men jag vaknade i morse med känslan att sakna honom så otroligt mycket att det gör ont i kroppen. (Det här är alltså en vän, eller fd vän, vi pratar om, så ni behöver inte kasta er på telefonerna.) Måste ha drömt något jag inte minns.

Hur som haver otroligt jobbigt, eftersom jag tenderar att tycka väldigt MYCKET om dom ytterst få människor som jag tycker om. Jag kanske kan lyckas lura några av er (men knappast alla) att jag är känslokall, men tydligen är det en smula svårare att lura sig själv! Ett av mina favoritstycken i Fredrik Backmans nya bok går ungefär så här: "Tycker man inte om någon kan man aldrig bli sårad". (Jag tror jag postade en bild med den textsnutten häromsistens?)

Klockrent! Livet är så otroligt enkelt om man omger sig med människor som man inte bryr sig om. Tyvärr finns det en och annan som nästlar sig in. Jäkla kräk.

Hur som haver. Igen. Hur mkt jag än saknar människan så är det dessvärre inte upp till mig huruvida vi ska sluta vara osams, så det är bara att bita ihop och hålla sig sysselsatt! Övervägde att slita ut mina (i runda slängar) 400 böcker ur bokhyllan och städa upp lite där, men sparade det till senare... Satte mig istället på cykeln för att logga två stycken cacher som jag gått bet på tidigare.

Den första hade jag kollat upp lite nogrannare hemma vid datorn. Den ligger inte så långt från en stor jäkla stenmur, och man kan väl säga att sten och GPS-signaler fungerar sådär ihop... Sist jag var där och letade gick jag bet. GPSen ville skicka mig åt alla möjliga håll, och var jag än var sa den att cachen låg 8 meter åt andra hållet... Nu hade jag kollat upp lite bilder som andra cachare lagt in, så jag behövde öht inte använda GPSen för att hitta cachen och då gick det bättre.

Man får se rätt coola ställen när man är ute och cachar, den här muren från WW1 hade jag garanterat aldrig sett annars!


När den cachen var hittad drog jag vidare till nästa, som jag också varit vid tidigare utan att hitta. Sist jag var där ringde jag Anna (efteråt) som berättade var den låg, så nu slapp jag lägga massa energi på att leta. Däremot fick jag lägga en del energi på att få LOSS cachen, eftersom man egentligen behövde något slags verktyg för det. Jag slaktade en penna... Tur jag har flera i min lilla cachingväska.

Men vi kan väl säga som så, att jag är rätt glad att den inte är gömd under en eller annan sten... Det finns några att välja på här! Otroligt coolt ställe, också en sån där plats som man aldrig skulle ta sig till om man inte hade ett mål, så att säga.




Nu är det bara resten av dagen kvar att hålla sig sysselsatt... Tur jag har lite städning att pyssla med.

lördag 5 oktober 2013

Magen fem månader efter Op

Lite småfet efter sommaren, men ändå sjukt snygg med ärr och allt :) 




Nog för att jag gillar att virka...

Men jag hittade följande text i en facebookgrupp för virkintresserade:

"Hoppas det är okej att jag frågar er om vart jag kan finna något som kan göra att jag kommer närmare mina kollergors önskemål om ett virkat mobilfodral med plats för ett par plastkort, en långhårig schäfer och en jackrussel."

Alltså, ska man ha ett fodral som rymmer TVÅ HUNDAR också, då får man satan virka!

(Ännu roligare är att det verkligen inte går, ens i hela texten, att lista ut hur hon egentligen menade!)

Några enkla konstateranden bara

Efter att ha tillbringat förmiddagen i simhallen kan jag konstatera att:
1, kirurgen gjorde ett sjukt bra jobb med att dölja ärren under bikinin


2, ingen dog när jag visade mig offentligt i bikini för första gången ever


3, jag skulle vilja förbjuda följande i simhallen: barn över 4, pensionärer och män. Utom dom snygga, halvnakna männen. Dom kan få stå på rad längs kanten.

Hipp hipp hurra!

Igår fyllde finaste Sagan ett år! Herregud vad tiden har gått, det var ju ungefär förra veckan hon var fyra månader och somnade på min arm som en säck potatis... Underbara unge, det är hennes fel att jag vill ha en egen!

SUPERGRATTIS till världens underbaraste unge!







fredag 4 oktober 2013

Nu måste vi prata om Australien

Första gången vi pratade om saken var vännen gravid vill jag minnas, och då var det mest på skämt. Iaf från min sida, henne kan jag ju inte svara för.

Igår fick jag ett meddelande där hon tog upp saken igen, och jag började fundera på det lite mer ingående under dagen och kom fram till att det nog fan är praktiskt genomförbart!

Grejen är att det är sjukt dyrt med day care i Australien, så vännen, som är svenska gift med en australiensare, funderar över en au pair eller liknande. Eftersom vännen kommer gå tillbaka till jobbet ungefär när jag går på sommarlov har vi pratat om att jag ska åka ner och vara nanny över sommaren. Jag är för gammal för att vara au pair, man måste vara under 30, men jag får ju vara i landet några månader på turistvisa. Jag har ju skolan att återvända till sen efter sommaren, så det passar ju perfekt. Dom måste ju ändå fixa en ny nanny efter sommaren, men då har vi ju iaf skjutit upp problemet lite.

Jag vill VERKLIGEN åka! Det här är ju liksom sista chansen för mig att göra något liknande, för när jag pluggat klart kommer jag ju börja jobba som normalt folk, och då försvinner ju ganska omgående möjligheten att åka utomlands i flera månader... Hur ofta får man chansen att bo gratis i Australien i 2,5-3månader?? Typ aldrig.

Det ENDA, PYTTELILLA problemet är att jag har tre hundar... Vinner jag på lotto kan dom följa med, det är INTE gratis att frakta dom till Australien, men det känns ju som ett föga troligt scenario... Jag måste hitta hundvakt. Dessvärre är det ju VÄLDIGT få vänner man kan fråga om dom har lust att ta han om en hund eller två i 2-3 MÅNADER, så vi får väl se. Jag har två stycken i åtanke, men jag har inte vågat fråga ännu. Skulle dom mot förmodan säga ja till att ta en hund var så är det "bara" en kvar att lösa. Bara... Såatte... Är det någon som känner sig manad att hjälpa tant med att förverkliga hennes dröm är det bara att hojta! Jag utlovar dåligt betalt, men evig tacksamhet och valfri gentjänst-oavsett storlek.


*Viskar*

Det verkar som om Boelbitar är tillbaka online efter (vad som iaf känns som) flera års uppehåll. Jag älskar Boel, hon är helt störd och är typ den roligaste människan jag inte känner! Jag har saknat hennes blogg! Hoppas hon STANNAR online nu...

Det här blev ju en solklar favorit direkt.

torsdag 3 oktober 2013

Dagens ord

Gårdagens Glömda ord var skoj, det var: Tvetalamotsäga sig själv, fara med osanning.

Dagens ord är: Banlonpolopolotröja i elastiskt syntetmaterial som framförallt användes på 1960-talet. Vet inte RIKTIGT hur jag ska få in det i konversationen...

onsdag 2 oktober 2013

52 mil - check!

Hade som mål att gå 52 mil fram till nyårsafton, men lyckades bli klar tidigt! Har iofs gått mer än 52 mil eftersom jag inte loggar varenda promenad jag går, men skitsamma. Yey me!

Firade med en superlyxig proteindrink. Ca 50 superlyxiga kalorier... (2.5 dl vatten, 1/4 dl proteinpulver m. Vaniljsmak och ca 0.5 dl frusna hallon...) Det smakar faktiskt inte så illa. Oroginalreceptet på proteindrinken är 2dl vatten och 1 dl pulver, men då smakar det typ smält glass. Dövidrigt! 




Jag har legat av mig...

På väg hem från middagen gick vi förbi Harrys och jag är så sjukt partysugen! Tog en bild för att visa tjejerna som SKA med (vare sig dom vill eller ej). 

Noterade att banden verkar oerhört underhållande, men missade helt att dom har skrivit FEL DATUM på sin skitstora banner! Haha, jävla hobbyföretag! Precis som vanligt i den här stan...


Slemmigt, men mättande!

Var ut och käkade middag med delar av klassen igår. Vi åt allihop tapas och helvete så gott det var! 

Dessutom skrattade vi och skrålade så vi överröstade halva bygget, gissar att dom drog en lättnadens suck när vi gick ;) 

Vid ett tillfälle sänkte vi volymen lite eftersom vi pratade om lite känsliga saker, och genast kom ägaren störtande för att fråga hur vi hade det, haha! Han trodde väl vi fått kollektiv matförgiftning och höll på att dö ;)

Vi gör sånt för sällan! Studentbudgeten är ju inte så tillåtande... 






tisdag 1 oktober 2013

Satan så het!