lördag 4 januari 2014

Men jag blir väl galen...

Alltså, denne man... Ena minuten har jag skrivit ut honom ur mitt liv eftersom han beter sig märkligt och inte verkar vara intresserad. Sen vänder det och allt känns bra igen. Sen vänder det igen och jag vet inte hur någon av oss ska ha det...

Han behöver tid. Det är inga problem. Han har en unge, och jag vill inte under några omständigheter blanda in ungen förrän vi är stensäkra på vad vi håller på med. Med tanke på hur mkt han tramsar så känns det som om den dagen är typ ett halvår bort... Men när jag inte ens får grepp om huruvida han är intresserad av att det ens SKA utvecklas till något är det svårt att bara luta sig tillbaka. NÅGOT slags bekräftelse behöver jag tyvärr.

Det är inte helt lätt att veta om det finns NÅGRA känslor ALLS, när han är rädd för att "drabbas" av just sådana... Han visar dom inte direkt.

Två idioter med issues. Tyvärr helt olika issues som inte klaffar ett dugg. Hans issues förvärrar mina, och jag beter mig då på ett sätt som förvärrar hans... Dömt att misslyckas. Det här kan inte sluta på något annat sätt än i katastrof, och jag är en idiot som inte avlägsnar mig själv ur ekvationen.

Tidigare ikväll sa jag till honom att det känns som om han inte vill prata mer alls. Det känns så, eftersom han med knapp nöd svarat till tilltal... Liksom ingen substans i samtalet, sådana svar som man lämnar när man bara svarar av ren artighet. Så jag sa till honom hur det kändes, och frågade om det låg något i det? Det är 6 timmar sen han läste meddelandet, och han har inte svarat. Bra tecken? I think not. Och jag blir helt förbannad på mig själv för att jag låter honom behandla mig så här! Hallå, självrespekt?

Följer det här mönstret så kommer han höra av sig i morgon. Och låtsas som om det inte gått nästan ett dygn. (För det kommer det ha gjort) Och han kommer säga att nä då, han vill prata. Han behöver bara lite tid. Han drar sig undan när han känner att han kommer någon nära. Och jag kommer vara sur, för att han är så jävla dum i huvudet som beter sig som ett rövhål mot mig. Men jag kommer inte säga något om det. Och jag kommer stanna kvar i situationen. Som en idiot. För jag råkar gilla den här killen.

Påminn mig om att jag får skylla mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar