tisdag 7 januari 2014

Pedagogiska Beda...

Jag fick ju svar till sist, men efter att vi pratat under dagen tyckte jag ändå att jag betedde sig undvikande, så till sist kunde jag inte låta bli, jag var tvungen att få något slags besked... Frågade honom om han öht VILLE att det vi håller på med, vad det nu är, ska utvecklas till något vidare?

Ett dygn gick utan att han svarade. Som om jag inte fattar vad det betyder då?! Hur dum i huvudet tror han att jag är..? Så efter ett dygn frågade jag honom om jag skulle tolka tystnaden som ett nej?

Fick till svar att han gillar mig och så, men att han liksom inte är KÄR ännu... Nej men hallå? Slappna av lite här nu! Jag har hela tiden haft känslan av att han tror att jag vill mer än vad han vill... Det är ju fullt möjligt att så faktiskt är fallet, om han är HELT ointresserad men inte vågar säga det, men liksom... Vad tror han?

Även om vi har PRATAT sen November så har vi TRÄFFATS två gånger utanför jobbet... Även om jag definitivt är intresserad, så är det ju inte direkt som om jag är redo att flytta ihop... Intresserad eller ej, jag är väl inte riktigt redo för ett förhållande efter två hångel...

Det här har jag försökt förklara för honom, flera gånger. Jag har sagt att jag vill att vi umgås, så att vi kan se om det utvecklas till något annat än det vi har nu. Med det menar jag att vi umgås och lär känna varandra, och ser vad som händer. Även om jag är intresserad nu så är det ju inget som säger att jag är det om jag får lära känna honom bättre... Han är ju t ex stört jävla omöjlig att kommunicera med... Sånt kan ju göra vem som helst avtänd.

Vad han trodde att jag menade har jag ingen aning om, men jag tycker det känns som om han hade total panik, och typ trodde att jag ville flytta ihop nästa vecka. jorå. Två kroghångel är allt som behövs, sen vill jag gifta mig serru...

Så jag fick bli helt pedagogisk, och VERKLIGEN ställa honom mot väggen. VAD vill DU? Det här vill JAG. Jaha, så vi vill EGENTLIGEN precis samma sak? Go figure...

Så vi umgås? Och lär känna varandra? Och känner vi för det så hånglar vi? Och ligger? Och antingen så blir vi inte mer än vänner, eller så utvecklas något annat? Är det vad vi båda vill?

Han svarade med en smiley... Jag facepalmade en smula, och sen följde följande samtal:


Herregud... Det här kan aldrig sluta väl. Jag är fortfarande inte övertygad om att han förstår att vi vill samma sak: Se vad som händer. Sen är jag inte heller övertygad om att han är ärlig. Jag frågade honom rakt ut om han trodde att det fanns en chans att något skulle utvecklas, och han svarar "jag vet inte". Är det så att han faktiskt är ärlig så är det väl bra, det kan man ju inte direkt veta utan att umgås. Å andra sidan kanske han bara är feg och inte vågar säga som det är, att han är totalt ointresserad. Jag är osäker på vilket som gäller, men det torde ju märkas.

Jag sa också till honom att jag kräver att han är rak och ärlig, inget jävla jiddrande. Sa att det är fullt möjligt att jag blir ledsen om han är rak, men är han det inte så kommer jag ju ändå få veta det, och då blir det betydligt värre än "ledsen"...

Vi får se. Jag är rädd att det här inte kommer sluta väl, men vi testar väl och ser vad som händer. Det finns inte så många andra kandidater om man säger så...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar