torsdag 6 mars 2014

Jag försöker verkligen bli en bättre människa...

Ni vet dom där barnen. Dom som liksom är LITE MER än alla andra barn. Dom som alltid har lite otur när dom tänker, och som liksom per automatik alltid lyckas göra allt lite fel.

Det är ju liksom inte ELAKA barn som gör flit med fel, men jag tror det är lätt att man behandlar dom så ibland... Vissa dagar känns det som om man bara skäller på dom här barnen, hela tiden. Det känns som om man bara pratar med dom här barnen när dom gör något fel, och jag mår så DÅLIGT av det.

Det är ju dessvärre oundvikligt, man måste ju på något vis styra upp alla tokigheter och förklara att det blev fel, men jag FÖRSÖKER verkligen att inte BARA skälla på dom här barnen. Jag försöker alltid hitta NÅGOT positivt under dagen som barnen kan få beröm för, och jag försöker att faktiskt prata med dom om annat också.

Jag försöker, men det är något som kräver ett aktivt tankearbete kan jag säga... Men jag brukar trösta mig själv med att jag ju iaf är medveten om problemet, och följaktligen kapabel att göra något åt det. Hade jag inte varit medveten hade jag nog varit en ganska rutten pedagog...

Jobbade på en avdelning där jag sällan jobbar idag. Man hör ju hur personalen pratar om varandra, som vikarie får man ju höra så mkt som man inte har med att göra, det är som om folk inte reflekterar över att man finns... Idag fick jag se en del grejer på nära håll...

Inte så att den här människan var så att säga fysiskt elak mot barnen, men h e r r e g u d vilken rutten människosyn?! Pratar om barn och deras föräldrar som om alla runt om vore döva... Barnen kanske är för små för att förstå riktigt, men dom är ju inte dumma i huvudet... Att sen öht TÄNKA en del saker som människan sa är liksom helt utanför min verklighet... Otroligt trist människosyn, jag hoppas att jag aldrig blir sån...

(Nu har jag btw skrivit MÄNNISKORSYN 2 ggr på raken...)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar