måndag 3 mars 2014

Men spring inte så himla fort, då!

Hade ett helt annat inlägg planerat, men var nyss ute med hundarna och mötte The Love of My Life, det är jag helt säker på!

Kom slafsande fram genom skogen, iklädd sunkiga mjukisbrallor (Det kunde dock varit värre, för jag övervägde pyjamasbyxor och gummistövlar...) när han kom löpande på lätta fötter! På riktigt, karln var så snygg att jag var tvungen att stanna, vända mig om och titta efter honom både länge och väl... Varför hänger inte HAN på dejtingsidorna?! (För att han är upptagen, gissar jag...)

Jag suckade, trånade och gick vidare. Hips vips, medan jag går där i mina egna tankar så kommer han löpande igen! Nu hade han vänt och kom springande på en annan stig, som korsade min, så jag stannade och släppte fram honom. Ville ju inte fälla honom med hundarnas koppel, vilket jag nu inser var ett misstag... Vi hälsade, och han sprang vidare. Och jag upprepade proceduren med att stanna och glo...

Det som gärna(!) hade fått hända, men som bara händer i dom där skitfilmerna Singelbloggaren skriver om (Jag upptäckte Singelbloggaren igår, kärlek vid första ögonkastet. Skitrolig och spot on!) är ju såklart att han stannat och sagt att han blev helt betagen, vad heter jag och var får han tag på mig? Och sen lever vi lyckliga i alla dagar. Eller typ  inte. Lär aldrig mer se röken av hottien. *Suckar*

1 kommentar:

  1. Men vad fint sagt av dig!! Oj vad glad jag blev nu!! Och ja, livet hade varit lite mer fantastiskt om det hade liknat en skitfilm. Damn you verkligheten! ;)

    SvaraRadera