lördag 8 mars 2014

Men vad hände nu då?!

Till att börja med får jag väl erkänna att den där ranten jag hade häromdagen om hur dum i huvudet han är var all in my head så att säga. Orkar inte gå in på den grejen, men jag fick för mig en grej, och hade helt galet fel, vilket jag insåg när jag hade sansat mig lite... Inte ens jag kan ju vara perfekt HELA tiden... *Rodnar lite*

Men nu vet jag inte riktigt hur han tänker?

Alltså. Jag har upptäckt att han är ganska lätt att styra... Det räcker med att han SER mig för att han plötsligt ska börja höra av sig igen. (Jag har testat...) Vilket jag ju såklart utnyttjar så fort jag kan... Men jag har som sagt gett upp hoppet om att den här grejen vi har, vad den nu är, ska utvecklas till något vettigt. Han verkar ju inte överdrivet intresserad om vi säger så. Han är iofs väldigt upptagen med jobb dom veckor han inte har barnet, men ändå. Vill man så löser man det kan jag känna.

Jag har liksom (om vi nu ska bli en smula privata) bestämt mig för att vi ska ligga, om jag så ska dö på kuppen, men något mer har jag svårt att se att det kan bli. Han är ju dessutom stört jävla OMÖJLIG att få i säng, trots att han säger att han vill. Man tappar ju hoppet liksom...

Senaste månaderna har det, på grund av det här, känts som om vi inte pratat om annat än att ligga (Herregud så privata vi blev nu då...), vi har inte pratat om något som helst som har någon substans... Likadant ikväll. Han hörde av sig, vilket gjorde mig en smula förvånad bara det. Vi pratade ett tag, om att ligga givetvis (men han var... Tadaaaa, för trött...), sen dog samtalet ut och jag började med något annat. Så hips vips hör han av sig igen och säger att det är så trist att han aldrig orkar, och det måste jag ju hålla med om... Säger åt honom att skärpa upp sig och pallra sig hit, och då blir det riktigt märkligt här...

Han säger att han inte orkar ikväll, men att han och barnet ska vara på en specifik plats på söndag, om jag skulle råka vara där... Kan ju säga som så, att jag hade inte under några omständigheter befunnit mig på den platsen ensam, utan anledning, och det tror jag han vet. Kan bara tolka det som att han plötsligt vill träffas för att UMGÅS, vilket bara det är en smula förvånande... Än mer förvånande är att han vill göra det tillsammans med barnet. Något vi alltid varit överens om är att barnet inte ska blandas in alls, förrän vi är säkra på att det här leder någonstans och att det är hållbart liksom. Mycket märkligt att han då vill ses när han har barnet. Jag känner mig inte alls bekväm med att bara dyka upp ensam i den situationen, så jag sa att jag ska fråga Anna vad hon och Fredric gör på söndag, så att jag i så fall har en legitim orsak att vara där och råka träffa dom ;)

Anna ställde upp utan att blinka, så nu får vi se om vi ses eller inte. Han har ju bangat förr, om vi säger så. Måste säga att jag inte fattar ett skit av den här vändningen, men jag ska inte krångla. Vill han skärpa upp sig och umgås så ska inte jag krångla, jag råkar ju gilla puckot...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar