söndag 18 maj 2014

Hon lever, ligger, jobbar, pluggar, dricker vin och twittrar.

Och är långhårig. SÅ länge sen är det jag bloggade sist ;)

(Nej, jag har gjort en hårförlängning.)


Jag hinner inte riktigt med. Eller nej, det var inte sant, jag ORKAR inte, helt enkelt. Kursen vi läser nu i skolan är svår och tar upp mycket tid och energi. Utöver det så har jag tentaångest eftersom jag har naturkunskapstentan igen den 5e Juni. En del saker har jag skaplig koll på, men ju mer jag pluggar desto mer inser jag att jag måste läsa på om, och tiden finns helt enkelt inte. Plus att mitt huvud inte rymmer HUR mycket info som helst, det GÅR helt enkelt inte!! *frustrerad*

Dessutom är det sommar nu. Och sommar för en student innebär ingen inkomst. Så varje sekund jag inte lägger på skolan eller tentan försöker jag jobba! Jag har haft lite tur på den fronten för det är en förskola där jag inte brukar jobba så mycket som har bokat mig en hel del. Det började med ett pass, men tydligen gjorde jag bra ifrån mig för sen har dom bokat mig nästa varenda dag jag kan, kul! Det är oftast bara några timmar på eftermiddagen som extraresurs, men några timmar varje dag är också pengar! Dessutom är det ju superkul att dom känner att jag gör nytta när jag är där, och att jag är pålitlig nog att vara den resurs som jag är när jag är där.

Tur att jag fick ligga lite iaf häromsistens, det var en trevlig avkoppling. (Trodde ni på riktigt att jag skulle berätta i detalj om den saken? ;) )

Så, när jag är hemma har jag inte energi till att TÄNKA, vilket innebär att det inte blir några inlägg producerade. Istället slösurfar jag på Twitter och producerar meningslös skit där, det är lagom avancerat för min gråstenshjärna. Jag har också konstaterat att den bästa sortens män, den sort jag skulle vilja hitta mig en av, finns på Twitter.

Twittermän är (iaf den övervägande delen, det finns ett och annat stolpskott också...) intelligenta, tålmodiga (Herregud, dom står ut med mig när jag dricker vin och det går någon jävla kärleksfilm på tv, så man blir helt gråtfärdig och förtvivlad...), pålitliga och roliga. Bland annat! Jag har ett litet harem av favoritmän på Twitter, och jag är väldigt förtjust i dom! Mina twittermän ger mig hopp om livet, på mer än ett sätt. Inte BARA för att dom är så rara och omtänksamma, utan också för att om DOM finns, så finns det fan hopp om livet för mig också.

Mina twittermän är en brokig skara, men det dom har gemensamt är att jag med all sannolikhet aldrig kommer ligga med dom. En är svårt homosexuell, och samtliga är efter vad jag förstått lyckliga med sina sambos/flickvänner. Det är liksom inte DET jag vill ha dom till, men dom ger mig hopp! Lyckas jag hitta en hel HÖG normala karlar på Twitter måste det ju rimligen finnas fler i världen, vilket ökar chanserna att jag ska snubbla över en. Helst innan jag torkat ihop helt och inte kan få några barn... Det finns mao hopp, trots den TOTALA torkan på den fronten.

Problemet med twittermän är väl dock tyvärr att alla har hört talas om dom, men ingen har sett en på riktigt... Lite som enhörningar och aliens...

Så det är vad jag gör. Jobbar, pluggar, dricker opassande mängder vin och tittar på filmer som gör att jag blir mentalt instabil, och tröstas av mina twittermän. Det händer lite roliga grejer i livet också, lite som är bokrelaterat, men det får jag återkomma till när det är en aning mer klart vad det blir av det hela!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar