lördag 31 maj 2014

Livet blir inte mer spännande än man gör det, eller nåt?

Här sitter jag med en bula som täcker hela pannan, men jag vet ju att jag lever iaf...



Strax före lunch idag åt jag en näve nötter. Samma nötter som jag brukar äta, samma nötter som jag åt i förrgår, fast då betydligt färre. Inga konstigheter, mao.

Började känns mig jättekonstig i magen, som om jag var hungrig och (ja förlåt ordvalet men...) bajsnödig på samma gång, så jag gick och satte mig på toa. När jag sitter där blir jag yr, dålig i magen och det känns som om huden liksom sväller på kroppen, och hettar. Det såg tom ut som om huden på hela kroppen blev lite rödare, men det kan vara inbillning.

Så där sitter jag och mår dåligt, och fattar ingenting, men tänker att "Det går nog snart över". Nästa grej jag tänker är "men... vafan?". Då har jag öppnat ögonen och finner mig själv liggande på golvet i duschen, med en nedriven hylla över mig. Ja, tydligen så svimmade jag, och föll av toastolen. På vägen ner slog jag huvudet i handfatet (Gissar jag) så jag har en sjuhelvetes bula i pannan. Den täcker halva pannan... No botox needed.

Så där ligger jag. Och jag är så yr och mår så dåligt att jag inte kan ta mig därifrån. Dessutom hade jag nu fått andnöd och svårt att svälja. Jag ska bespara er de mer ingående detaljerna av mitt liggande på golvet, för det var tyvärr inte så att jag bara LÅG där och mådde illa, kroppen fortsatte liksom reagera men det är inget ni behöver veta något om. Det var OTROLIGT läskigt att ligga där och inse hur ensam jag är. Jag vet inte exakt hur länge jag låg på badrumsgolvet och inte kunde andas eller röra mig, men någonstans mellan en halvtimme och en timme.  Under den tiden var det enda jag tänkte "Jag måste till akuten, telefonen ligger i ett annat rum och jag kommer inte dit." Sen var det ju det där med vem man ska ringa? Jag har en och annan kompis som garanterat skulle köra mig, men när man inte ens kan VÄNDA sig på golvet så känns det där med att ringa runt inte helt aktuellt, så jag fattade beslut om ambulans.

Till sist lyckades jag ta mig upp så att jag kunde få av mig kläderna och duscha av mig, sittandes på en pall. Sen hasade jag mig ut och tog på pyjamas, och ringde ambulans. Hundarna, speciellt stackars Halo, var helt hysteriska över det konstiga som hände, så jag valde att hasa mig ned för trappen och "möta" (Nåja, sitta som ett kolli) ambulansen utanför. Den kom, och jag fick kanyler i armarna, blodprover blev tagna och den stackars (Jättesöta och trevliga, vill du ha mitt nummer?!) ambulanskillen försökte och försökte ta blodtrycket på mig, men han fick inget resultat. Jag vet att det brukar vara svårt även när jag inte är svimfärdig, så det är säkert inget konstigt, men ändå.

När vi kom fram kollade dom EKG, jag fick kortison och något slags medicin mot en allergisk reaktion, och astmamedicin mot andningen. Att kolla huvudet brydde dom sig inte om trots att jag slagit i huvudet ordentligt, vilket jag inte ens tänkte på först men retar mig på nu... Mådde snabbt bättre, och fick åka hem efter ca tre timmar. Alla blodprover såg normala ut, vilket ju är jävligt märkligt, men dom TROR att det var en allergisk reaktion, pga att sköterskan hittade utslag på mig när hon satte EKG, och sen när jag (JAG, läkaren brydde sig inte om att titta...) fick se efter igen efter medicinering var dom borta.

Det där med att jag svimmade sa läkaren är skapligt normalt, under omständigheterna. Tydligen fungerar kroppen så att om magen reagerar på något, så sänker hjärtat sin frekvens, vilket kan leda till att man bland annat svimmar. Vi får utgå från att jag helt magiskt utvecklade ganska allvarlig nötallergi, BOKSTAVLIGEN över natten, och så ska jag tillbaka om några veckor och ta blodprover för att se hur det står till. Kroppen behöver tydligen återhämta sig först sa läkaren.

OTROLIGT obehaglig upplevelse. Så här i efterhand för att man inser hur utsatt man är när man är ensam (Jag hade ju lika gärna kunnat ligga och dö på badrumsgolvet) och jag lär inte gå på toa utan mobil fler ggr...

Nu mår jag bra, bortsett från att jag har en GIGANTISK bula i pannan, och lite ont i huvudet. Huvudvärken kom nästan 12 timmar efter smällen, så jag tror inte det är relaterat, men jag har lovat att vara uppmärksam eftersom dom faktiskt inte undersökte huvudet för fem öre.

Nu ska jag ta min sargade lekamen och gå och sova, natti på er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar